Ett tisdagshjärtligt inlägg.
Nä, tisdagar är inte mina favoritdagar. Den här dan började också lite bakvänt. I stället för att kliva upp och gå till badrummet blev det rusning till toa – med påföljd att jag glömde trycka på perkolatorn. Så när jag kom ut från badrummet möttes jag av… noll kaffedoft. Som bäddat för en dålig start med en massa morrande i bilen på väg till jobbet. Inte blev mina morranden mindre heller när en cyklist lekte vänstertrafik. Det har vi inte haft i Sverige sen 1967. Jag var livrädd att hon skulle svänga höger rakt framför min bil. Morrandena blev till skrik inne i bilen. Tjejen fick onda ögat. Fast jag tror inte att det hjälper. Vissa cyklister tror att de inte bara har egna trafikregler, de tror att de har nio liv också. Nä, det var inga hjärtliga tankar jag sände cyklisten. Som grädde på moset låg jag bakom fyra som cyklade i bredd de sista 100 meterna till jobbet. Ännu färre hjärtliga hälsningar från min sida.
Hjärtliga hälsningar – av nålar…
Dagens jobb fortsatte nere i vattnet. Det är inte helt enkelt att lägga ihop flera texter till en, men jag är nu färdig med fem av sex. Den sjätte hann jag påbörja innan jag gick hem. Jag avbröt emellertid, för skallen har bultat och gjort ont och koncentrationen sviker mot slutet av dan. Av NK* fick jag höra att nån tänker på oss och dessutom gott om oss. Det gjorde mig varm i hjärtat.
På tisdagar handlar jag efter jobbet. Denna tisdag var inte nåt undantag. Plötsligt stod jag där med tre (3) kassar vid kassan på Tokerian när nån ropade på mig. Jag såg inte vem det var och dessutom hade jag glömt ställa scannern i en hållare. Klarade jag av att betala? Ja. Då såg jag att det var Lucille som hade gastat och jag erbjöd henne skjuts hem, typ 50 meter. På så vis fick jag lite bärhjälp, fräck som jag är, samt lite skvaller. Tre julklappar fixade jag idag också, varav den ena till mamma.
Klappar ska ges med hjärtat.
Jag har nu registrerat mina varor, svarat på två enkäter och läst lite mejl. Fick en hjärtlig inbjudan till en disputationsfest strax före jul, men blev tvungen att tacka nej eftersom jag ju får en gäst. Inte heller kan jag gå på jobbets julfest, som är dan före disputationsfesten. Festligt värre – för andra. Vart tar tiden vägen??? Den kommande helgen ska jag försöka fixa lite fler julklappar, bland annat till Fästmön. En får passa på när hon jobbar. Måste också kika lite på nåt till resten av familjen. En del idéer har jag, men de är få och rör dessvärre inte alla. I slutänden brukar det emellertid lösa sig. Anna och jag har kommit överens om en nivå och ett visst samarbete. Det går inte att köpa julklappar till vuxna barn i samma mängd som när de var barn-barn, om du förstår vad jag menar. Därmed inte sagt att de inte får klappar givna med hjärtat…
Nu ska jag in i duschen och hoppas på att inte få vattenskador. Det är nämligen en epidemi av såna i området. Sen blir det mackmiddag och till den TV-tidningsfluktande innan jag bänkar mig för Veckans brott. Vad har DU för dig i kväll, dårå? Orkar du, så skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Sitter och gäspar stort i soffan och surfar runt lite på tidningar och bloggar. Idag jobbade jag till klockam 17. Stängde igen kassan och stämplade ut ungefär 17.15. Det blir lite långa dagar när man jobbar sena passet och sen ska åka hem några mil. Men,men, det gör inte så mycket att det blir sent. Jag trivs så himla, himla bra på mitt nya jobb. Det kunde inte ha blivit bättre. Underbara jobbarkompisar, rakt över.
Vet du FEM… jag är så GLAD för din skull att du trivs så bra! Det finns inget tuffare än att pina sig iväg till ett jobb där stämningen är pest.
Cyklister kan vara rent av livsfarliga!
Konstigt, att det finns de som anser sig vara odödliga, lika med de som inte använder reflex!
Jag har bara fyra julklappar klara, det återstår en del och jag är så tacksam över att det är enbart barnbarnen som ska få, att man slipper våndan över att hitta bra grejer till vuxna.
Sa till maken, att ”ikväll tittar Tofflan på GW”, alla gånger! 😉
Sitter och fryser fast det absolut inte är kallt så jag förmodar, att det är nåt skit på gång i kroppen och eftersom twinsen är krassliga så…..
Ha dé!/Kram
I den här stan är cyklisterna helt galna. 🙄
Här är det många som ska ha klappar, men mamma är jag i det närmaste färdig med. Svårast är barnen, de vuxna hittar jag nog nåt till. Vi brukar ge varandra nån hård klapp eller nån ätbar.
Jepp, det blir nog Leffe i kväll, men jag ska slå in klapparna jag köpte idag först och läsa lite också. Om jag hinner…
Kände på elementen här i kväll. De tre elementen åt baksidan är varma medan det i sovrummet och i köket knappt är ljumna ens… 😦
Kram och hoppas du slipper mer sjukdom nu!
Man ska inte cykla när det är vinter, så det så! Och när man cyklar så följer man trafikreglerna – förstår att du fick spader i morse.
Ikväll gör jag så lite som möjligt – det blir lite slögloende på TV, eventuellt ids jag sticka några varv på ärmarna till tröjan jag håller på med, eller så läser jag lite – kan bli lite WF också ;-)!
Håller med dig! Men vet också att många inte har så mycket val, de måste cykla även vintertid. Samtidigt vore det ju bra om de lärde sig trafikreglerna då, tycker jag nog… 👿
Så du stickar en tröja??? Tänk jag önskar att jag kunde sticka! Det enda jag har stickat i mitt liv är en orm – och den kunde ha blivit hur lång som helst för jag kunde inte sluta. Alltså, jag visste inte HUR jag skulle sluta. Sen stickade jag tossor i slöjden. Illgröna. Den ena blev storlek 35, den andra storlek 43.
WF måste spelas, ja… 😉
Jag är ”periodare” v b stickning – hade inte stickat på massor av år, men fick ett ryck när Vilton var rätt ny, och se’n har det bara rullat på ett tag med barntröjor och mössor.
Barnkläder har ju den stora fördelen att de är små, och då finns en hyfsad chans att de blir klara nå’n gång. Jag är annars mästare på att ledsna efter en halv tröja…
Det jag stickade i slöjden var förskräckligt, en gräsligt ful babyklänning som ingen av mina döttrar någonsin behövde använda :-)! Det var mamma som lärde mig sticka vettiga grejor hemma istället.
Det där med babyutstyrslar… Jag pysslade med en sån hela nian – höstterminen OCH vårterminen. Fast jag virkade. Stolpar och muschmaskor. Till sist blev det nån sorts tröja, ett par byxor som var fem storlekar mindre och en mössa.
Min mamma var jätteduktig på att sy och sticka när hon var yngre. Sen tvingades hon sluta när hon blev sjuk. Jag har INTE ärvt dessa handarbetsgener, dock.