En utflykt bland gamla grejor

Så småningom, när Fästmön hade handlat upp hela Tokerian, typ, kom vi iväg på en liten och ganska oplanerad utflykt.. Clark Kent* körde oss till Emmaus nya ställe i Svista. Vi tänkte kika vad som fanns och kanske ta en fika, för det utlovades kaffe i annonsen. Men det var slut när vi kom och en enda liten kakjävel fanns kvar. Tur att vi hade försett oss med Ahlgrens bilar i bilen – vi ville ju inte riskera att svälta ihjäl.

Ärligt talat blev jag besviken så snart vi klev innanför dörren – och det handlade inte bara om den enda lilla kakjäveln som var kvar. Det luktade GAMMALT, så där på ett väldigt instängt vis. Det fanns en del smått och gott att glo på, men ingen som jag ville ta med mig hem. Jag blev så rädd för ett hiskeligt troll, så jag tappade alldeles köplusten.

Ett hiskeligt troll satt uppe på en hylla.

Inte hittade jag nåt bra i lådan med vinyler heller, men den här LP:n hade nog passat Somligas grannar…

Kramgoa låtar med Vikingarna är nåt för Somligas grannar.

För Andras grannar kunde man tänka sig något ur bibilioteket, en liten handbok till hjälp när man inte kan hantera situationen.

En handbok som Andras grannar kanske kunde ha nytta av.

När jag till sist såg detta fantastiska djur, Skogens konung, med svensk flagga… Då tyckte jag att det var dags att gå därifrån.

Jaa… vad ska man säga…

Affären bredvid har funnits lite längre och den var en ”riktig” antikaffär. Tyvärr har den begränsade öppettider, men idag hade vi tur. Fast vi blev liiite fundersamma. Nån som sålt möbler hade uppenbarligen en fäbless för… rovdjur.

Vad sägs om en rokokobyrå i ormskinn???

Jaa, det var så fascinerade och gräsligt att det nästan var häftigt och snyggt!

Ett leopardmönstrat vitrinskåp.

Förutom detta var stället fullt av riktigt fina saker. Bland annat fanns det många fina skåp och matsalsmöbler som vi nog kunde tänka oss – om vi hade utrymmet.

Jag hittade en lampa som det stod Rippe på, men Rippe hade tyvärr inte möjlighet att åka och köpa den och vår bil var full av matkassar och min rygga och datorväskan. (Ja, vi fick ringa efter Johan när vi skulle få med oss allt från parkeringen.)

En sån här trearmad skulle jag själv kunna tänka mig. 

Just en sån golvlampa skulle jag själv kunna tänka mig. Jag har en enarmad i mitt gästrum. Lampfoten är i björk och kostade 100 kronor! Men jag fick köpa en ny skärm och den gick loss på 300, om inte 400 spänn. Den trearmade lampans skärmar var i hyfsat skick. Begärt pris var 2 200 kronor och det skulle säkert gå att pruta ner detta, i mitt tycke, lite för höga pris.

Mest fascinerad blev jag emellertid av en helt underbar solstol från tidigt 1960-tal. Stolen var i utomordentligt gott skick, utan särskilt mycket skav på färgen. Den hade till och med sitt lilla soltak kvar. Men se prislappen vågade jag inte titta på…

Vilken fining, va?!

Varma och mätta på intryck åkte vi hem till Himlen och softade. Solen lyste in genom katten i fönstret, så Anna har INTE en blåtira i nyllet. Hon är så färggrann ändå, min kära! Och, till skillnad från Vissa, skulle jag aldrig, aldrig slåss.

Den färggranna Annan.

Anna lagade god mat – kyckling och potatisgratäng – och till senare väntar ost, kex, druvor och ytterligare ett glas vin.

Och du… Du har väl inte  – eller ska väl inte – ätit eller druckit nåt gott i kväll, eller???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagskväll…

Medan jag skriver ett längre inlägg – ELLER gör nåt annat – njuter jag, som är Mannen i familjen av mina strumpor. Och naturligtvis tar jag dem på orden. Älskar öl och dricker det.

Jag älskar öl. 

Fästmön, som är Kvinnan i familjen, ägnar sig åt hushållsarbete. Här bakar hon … sina ben..?

Anna bakar… ben.

Vad gör DU en sån här lördagskväll – är du Man och dricker öl eller Kvinna och bakar ben???

Livet är kort.

Read Full Post »

Solrolig lördag på G!

Vaknade av att det lät som om grannen låg i sovrummet bredvid och spydde, så dan kunde ju ha börjat bättre. Klockan var en kvart över sju. Typiskt mig att vakna tidigt när jag är ledig! Men cirka en timme extra sovtid blev det ändå i morse.

