En mugg kaffe och lite så

Ett väldoftande inlägg.

---

 

En senapsmugg med kaffe är en fin belöning.

Det finns väl inget som doftar så härligt som nyperkolerat kaffe? Det skulle möjligen vara nykokt kaffe eller nybryggt, dårå. Igår när jag kom hem från min söndagspromenad slog doften emot mig när jag klev in genom ytterdörren. Underbart! En senapsmugg* (!) med kaffe blir inte enbart belöningen efter en promenad utan också efter morgonens administration och hushållssysslor. En Toffla behöver nämligen ha lite morötter på sin krokiga stig, inte enbart piska sig. Nu äter jag inte morötter, så de får anta formen av kaffe.

Dagen jag vaknade till idag är en kylig en. Termometern visade nära sex minusgrader. Nu har kvicksilvret stigit till minus tre. Dessvärre behöver jag ge mig ut i kylan, men inte förrän till kvällen och dessutom i ett roligt ärende: jag ska hämta äldste bonussonen och åka och byta en födelsedagspresent som han fick. Det är alltid roligt att träffa Johan på egen hand. Extra roligt blir det också när det inte är jag själv som behöver prova kläder utan andra! Sån är jag – det vill säga totalt ointresserad av kläder och mode. Johan är emellertid likadan, så det kan bli en intressant stund i kväll. Det är skönt att han inte är fyra år utan ett par decennier äldre.

Jag trodde att jag hade rensat Annas kakfat, men…

Innan jag träffar Johan borde jag försöka äta middag och tanka bilen – i den ordningen. Men jag hade tänkt våfflor idag och det funkar inte. Det tar nämligen för lång tid att fixa våfflor och framför allt att äta dem. Efteråt är jag så däst och fyrkantig att jag knappt orkar gå från bordet till diskbänken. Än mindre åka till Stormarknaden och byta ett klädesplagg. Nåja, det finns väl alltid nån snabbmat att tillgå om så skulle vara. Sen har jag hört att kakfaten hos Fästmön inte är helt rensade än, trots att jag gjorde mitt bästa i lördags. Kanske kan bli nån liten godbit där om det hinns med – jag måste vara hemma igen till klockan 21. Vill inte missa premiäravsnittet av Jordskott, nämligen, på SvT 1.

Jag hade en skön vilohelg, vilket behövdes. Den passerade förvånansvärt snabbt också, vilket mina ensamma helger inte brukar göra. Kanske var det för att jag fyllde den med en och annan mugg kaffe och lite så. Viss nytta gjorde jag, för jag lät min tvättmaskin jobba ett par gånger. Med hjälp av herr Muskel lekte jag sen rörmokare i handfatet i badrummet. Jag får anse mig vara nöjd med resultatet.

Nu visar mina klockor snart halv tio. Solen tittar fram och jag har hela dan på mig att..? Men vad ska DU göra idag??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag alltid!

* Jag dricker alltid kaffe i en brun mugg från Höganäs, en mugg som det var Apotekssenap i till jul ett år. På bakluckeloppis hittade jag sen ett antal likadana muggar för en tia. Kommer du till mig på fika är risken stor att du också blir bjuden på kaffe ur en före detta senapsmugg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På bakluckeloppis

Ett inlägg om dagens besök på loppis i Ulva.

Vi for iväg ganska sent idag och det visade sig vara lite dumt. Bakluckeloppisen i Ulva öppnade klockan 11, men stängde redan klockan 15. Och där var massor att se – jag skämtar inte! Det var fyra gångar med dubbla rader, tror jag, och vi hann nog inte titta på allt innan det plockades ihop.

Men innan vi for var jag ju tvungen att fota mitt senaste husdjur. Det verkar som om fjärilar trivs hos mig… Den här lilla satt på utsidan av balledörren*, så den behövde inte räddas, bara bli fotad. Jag måste säga att jag tycker att det är stor skillnad på kamerorna i iPhone 4S och 5 – den i 5:an är mycket bättre! Den här bilden är alltså tagen genom en fönsterruta och väldigt nära.

Min nyaste husdjur.

