Hjärtliga hälsningar

Ett tisdagshjärtligt inlägg.

---

 

Nä, tisdagar är inte mina favoritdagar. Den här dan började också lite bakvänt. I stället för att kliva upp och gå till badrummet blev det rusning till toa – med påföljd att jag glömde trycka på perkolatorn. Så när jag kom ut från badrummet möttes jag av… noll kaffedoft. Som bäddat för en dålig start med en massa morrande i bilen på väg till jobbet. Inte blev mina morranden mindre heller när en cyklist lekte vänstertrafik. Det har vi inte haft i Sverige sen 1967. Jag var livrädd att hon skulle svänga höger rakt framför min bil. Morrandena blev till skrik inne i bilen. Tjejen fick onda ögat. Fast jag tror inte att det hjälper. Vissa cyklister tror att de inte bara har egna trafikregler, de tror att de har nio liv också. Nä, det var inga hjärtliga tankar jag sände cyklisten. Som grädde på moset låg jag bakom fyra som cyklade i bredd de sista 100 meterna till jobbet. Ännu färre hjärtliga hälsningar från min sida.

Hjärtliga hälsningar – av nålar…

Dagens jobb fortsatte nere i vattnet. Det är inte helt enkelt att lägga ihop flera texter till en, men jag är nu färdig med fem av sex. Den sjätte hann jag påbörja innan jag gick hem. Jag avbröt emellertid, för skallen har bultat och gjort ont och koncentrationen sviker mot slutet av dan. Av NK* fick jag höra att nån tänker på oss och dessutom gott om oss. Det gjorde mig varm i hjärtat.

På tisdagar handlar jag efter jobbet. Denna tisdag var inte nåt undantag. Plötsligt stod jag där med tre (3) kassar vid kassan på Tokerian när nån ropade på mig. Jag såg inte vem det var och dessutom hade jag glömt ställa scannern i en hållare. Klarade jag av att betala? Ja. Då såg jag att det var Lucille som hade gastat och jag erbjöd henne skjuts hem, typ 50 meter. På så vis fick jag lite bärhjälp, fräck som jag är, samt lite skvaller. Tre julklappar fixade jag idag också, varav den ena till mamma.

Klappar ska ges med hjärtat.

Jag har nu registrerat mina varor, svarat på två enkäter och läst lite mejl. Fick en hjärtlig inbjudan till en disputationsfest strax före jul, men blev tvungen att tacka nej eftersom jag ju får en gäst. Inte heller kan jag gå på jobbets julfest, som är dan före disputationsfesten. Festligt värre – för andra. Vart tar tiden vägen??? Den kommande helgen ska jag försöka fixa lite fler julklappar, bland annat till Fästmön. En får passa på när hon jobbar. Måste också kika lite på nåt till resten av familjen. En del idéer har jag, men de är få och rör dessvärre inte alla. I slutänden brukar det emellertid lösa sig. Anna och jag har kommit överens om en nivå och ett visst samarbete. Det går inte att köpa julklappar till vuxna barn i samma mängd som när de var barn-barn, om du förstår vad jag menar. Därmed inte sagt att de inte får klappar givna med hjärtat…

Nu ska jag in i duschen och hoppas på att inte få vattenskador. Det är nämligen en epidemi av såna i området. Sen blir det mackmiddag och till den TV-tidningsfluktande innan jag bänkar mig för Veckans brott. Vad har DU för dig i kväll, dårå? Orkar du, så skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! 

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Oro är av ondo

Varför kan jag inte sova? I morse vaknade jag hur tidigt som helst och låg och ältade ett ljud och hade ont i magen. Ett ljud jag har hört i bilen igen. Men nu är det ett ANNAT ljud än dunkadunkat som den lösa hjulmuttern avgav. Nu är det ett gnisslande, skärande ljud. Jag hörde det ordentligt igår kväll. Tog mig därför i kragen och ringde Mekar-Bruden, som naturligtvis inte svarade. Klockan var strax efter 21 och jag hade hämtat Fästmön från jobbet. Tänkte att det kanske var för sent eftersom Mekar-Bruden börja jobba tidigt. Så när jag ändå var vaken i morse och låg och vände och vred på mig, ältandes, bröt jag upp från sängen och ringde. Jag hade tur! I morgon eftermiddag ska hon in till Uppsala i ett annat ärende och jag kunde svänga förbi där så lovade hon att lyssna på bilen. TACK! Troligtvis är det rost på bromsskivan som orsakar ljudet. Inget farligt, såvida inte skiten är skevt och bromsarna tar ojämnt. Men ändå. Jag ska besikta bilen om en vecka är jätteorolig. Körförbud vore katastrof just nu.

Han är ju så fin, Clark Kent*, så jag blir bekymrad när han gnisslar.

                                                                                                                                                            Idag är det full storm ute. Det blåser som 17.  Trots att jag har försökt vara tyst nu på morgonen har jag lyckats väcka Anna som behövde få sova. Hon vaknade av kaffedoften… Hoppas hon kan vila en stund till.

Planerna för dagen är att hinna med några ”studentärenden” innan Anna börjar jobba klockan 16. Själv har jag funderingar på att ta mig till Bokbytardagen när jag har kört henne till jobbet. Jag har tre böcker som jag skulle kunna tänka mig att byta in.

Ska också under eftermiddagen ringa och försöka boka in en lunch till fredag. Jag är inte nån lunchperson längre, tycker mest att det är jobbigt att vistas i stan vid den tiden, men detta ingår i mitt nya liv. Att ringa och vara ödmjuk, alltså. Det är svårt.

Klockan 18 ska jag sen Ut på Uppdrag igen. Kul! Jag undrar vilka varelser jag får kämpa mot i kväll… 😉

Jag, en person Ute på Uppdrag? Mja, knappast lika spinkig som The Saint, Helgonet…

                                                                                                                                                       Jag har för länge sen konstaterat att oro är av ondo. Oro ska jag ta bort genom att agera, ta ta i saker. Problem har nämligen en tendens att INTE försvinna av sig självt. Jag är nöjd med mina insatser hittills idag, trots att dan just har börjat. Men det ska bli några tag till under dan. Jag vet att jag klarar det även om det tar emot. Även om det känns som att göra våld på sig själv. Det är nämligen hög tid för mig att resa mig nu. No more mrs Coward!

                                                                                                                                                      *Clark Kent = min lille man, Bilen med stort B

Read Full Post »