Tjolahopp-tisdag

Ett typiskt tisdagsinlägg – och rätt mycket snack om mat och TV… 

---

 

Ödsliga korridorer på jobbet.

Finns det nåt bra med tisdagar? Jag kan då inte komma på nåt… Kan DU??? Mina tisdagar ser för tillfället ganska lika ut. Jag jobbar på dan, handlar efter jobbet, registrerar mina varor i kundpanelen, äter ett par rostade mackor, läser och ser på Veckans brott på SvT1. Idag har det var en liknande tisdag men med en stor skillnad: det har varit väldigt tomt och ödsligt på jobbet. Korridorerna var tomma på folk och det fanns inte en käft att trängas med i soffan på Café Java. Jag har fått mycket gjort tack vare få avbrott. En rapport är slutlayoutad för min del och en beskrivning är påbörjad. Och däremellan hade jag ett litet arbetsmöte. För alla tillhör ju inte samma avdelning på jobbet.

Till lunch hade jag tack och lov sällskap av en människa, F. Det blev lite mysigt och trevligt att bara äta tillsammans och prata vi två. Vi satt där och slafsade i oss var sin Findus-rätt. Jag åt broccoligratäng. Den har jag tack och lov inte tröttnat på än (men Findus har en för jäkligt dålig sökfunktion på sin webb!!!). Annars börjar jag ledsna ur rejält på frysta färdigrätter. Favoriten just nu är sagda gratäng, men också kycklinglasagnen från Dafgård. Förutom dessa två smakar det mesta ganska lika – det vill säga lite. Inte så konstigt att jag är sugen på att dra till Food courten i Gamlis i helgen! I helgen hittade jag en uppdaterad meny i min postbox och där läste jag om allt möjligt gott.

Denna träffande Marie Tillmanbild hittade jag i gårdagens Metro…

Men… i morgon blir det lunch i restaurangen på jobbet. Jag ska träffa en före detta chef. En flukt på menyn säger att det blir rödbetsbiffar för min del. Den här lunchdejten ser jag fram emot rejält, det var alltför länge sen vi sågs. Åren liksom bara går. Jag försöker till exempel få till en träff med en vän som jag inte har sett sen i höstas. Det verkar… svårt. Möjligen att vi får till nåt i påsk – vi jobbar liksom lite olika tider fram till dess.

Det är bara tisdag än, men jag längtar redan till helgen. Skälet är främst att jag hoppas få umgås med min kära då. Anna snappade för ett tag sen upp att en vän till mig ställer ut sina nattliga bilder från Uppsala. På lördag är det den andra vernissagen och den vill jag inte missa! Sen vill jag också hinna se Hela världen brinner! på Upplandsmuseet, en utställning om Astrid Lindgrens krigsdagböcker. Den hade jag tänkt se för ett tag sen, men tyvärr har det ännu inte blivit av. Den pågår visserligen in till mitten av maj, så det finns ännu tid.

Tills det blir helg och ledigt på riktigt får jag hålla tillgodo med TV. I morgon går andra avsnittet av När livet vänder på SvT 2 klockan 20 och det ska handla om självmord. Det är ett jobbigt, men viktigt ämne att våga prata om! En halvtimme hinner jag smälta programmet innan jag zappar till TV4 klockan 21 för att kolla på Maria Wern. Det ska bli åtta nya avsnitt, uppdelade på fyra fall.

Dags att äta lite middag*, så jag hinner med det jag ska ta mig för i afton innan jag glor på Leffe. Tänk, vilken tjolahopp-tisdag jag har, har DU???

Mitt sällskap till förmiddagskaffet blev ett äpple och gårdagens Metro.

*middag = två rostade mackor med ost

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En fantastisk onsdag!

Ja, det är i alla fall vad jag tror! Dan började tyvärr lite stressigt, för jag var seg och sen. Fästmön började jobba klockan sju och jag slängde nog av henne i farten en minut i… Nej, i morgon får jag gå upp en kvart tidigare!

Den här bilden tog jag i juni 2010, men himlen är lika blå idag.

Det är fortfarande strålande sol och klarblå himmel så jag matchar himlen idag också med min likadanfärgade piké. Jag var på jobbet en kvart över sju. Här var tomt och ödsligt och jag fick knappa mig in med kod i såväl huset som hissen. Det var lite läskigt…

Jag har hunnit läsa alla jobbmejl som har trillat in under min ledighet – ja, för jag bestämde mig för att inte logga in och läsa jobbmejl när jag var ledig! Det är förvånansvärt hur mycket sånt det blir trots att jag inte har varit här mer än i tre månader. Vidare har jag bokat in ett par saker, skickat några saker vidare, lagt ut en nyhet internt och en externt (båda på båda språken förstås). Ja, dan har verkligen börjat i flygande fläng.

Det var så roligt, för jag hade bland annat fått ett mejl från en person som jag i ett mycket tidigt arbetsliv hade kontakt med. H*n hade läst min födelsedagsnotis och grattade mig! Jag blev så glad! Vidare har jag mejlat några fakultetskollegor och tackat för det fina vinet och presentkortet. Tänk att människor kan vara så snälla. Mot mig. Förtjänar jag detta? Ibland tycker jag det, men för det mesta tycker jag det inte. Och jag vet att det fortfarande finns människor som missunnar mig både snällhet och mitt arbete. Jag försöker att se förbi dem, fast det klart att det svider.

Men idag blir det åter en fantastisk dag, en onsdag! Jag ska delta i en workshop senare på förmiddagen, en workshop som jag själv har varit med och arrangerat. Vid 12.30-tiden fick jag veta att en huskör ska framträda och det vill jag ju inte missa. Och klockan 14.30 är det spikning av en licentiatavhandling här på institutionen. En fantastisk onsdag väntar, alltså! Jag möter den med ödmjukhet eftersom jag vet att allt kan vara en dröm och allt kan ryckas bort från mig när jag minst anar det. För livet är inte rättvist. Men just idag, i den här stunden, är livet fantastiskt. TACK!

Read Full Post »

Utdraget. Del 38

En helgdag blev det bara outhärdligt och han tog bussen in till centrum för att få tid att tänka i sin ensamhet. Centrum var mörkt och kallt och ödsligt och han bestämde sig raskt för att återvända hem igen och försöka göra allting bra.

Men det var för sent. Hon hade redan gjort sitt val att lämna honom för den tolv år yngre och mera virila cigarrökande ynglingen. E visste inte om han skulle skratta eller gråta. Framför allt blev han helt förstummad när ynglingen en kväll ringde och skällde ut honom efter noter där han stod vid spisen och stekte sin fisk. Ja, han fick sannerligen sina fiskar varma, tänkte han skrockande för sig själv…

Read Full Post »