På bakluckeloppisar kan man hitta både skräp och fynd. Den här gången gjorde vi fynd båda två! Jag hittade fyra bruna senapsmuggar från Höganäs som jag brukar förvara min hemgjorda senap i – äh, jag bara skojar! – dricka kaffe ur. Och jag fick ge tio spänn för dem. Tio spänn för fyra, alltså!

Efter en kort kaffe- och glasspaus tittade vi in i en av Ulvas mer exklusiva antikaffärer. Jag beundrade framför allt krokodilhandväskorna, barbar som jag är. Därefter gick vi till kvarnens stora antikhandel, Ulva diversehandel. Där gick vi i nästan en timme och glodde på allt fint. Fästmön såg fina burkar som kostade massor, jag blev överförtjust i fiskknivar i silver. Men vi tittade bara, för det var liiite utanför våra budgetar, så att säga.

Här kan du se några av prylarna vi kikade på:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hemma igen noterades att somliga har så mycket grejor på sina uteplatser att de måste ta till sidan utanför sitt staket för att dricka öl. Suck, vilken tur att vi ska gå iväg snart så jag slipper reta upp mig, menar jag. Nu räcker det med att smacka med tungan och skaka menande på huvudet…

*balledörren = balkongdörren

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Södertälje igen!

Torsdag och äntligen får man bänka sig i bäste fåtöljen för att glo på Antikrundan. Rundan har återvänt till Södertälje, som man besökt en gång tidigare den här säsongen.
Snyggve Richard Thunér pratade om industriromantik i kvällens runda. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Bland prylarna i kvällens program gillade jag till exempel…

• En man kom med en mystisk pryl från Höganäs. Joakim, mr Rosa för dagen, tror att prylen kommer från ett laboratorium. Prylen värderades till mellan 500 och 1 000 kronor.
• En kvinna kom med ett läckert smycke. Smycket bestod av orientaliska pärlor, platina, briljanter och jade. Smycket värderades till 50 000 kronor.
• En kvinna kom med ett skåp med stjärngossar på. Skåpet, i jugendstil, är tillverkat i början av 1900-talet. Värdet sattes till mellan 8 000 och   10 000 kronor.
• En man hade tagit med sig en stor rokobyrå, ett arvegods från föräldrarna. Skåpet hade en uppsats, vilket är vanligare bland barockmöbler. Byrån, i valnöt, är tillverkad cirka 1750. Byråns värde uppskattades till mellan 40 000 och 50 000 kronor.
• En man i röd väst kom med en märklig sak i elfenben. Saken var ett solur från slutet av 1500-talet. Soluret värderas till mellan 5 000 och       8 000  kronor.
• En man i väldigt randig tröja kom med en konstsamling bestående av tavlor av en färgad man. Samlingen var svår att värdera, men en av tavlorna värderades till 100 000 kronor.
• En kvinna kom med ett armband inhandlat i Ryssland. Materialet är pinsback, en sorts mässingslegering. Stenarna är gjorda av glas. Värdet sattes till runt 10 000 kronor.
• En kvinna kom med en spegel som egentligen tillhörde hennes ex eller en vän. Toalettspegeln, i märklig form, är gjord i mahogny. Glaset är bytt. Spegeln värderades till mellan 25 000 och 30 000 kronor.

Nästa gång visas Antikrundan från Sollefteå igen!

Livet är kort.

Read Full Post »

Kyligt och spelmaniskt

Brrrrr! Det betyder att fisa på teckenspråk (man tecknar b + r), men i det här fallet betyder det att frysa! Första gången jag vaknade blev väckt, vid tjugo i sju, klev jag inte upp. Jag fattar inte varför så många i det här huset måste LÅTA SÅ HÖGT!!! Är alla hörselskadade från dagis, eller? Igår kväll fick jag ha TV-volymen på skithögt – för att en av grannarna pratade i telefonen! Jag hörde inte filmen jag tittade på annars. I morse var det liv i luckan i barnrummet, strategiskt placerat av föräldrarna under mitt sovrum och så långt som möjligt från deras eget.

