Vår i vinter?

Ett varmt inlägg.

---

 

Värmerekord – inomhus: 20,8 grader visar termometern.

När jag var tonåring brukade vi skämta och säga:

Vi har vår i luften, var har ni er?

Fast det var ju förstås på våren. Nu är jag 53 och det är vinter, men den 20 december 2015 kan jag säga likadant, eller åtminstone utbrista nåt om våren. För varmt är det! Jag har till och med värmerekord – inomhus. Det har inte varit över 20 grader inomhus här hemma sen i somras de få dagar solen låg på. Jag begriper mig inte på bostadsrättsföreningens värmesystem. Uppenbarligen funkar det inte som det ska, för på sommaren är det nästan 30 grader varmt och på vintern brukar det vara 18 – 19 grader inomhus hos mig igloon. I natt var här jättekallt också. Mamma hade fått lägga en filt ovanpå underlakanet som var iskallt. Men denna söndagen den fjärde advent är ett stort undantag – 20,8 grader visade termometern i köket att temperaturen inomhus var!

Det fjärde ljuset tände vi till frukost i mormors och morfars kopparstake i köket.

 

Gröngölingen står på balkongen tills vidare.

Det var lite soligt idag när vi traskade ut, mamma och jag. Inte var vi ensamma heller ute på ärenden. Men allt gick bra och vi fick även tag i en lagom stor och perfekt gran till ett rimligt pris (300 kronor). Granen ska inte vara för hög och inte för vid nedtill eftersom den ska förpassas in i ett av vardagsrummets hörn. Mamma tog våra varor i korgen på rollatorn medan jag bar den nätade granen hem till balkongen. Där står den nu i ett par dar, fram till onsdag. För i vår familj klär vi alltid granen dan före dopparedan. Mina blåa hyancinter, som jag köpte häromdan, har börjat slå ut och dessas doftutsöndringar tillsammans med äkta gran är riktig jul för mig! Sen kan andra ha plastgran eller ingen gran alls – var och en gör som den tycker och vill.

Kärleksmums – eller chokladrutor med kokos på.

Efter utförda ärenden och hemförd gran behövde vi fylla på energin. Det blev fika och jag tog en kaka. Kärleksmums, kallas de visst nu för tiden. När jag var barn sa vi… chokladrutor med kokos. Goa var de, i alla fall.

Eftermiddagskaffet intog vi i vardagsrummet. Då kunde vi tända det fjärde ljuset även i hästastaken. Den fina trästaken fick jag av vännen M en gång när hon kom för att hälsa på en helg med sin son när han var liten. Det är många år sen nu, men inför varje första advent tar jag fram den och precis som kopparstaken har den sin egen plats i mitt hem. Mamma kollade lite TV – nåt sportarrangemang med snö, skidor och bössor. Jag läste ut Åsa Jinders bok – smärtsam var ordet…

Hästastaken i trä. Notera den fina tändsticksasken med renen på – den fick jag förra året av en bloggvän.

Mammas enda önskemat, förutom julmat, när hon kom hit var våfflor. Därför åkte dubbeljärnet ut och jag gräddade så det stod härliga till. Sprejgrädde och två sorters sylt – drottning och hjortron – bjöd jag till. Jag tror att vi åt fyra våfflor var. Och ja ja, våfflor ska en väl äta på våren. Men det var ju nästan som en vårdag idag, så då passade det ju alldeles utmärkt, tyckte vi. Vad åt du själv till söndagsmiddag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Våfflor med sylt och grädde passade utmärkt idag.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredag fredag fredag

Det var riktigt länge sen jag längtade så efter en fredag! Jag hade ett arbetsmöte med fru Chef1 i veckan och fick tydligt och klart för mig vad jag ska fokusera på den närmaste tiden. Det mesta har gått i raketfart och det känns härligt, för då slipper jag tänka på framtiden. Bäst av allt var förstås att få börja trycka ut forskarsidorna igår. Totalt handlar det om cirka 35 sidor på svenska och lika många (översättningar) på engelska. Igår publicerade jag ungefär 60. Detta är ett projekt jag påbörjade i september och levererade för kontroll i mitten av oktober. Och nu äntligen är det ute i cyberspace! Att jobba med de här sidorna har varit ett både roligt och tacksamt arbete. Roligt för att det har varit lärorikt, tacksamt för att det är så konkret. De flesta forskare har dessutom varit så snälla och trevliga och överseende gentemot mig som lekman och jag tycker att samarbetet har flutit på alldeles utmärkt. Jag har bemötts med respekt för min yrkesroll, på samma sätt som jag har visat dem respekt.

Respekt! 

                                                                                                                                                             Kvar att göra nu de två och en halv vecka jag är kvar här blir att skapa ytterligare några sidor på webben kring ett projekt. Det har föregåtts av diverse annat jobb inom samma projekt och i det här fallet, när jag ska samarbeta med en enda person, har det inte flutit på lika smidigt. Jag hade skrivit ett långt stycke här om vad som har krånglat, men beslutade mig för att ta bort det. När de här veckorna är slut lär vi aldrig ses igen, så varför ge personen plats på denna eminenta blogg? Jag kan bara hoppas att den som kommer efter mig hit har betydligt större auktoritet än jag, för annars blir det problem. Stora problem. Det finns ett bra ord på engelska för hur den här personen uppför sig, patronising. Jag tror att den svenska översättningen blir ungefär nedlåtande. Lite så är det.

I morse frågade Lisbeth, som egentligen heter nånting annat, om vi skulle ta en lunch idag. Trevligt! Inte för att jag var så hungrig, det var ju fredagsfika med mackor i morse, men ändå. Det här blev en riktig pratlunch. Väldigt skönt att gå iväg från jobbet och prata KULTUR med en person som är insatt och intresserad! Ytterligare en lunchdejt har jag på måndag, även det med en soon to be ex colleague.

I eftermiddag ska jag gripa mig an lite nyhetsbrevsmaterial. Ett sånt ska jag ju producera innan jag drar. Vidare är det lite blankettpill åt S som vi skulle ha tittat på igår, men det hanns tyvärr inte med.

I kväll ska jag hem och duscha och tvätta håret innan jag packar ut mig och presenter, väskor, dator med mera i bilen för vidare färd till Himlen. Vi har ju en 19-åring att uppvakta i morgon bitti, önskemat som ska inhandlas, kakor som ska bakas etc. Man kan ju tro att det är en 50-årsuppvaktning… Gissar att Fästmön och jag är så två inlagda sillar på lördag kväll i var sin soffa. Ett glas vin, sen somnar nog i alla fall jag in ganska hårt. Och ljudligt…

Ett glas rödvin, sen är det god natt, jord i morgon kväll, för min del… 

Read Full Post »