Det kommer titt som tätt undersökningar som presenterar resultat kring hur arbetsgivare rekryterar och vilka de rektryterar. Den senaste i raden, från IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, har just presenterats. Och den visar det vi egentligen redan visste: att arbetsgivare väljer bort överviktiga, lite äldre, personer med hög sjukfrånvaro, etniska minoriteter, såna som tillhör religiösa minoriteter eller har för många flera barn.
Den här magen är ännu större idag, men jag tror inte att just den kroppsdelen har hindrat mig från att få jobb…
Skälen till diskrimineringen, tror IFAU beror på att arbetsgivarna bedömer de sökande efter vad de tror om människors möjligheter att prestera, men även vad de själva har för preferenser när det gäller vissa grupper. Samtidigt anser IFAU att arbetsgivarna ibland inte är helt säkra på hur de ska bedöma vissa sökande.
För att komma fram till dessa resultat (som vi redan, som sagt kände till) lät forskarna göra ett experiment. Totalt 1 000 arbetsgivare vid företag i Stockholm valdes ut. Rekryterarna fick välja mellan två hypotetiska sökande som antingen skulle kallas till intervju eller anställas. Svarsfrekvensen blev 46 procent. För mig låter det lågt, men jag är inte expert nog att bedöma det.
I kommentarerna till lokalblaskans artikel om undersökningen noteras en del tankar om att det skulle vara ett beställningsverk. Må så vara, undersökningen talar dock för mig sitt tydliga språk. När jag var aktivt arbetssökande skulle jag fylla 47 år. Jag tycker inte att det var så gammalt, men det är ju för att jag känner mig och vet hur barnslig jag kan vara. Jag vet också vilken kompetens jag har, vilka mina goda egenskaper är och, tro det eller ej, har jag en viss insikt om mina mindre lysande förmågor. Så sent som idag diskuterade jag med en av cheferna på jobbet. H*n tycker det är solklart så att män oftare än kvinnor tiger om sina brister, medan kvinnor oftare än män förminskar sina talanger. Intressanta tankar, särskilt som tankarna kommer från en person som rekryterar personal…
Jag VET att jag har blivit utsatt – och blir! (för jag söker fortfarande jobb) – när jag söker jobb. Mest för min ålder, men också för att jag tillhör en minoritet (som om sex har med jobb som kommunikatör att göra…) och nån gång för att jag är kvinna. Men hur är det för din del? Har DU blivit diskriminerad av arbetsgivare i jobbsökarsammanhang nån gång???
Gå till Toffelprofilen
Jag tror inte att jag har blivit det, men å andra sidan är det nu först på senare år jag har varit jobbsökande, och nu är det liksom kört ändå! 😀 Men hade jag varit arbetsgivare hade jag nog också valt bort folk med hög frånvaro – eller med risk för sådan.
Ja kanske man hade gjort det. Men en variation av människor vad gäller bakgrund och erfarenheter etc skulle jag tycka vara ganska bra på en arbetsplats!
När alla är för lika på en arbetsplats tycker jag att det blir tråkigt och enformigt. Blandning är bäst för att få nya idéer.
Det där med att bli diskriminerad på arbetsmarknaden p g a sexuell läggning har jag aldrig förstått. Hur går det till? Frågar de vem man ligger med? Syns det på utsidan? Är det bara jag som inte genast förstår hur det ligger till med den saken om folk inte nämner sin fru/man/flickvän/älskare osv Men vad har det med jobbet att göra?
Jo, förresten, nu kom jag på det! I många jobb kan det tillföra kompetens om någon har en annan sexuell läggning än majoriteten. Särskilt i mötet med omvärlden.
Håller fullständigt med! Blandning på alla sätt och vis – kön, kompetens, ålder etc – är bäst.
Vid intervjuer får man alltid frågor om sitt privatliv, det vill säga om man är gift och har barn, ungefär. Om en arbetsgivare hade frågat mig vem jag ligger med hade jag rest mig upp och gått. MEN… Vissa arbetsgivare väljer bort den som säger att den är gift eller sambo med nån av samma kön. Eller… om man väl har fått jobbet och senare berättar hur man lever kan man bli utmobbad. Tro det eller ej, men så är det. Ens sexuella läggning har ju inget med jobbet att göra. Eller, det kan ju, som du skriver, till och med vara en tillgång i vissa jobb… Inte så ofta arbetsgivare tänker på det…