Nåja, jag klev inte ur sängen förrän klockan nio – och då hade jag en underbar huvudvärk. Gissningsvis berodde den på att jag inte nånting vettigt igår kväll, så idag MÅSTE jag masa mig över till Tokerian för att handla middagsmat. Inte ett dugg vet jag vad jag ska eller vill ha heller. De tre rätterna jag behöll från Mathems kassar – Fästmön fick två – sparar jag tills hon kommer så kan vi äta dem nån vardagskväll. Anna lagade förresten till en av rätterna häromdagen – broccolifritters! Den rätten var god och det blev rikligt med mat, sa hon, trots att hon inte gjorde full sats, eller vad det nu heter när det gäller matlagning. En annan liten fågel viskade i mitt öra att det skulle lagas till en god kycklingrätt hemma hos Rippe i helgen. Månntro man får utlåtande och recept??? 

Jag blev tvungen att ta en Ipren (trots att jag numera HATAR deras reklam och fortfarande är kär i den lilla gitarrspelande gubben med blå lemmar!) tillsammans med den ordinarie medicinen och sen tittade jag på termometern. Fasa!

Minus 21,9 ute och bara 19,8 inne i köket, lägenhetens varmaste rum näst efter badrummet!

Kallt ute och kyligt inne, kan man sammanfatta det hela. Men medan jag ägnade ett par minuter för att titta om den här första bilden hade blivit OK att använda till bloggen skedde det saker:

VA?! ÄNNU kallare ute och en tiondels grad varmare inne.

Temperaturen hade sjunkit ytterligare utomhus, medan den hade stigit en tiondel inomhus. Jag känner mig som en vandrande kamin. (Det där var synnerligen ironiskt!)

Idag händer inte mycket. Jag har behandlat mitt operationssårsområde och jag måste duscha och tvätta håret. Innan det torkar ordentligt kan jag inte ge mig ut varken till Tokerian eller soprummet, men båda ställena bara måste jag till. Mamma ska få en signal när hon har vaknat till (typ efter halv ett). Och så ska jag skjutsa hem Anna från jobbet till Himlen när hon slutar klockan 16 – om Clark Kent* nu vill starta… Men han har ju stått i garaget över natten och även om det är ett kallgarage är det lite varmare där inne än utomhus. Och nej, jag har ingen motorvärmare.

Igår kväll gjorde jag tusen saker samtidigt, men det var både roligt och avkopplande! Jag satt vid datorn av och till och bloggade, kollade på TV, spelade Wordfeud med Anna samt Quizkampen och Ordjakten med J från jobbet. Det är lite synd om J, för det blir stryk varje gång. (Nu retas jag lite ifall J läser min blogg!) Dessutom började jag läsa en ny bok, som jag vet att bland andra fru Hatt har läst. Den verkar väldigt lovande – och väldigt tårframkallande…

Nej, nu har jag hällt i mig första senapsmuggen kaffe. (Ja, jag dricker kaffe ur en före detta senapsmugg från Höganäs, en sån där mörkbrun som Apoteket hade senap i för några år sen. Johan brukar tracka mig ofantligt för detta!) Dags att ta en ny och fladdra igenom lokalblaskan. Ovanligt tjock sådan idag, men den är full av bostadsbilagor, inte nyheter och spännande artiklar och reportage, gissningsvis.

Vad händer hos dig idag, dårå???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Glömsk och sommar

Understundom är jag bara fantastisk glömsk! Tidigare har jag skyllt på att det är en biverkning av mina dåliga värden – vilket är sant! Men sist jag tog prover var värdena i topp, så… Vad ska jag skylla på nu? Åldern? (Retorisk fråga, bäst att tillägga.)

Glömsk.

Varje kväll måste jag lägga fram morgondagens kläder. Jag måste ladda perkolatorn med kaffe och sätta den i timern. Jag måste ställa fram en skål till morgonyoghurten, ett glas till Pro Vivan och en kaffemugg (före detta senapsmugg i Höganäs-design).

För morgnarna är värst! Om jag inte följer mina rutiner då kan det bli… fel. Ibland, när jag glömmer att Fästmön inte ligger och sover i sovrummet, kan jag glömma att bädda. Och det är katastrof i min värld! En säng som man har sovit i under natten ska bäddas – efter nogsam vädring minst en halvtimma sommartid av sovrummet. De morgnar Anna ligger och snusar kan jag självklart inte bädda. Då blir bäddningen Annas syssla.

