Tjolahopp-tisdag

Ett typiskt tisdagsinlägg – och rätt mycket snack om mat och TV… 

---

 

Ödsliga korridorer på jobbet.

Finns det nåt bra med tisdagar? Jag kan då inte komma på nåt… Kan DU??? Mina tisdagar ser för tillfället ganska lika ut. Jag jobbar på dan, handlar efter jobbet, registrerar mina varor i kundpanelen, äter ett par rostade mackor, läser och ser på Veckans brott på SvT1. Idag har det var en liknande tisdag men med en stor skillnad: det har varit väldigt tomt och ödsligt på jobbet. Korridorerna var tomma på folk och det fanns inte en käft att trängas med i soffan på Café Java. Jag har fått mycket gjort tack vare få avbrott. En rapport är slutlayoutad för min del och en beskrivning är påbörjad. Och däremellan hade jag ett litet arbetsmöte. För alla tillhör ju inte samma avdelning på jobbet.

Till lunch hade jag tack och lov sällskap av en människa, F. Det blev lite mysigt och trevligt att bara äta tillsammans och prata vi två. Vi satt där och slafsade i oss var sin Findus-rätt. Jag åt broccoligratäng. Den har jag tack och lov inte tröttnat på än (men Findus har en för jäkligt dålig sökfunktion på sin webb!!!). Annars börjar jag ledsna ur rejält på frysta färdigrätter. Favoriten just nu är sagda gratäng, men också kycklinglasagnen från Dafgård. Förutom dessa två smakar det mesta ganska lika – det vill säga lite. Inte så konstigt att jag är sugen på att dra till Food courten i Gamlis i helgen! I helgen hittade jag en uppdaterad meny i min postbox och där läste jag om allt möjligt gott.

Denna träffande Marie Tillmanbild hittade jag i gårdagens Metro…

Men… i morgon blir det lunch i restaurangen på jobbet. Jag ska träffa en före detta chef. En flukt på menyn säger att det blir rödbetsbiffar för min del. Den här lunchdejten ser jag fram emot rejält, det var alltför länge sen vi sågs. Åren liksom bara går. Jag försöker till exempel få till en träff med en vän som jag inte har sett sen i höstas. Det verkar… svårt. Möjligen att vi får till nåt i påsk – vi jobbar liksom lite olika tider fram till dess.

Det är bara tisdag än, men jag längtar redan till helgen. Skälet är främst att jag hoppas få umgås med min kära då. Anna snappade för ett tag sen upp att en vän till mig ställer ut sina nattliga bilder från Uppsala. På lördag är det den andra vernissagen och den vill jag inte missa! Sen vill jag också hinna se Hela världen brinner! på Upplandsmuseet, en utställning om Astrid Lindgrens krigsdagböcker. Den hade jag tänkt se för ett tag sen, men tyvärr har det ännu inte blivit av. Den pågår visserligen in till mitten av maj, så det finns ännu tid.

Tills det blir helg och ledigt på riktigt får jag hålla tillgodo med TV. I morgon går andra avsnittet av När livet vänder på SvT 2 klockan 20 och det ska handla om självmord. Det är ett jobbigt, men viktigt ämne att våga prata om! En halvtimme hinner jag smälta programmet innan jag zappar till TV4 klockan 21 för att kolla på Maria Wern. Det ska bli åtta nya avsnitt, uppdelade på fyra fall.

Dags att äta lite middag*, så jag hinner med det jag ska ta mig för i afton innan jag glor på Leffe. Tänk, vilken tjolahopp-tisdag jag har, har DU???

Mitt sällskap till förmiddagskaffet blev ett äpple och gårdagens Metro.

*middag = två rostade mackor med ost

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kväll, natt och dag

Jag var tröttare än vanligt när jag kom hem igår. Det var frustrerande att sitta i nästan en timma i en bilkö, men det värsta var nog tankarna och funderingarna på dem som varit inblandade i krocken. Hade klarat sig? Var de svårt skadade?

Min übersnälla kollega hade ju försett mig med en påse bröd. Det är många snälla som skickar mig böcker, men faktum är att böcker är lite hårdsmälta. 😉 Bröd är lättare att tugga och svälja. Så fredagskvällens middag blev bröd med några ostar som fortfarande levde och som jag fann vid mina utgrävningar av kylen. Den ena osten var emellertid grönhårig, så den slängde jag. Till det drack jag två glas hemgjort rödvin. Mycket gott! Mina kinder blev blossande röda och jag blev ännu tröttare. Vilken tur då att L hade lagt ner två cupcakes i brödpåsen! Den ena av dem gav mig ny energi!

Jag åt den till vänster, med kronan på. Kände mig som en drottning à la Marie Antoinette som tyckte att folket kunde äta bakelser i stället för bröd. Fast jag hade ju ätit bröd först.

                                                                                                                                                       Resten av kvällen tillbringade jag ganska mycket vid datorn. Och så telefonerade jag och Fästmön i cirka en timma. Hon hade haft en helvetisk fredagskväll med stress, uppfräschning av kalaspojke, leverans till och från kalas, middagslagning och hejåhå. Jag förstår att hon saknar bil såna här kvällar. Men allt gick bra och det funkar fortfarande att cykla, vilket underlättar! När dessutom två av ”barnen” hjälper till med att bära hem matkassar och hämta lillebror från skolan känns det bra. Man ska hjälpas åt inom familjen, men det är inte alltid självklart i alla familjer. Till skillnad från denna.

Jag somnade inte till Tyst vittne utan såg den till slutet. Det var dessutom ett avsnitt jag inte hade sett tidigare, så jag tyckte det var spännande. Sen hade jag börjat närma mig slutet i boken och den var också spännande. Regnet och och spänningen höll mig vaken till halv två…

I morse vaknade jag kvart över åtta. Då hade jag äntligen fått sova hela natten, utan nåt spring på toa eller så. Jag har ägnat förmiddagen åt att riva ur lakan ur sängarna, tvätta och gå ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Tvättmaskinen har visst tystnat nu, så det är väl dags att hänga lakan och annat smått och gott som jag körde i samma maskin. Sängen ska bäddas med mina favoritlakan, dem jag och Chucky fick i julklapp den sista julen. Lakanen jag behöll och inte delade med mig av. Ja, jag vet att Chucky läser min blogg, men Chucky har deklarerat att hon har humor och det minns jag. Ibland. Annars minns jag inte mycket och det är som det ska, för åren har gått och vi är andra människor idag än vi var då. Jag är nöjd om jag slipper vara rädd – och jag är inte rädd längre. Vissa stunder försöker jag räkna ut hur det ligger till med en del saker. Jag har kommit till insikt att det finns människor som helt enkelt inte är snälla och det var ju en och annan sån inblandad, då för länge sen. (Chucky och jag var inte heller så snälla, men det var mellan oss.) Egentligen är det inte så länge sen, för det förekom en del… ska vi säga hot, förtal och stalkning så sent som i våras. Vissa människor blir man inte klok på! Det är bara att inse att somliga kanske inte mår så bra. Och så nöjer jag mig med det och går vidare.

Nu ska jag hänga tvätt och bädda rent och äta frukost och ringa mamma innan jag åker till Himlen!

Read Full Post »