Lördagen jag vaknade till visar sig för övrigt från sin bästa, om än i kallaste laget, sida. Solen lyser stark och varm och himlen är alldeles blå. Termometrarna visar i skrivande stund… 9,4 i solen (kökssidan) och… -6,2 i skuggan (baksidan).

Har varit lite effektiv nu på morgonen. Skrubbat rent på diskbänken, bytt handdukar och lite sånt. Tre soppåsar står i hallen och väntar på utförsel. Körde igång en maskin tjockis-svart så snart jag tyckte att det var OK. Det är ju ändå helg och till skillnad från somliga kan jag både stava till och förstå ordet

hänsyn

– även om man får börja ”låta” redan klockan sju här.  Det var ju säkert nån mer än jag och den spyende grannen som var vakna vid sjutiden, men det kan ju finnas andra som lyckades njuta av sovmorgon trots kräkljud och sedvanliga barnaljud. (Men man får INTE klaga på nåt, då är man ELAK. Så jag klagar inte. Jag bara BESKRIVER min lördagsmorgon.)

(Klockan är inte ens tio när nån i huset
nu sätter igång att spika,
ackompanjerad av en yngre förmåga
som uppenbarligen försöker överrösta hammarslagen.
Tjolahopp vad det är livat här!)

Min jobbansökan är nu ivägskickad. Jag skrev den i princip igår kväll, men filade lite på den i morse. Nu blir det ett par veckors väntetid på resultatet. Jag hoppas att min väntan ger frukt.

Sista helgen jag får lokalblaskan hemlevererad till dörren är det nu. Ursäkta om jag tjatar om det, men det är inte helt lätt att sluta ha en morgontidning när man har haft det hela sitt vuxna liv. Men jag vägrar att betala för nånting som har blivit så dåligt! Funderar i stället på en prenumeration på nån av de större drakarna. Vi får se. Jag testar ett tag att vara utan. Hur som helst, jag såg en intressant annons i tidningen idag. Därför står det nu inte bara storhandling på dagordningen utan UTFLYKT. Vi tänkte ta oss hit:

Emmaus öppnar nytt för gammalt i Svista idag klockan elva.

I kväll kan vi ju inte låta bli att glo på Melodifestivalfinalen på TV. Inte för att jag har några förhoppningar om att bli road utan till 99 procent för att se vem som vinner eländet. För nyfiken är jag. Och oförstående inför de som röstars smak. Sen vill jag förstås leta efter två bekanta ansikten – i publiken!

Igår avslutade jag min fredagskväll med att se världens äckligaste skräckfilm, men jag kunde faktiskt somna sen. Nu sitter jag och är supersugen på en annan spännande film, en film som hade premiär igår: Mördaren ljuger inte ensam. Filmen är baserad på Maria Langs (Dagmar Lange) debutdeckare med samma titel. Boken kom ut 1949 redan, så det blir intressant att se hur personerna, miljöerna etc skildras. Den har inte fått så bra kritik, men det skiter jag i. Maria Lang rules!

Mördaren ljuger inte ensam – överst på min att-se-lista!

Nu noterar jag att tvättmaskinen har tystnat och det är dags för mig att göra mitt, nämligen hänga de rena trasorna kläderna. Sen måste jag slänga i mig lite frukost innan jag tvagar mig och ikläder mig nånting presentabelt (nej, jag är vuxen och går INTE och handlar i mjukisbrax, fy så fult!) innan jag åker och hämtar Fästmön på avtalat ställe. Min rygga är i princip packad, det är bara drycken och necessären – måtte jag inte glömma necessären idag som jag gjorde förra gången! – som ska packas ner.

Vad händer hos dig idag??? Skriv några rader och berätta om du har orkat läsa ända hit.

Livet är kort.

Read Full Post »

The Strangers

Urk! Jag har sett nåt av det läskigaste på länge, The Strangers (2008). Det var länge sen jag blev så rädd när jag såg en skräckfilm! Filmen gick härom natten på TV4 och jag spelade in den  på DVD-hårddisken.

De tre främlingarna…

Ett ungt par åker till en stuga på landet. Uppenbarligen har killen friat till tjejen, men fått nobben. Båda två är ledsna och uppgivna. När klockan är fyra på morgonen knackar det hårt på dörren. Paret öppnar och utanför står en kvinna som frågar efter Tamara. De avvisar henne, men hon återkommer efter en stund när mannen försvunnit ut för att köpa cigarretter (mitt i natten liksom…) Det visar sig att kvinnan bär en mask – och hon har också två maskförsedda kompisar med sig…

Fy te rackarns så rädd jag blev! Och ändå känns det som om filmen inte har nån djupare mening eller handling. Märkligt nog är det verkliga händelser som har inspirerat till filmen.

Jag ger den högsta Toffelbetyg för jag vågar inte annat. Jag är skitskraj! Och nu ska jag gå och sova. Ensam…

Livet är kort.

Read Full Post »