Ibland låser jag in Anna också. Min ytterdörr har två lås och en låspigg. Om man låser med låspiggen nere måste man låsa upp dörren med nyckel. Även inifrån. Och har jag dessutom låst med båda låsen… Ja, man kan väl säga att det är skönt att Anna inte lider av klaustrofobi. Det gör däremot min mamma och henne har jag också låst in i rena farten. Sist låste jag in henne i bilen, varpå panik uppstod och släkting skickades in i affären där jag befann mig för att slita ut mig och låsa upp bilen.

Men tro mig. Jag menar inget illa. Jag är bara… glömsk.

Eh… vad var det nu jag glömde..?

I morse var jag visserligen ensam hemma. Tror jag… Men förvirrningen var stor och jag glömde nästan att vakna. Jag brukar nämligen ALLTID vakna en kvart, 20 minuter innan larmet går klockan 6.10. Med en minut tillgodo hann jag stänga av larmet på mobilen klockan 6.09… Om jag inte skriver ner saker glömmer jag bort dem. Därför, enligt anteckningarna på min mobil, gjorde jag följande konstigheter idag på morgonen, samtliga prylar korrigerade i efterhand:

• Jag glömde sätta på mig deo när jag hade tvättat mig.
• Jag glömde sätta i linserna och undrade varför det var så dimmigt i badrummet.
• Jag hällde yoghurt i Pro Viva-glaset.
• Jag glömde stoppa en binda i trosan (ja, jag är inne på min fjortonde blödningsdag och börjar få skavsår du-vet-var).

Alltså, du kan ju bara föreställa dig vilket under det är att jag hittade till jobbet… (Detta inlägg är för övrigt skrivet på arbetstid eftersom jag inte får nån förmiddagsrast idag.)

En sak som jag emellertid kom ihåg att göra i morse var att vända blad i almanackan på anslagstavlan hemma. Nu skriver vi juni månad. Det är sommar! Fast termometern visade endast åtta grader i morse, så särskilt somrigt känns det ju inte. Bilden för juni i min almanacka hemma är en kopp med blå mönster och lila styvmorsvioler i. Passar ju mig, elak styvmor som jag på sätt och vis är. (Det kommer aldrig några protester, så jag gissar att jag har rätt i omdömet om mig själv.) Men jag tycker att just dessa blommor är vackra! Anna och jag är för resten Slotts-vakter från och med idag. Det känns ju liiite trist att det är så dåligt väder och kallt bara för det. Att kunna sitta utomhus omgärdad av blommor och grönt är man ju inte så ofta förunnad…

Read Full Post »

Den där första muggen kaffe…

Nyss uppstigen, eftersom det plogades utanför vid sjutiden, sitter jag och väntar på den där första muggen kaffe. Du vet den där dagens allra första som åtminstone inte jag kan vara utan. Perkolatorn snörvlar i köket och medan jag har fixat med diverse – disk och lite annat – hoppas jag att tiden går snabbt. Jag kan verkligen inte leva utan kaffe.

Det här är MIN kaffemugg. Bara MIN. Ingen annan får dricka ur den!

                                                                                                                                                           Jag blev förvånad igår kväll när Fästmön berättade att hon inte har druckit kaffe sen hon var här i nyår. Det har varit te som har gällt för hennes del. Och det är väl lite så jag tänker på te – te är nåt man dricker när man är sjuk. Med mjölk och honung. Och jag gillar verkligen INTE honung…

Trots året i England blev jag aldrig nån tedrickare av format. Jag inhandlade en kaffebryggare i en välsorterad elaffär vid Churchill square. Den var verkligen svindyr! Mitt kaffe köpte jag sen på en liten tvärgata. Nymalet Colombia… Den doften kan jag fortfarande drömma om…

Nåt som emellertid fick mig att ändra uppfattning och inse att te inte är nåt man dricker när man är sjuk var afternoon tea som jag och Inna intog  hos Lady Hamilton på valdagen förra året. Då fattade jag att te är nåt gott – och framför allt kan man äta en massa gott TILL teet. Anna och jag gjorde om tedrickningen hos Ladyn när vi firade tvåårig förlovning i början av november förra året. Och med lite tillbehör kan jag verkligen älska te, särskilt champagne-och-grädde-te – som jag också fick i ett av julklappspaketen från Anna!

