Torsdag och äntligen får man bänka sig i bäste fåtöljen för att glo på Antikrundan. Rundan har återvänt till Södertälje, som man besökt en gång tidigare den här säsongen.
Snyggve Richard Thunér pratade om industriromantik i kvällens runda. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)
Bland prylarna i kvällens program gillade jag till exempel…
- En man kom med en mystisk pryl från Höganäs. Joakim, mr Rosa för dagen, tror att prylen kommer från ett laboratorium. Prylen värderades till mellan 500 och 1 000 kronor.
- En kvinna kom med ett läckert smycke. Smycket bestod av orientaliska pärlor, platina, briljanter och jade. Smycket värderades till 50 000 kronor.
- En kvinna kom med ett skåp med stjärngossar på. Skåpet, i jugendstil, är tillverkat i början av 1900-talet. Värdet sattes till mellan 8 000 och 10 000 kronor.
- En man hade tagit med sig en stor rokobyrå, ett arvegods från föräldrarna. Skåpet hade en uppsats, vilket är vanligare bland barockmöbler. Byrån, i valnöt, är tillverkad cirka 1750. Byråns värde uppskattades till mellan 40 000 och 50 000 kronor.
- En man i röd väst kom med en märklig sak i elfenben. Saken var ett solur från slutet av 1500-talet. Soluret värderas till mellan 5 000 och 8 000 kronor.
- En man i väldigt randig tröja kom med en konstsamling bestående av tavlor av en färgad man. Samlingen var svår att värdera, men en av tavlorna värderades till 100 000 kronor.
- En kvinna kom med ett armband inhandlat i Ryssland. Materialet är pinsback, en sorts mässingslegering. Stenarna är gjorda av glas. Värdet sattes till runt 10 000 kronor.
- En kvinna kom med en spegel som egentligen tillhörde hennes ex eller en vän. Toalettspegeln, i märklig form, är gjord i mahogny. Glaset är bytt. Spegeln värderades till mellan 25 000 och 30 000 kronor.
Nästa gång visas Antikrundan från Sollefteå igen!
Livet är kort.
Jag lyckades pricka in vintageväskorna i rätt ordning 🙂
Kram
Duktig! Jag prickade in den värdelösa, bara, men alltid något!
Kram!
Den här gången sov jag inte ett dugg. Fast jag satt med laptopen i knät, så jag hängde inte med så bra ändå. Tavlorna med den svarte mannen såg jag. De var häftiga.
Jag satt med min laptop i knäet och bloggade samtidigt! 😛
Jaa, visst var de häftiga! Det var alltså en svart man som hamnat i Sverige nån gång under andra hälften av 1800-talet och försörjde sig som modell i stället för att typ jobba som hamnsjåare. En av tavlorna hade Karin Bergöö målat. Hon som sen gifte sig Larsson. Carl Larsson… Karin var minst lika duktig som Carl, tycker jag, om inte duktigare! Men hon gav upp sin konstnärskarriär… [slut på föreläsningen]