Men på morgonen är det kaffe som gäller och NU har jag hällt upp de första dropparna i min gamla senapsmugg från Höganäs – funkar hur bra som helst för kaffe! Kaffet ska för övrigt drickas utan tillsatser av socker eller mjölk – det ska vara svart som natten så att hjärnan vaknar!

Read Full Post »

Katter, kallt, kaffe …och vitt vin

Vet du att i morse var det den första morgonen jag behövde skrapa vindrutan fram på Clark Kent*?! Det var liksom inte bara kondens utan det satt hårt. In i bakluckan för att riva efter skrapor, Fästmön och jag hjälptes åt. I natt blir det till att plocka fram det lilla gråa täcket till rutan. På fredag får vi vår parkeringsplats i Himlen. Det ska bli skönt att slippa pynta 30 pix per dygn varje gång jag sover hos Anna. Nu delar vi i stället på en månadskostnad på 153 spänn. Hemma i stan har jag både parkeringsplats och garage, så nu när jag är hemma under dan får min lille kille stå inomhus och värma sig lite.

Strax före Annas jobb höll jag på att köra över en katt! Den sprang ut rakt framför bilen. Men som tur var är det bara 30 i området och jag hade sänkt hastigheten ytterligare eftersom jag närmade mig en vidrig korsning där man inte ser typ nånting utan att köra rakt ut och riskera livet… (Buskar, träd, häckar och staket skymmer sikten totalt. It’s a disgrace!) Jag hade antagligen inte kört ihjäl katten utan bara skadat den, men jag hade definitivt inte kunnat ta livet av den ens av barmhärtighetsskäl. Nu gick allting emellertid väl. Katten lever och här sitter jag vid min dator och bloggar.

Min hemmaarbetsplats. Notera senapsmuggen från Höganäs till vänster som jag använder till mitt kaffe samt päronglasspinnen med gåtan som ingen lyckades lösa ovanför tangentbordet!

                                                                                                                                                          Igår kväll hade jag lite mejlkontakt med en relativt ny god vän vars bekantskap jag gjorde i år. Vi ska försöka få till en fikadejt i nästa vecka. Och visst är det väl lite märkligt hur man bara klickar med en del människor?! Den här tjejen var som en riktigt gammal vän redan första gången vi sågs! Jag tycker om att möta nya människor. På så vis har jag ett öppet sinne, även om somliga inte skulle klassa mig som über-social. Och en del nya bekantskaper blir kvar, medan andra bara är kontakter

en passant

Ett tag trodde jag att min intuition vad gäller människor – vilka som är goda och bra för mig och vilka som är mindre goda och dåliga för mig – var totalt off. Men denna tro blåstes bort igår. Det känns som om jag långsamt är på väg att resa mig, mot alla odds. Och den som reser sig är en mycket starkare människa än hon nånsin varit tidigare. Därmed inte sagt att det är en färdig människa. Jag har långt kvar till förlåtelse, mycket långt vad gäller vissa…

Igår mottog jag för övrigt en fin och spännande inbjudan till en vinprovning i Stockholm i morgon kväll. Det handlar om ett nytt vitt vin som lanseras och som har säljstart på Systembolaget på fredag. Nu är det emellertid så att jag inte kan delta i detta evenemang. Jag har frågat en person om h*n kan tänka sig gå i mitt ställe, men fick inget svar. Så nu kastar jag ut en länk där du kan anmäla ditt intresse att bevista denna vinprovning torsdagen den 30 september klockan 18 – 19.30 på Katarinavägen 20 i Stockholm. Eftersom det är en premiär får deltagarna en goodiebag! Men skynda, skynda, för antalet platser är få – endast 20!

Nu ska jag fylla på senapsmuggen med java och ägna mig åt lokalblaskan innan jag hoppar in i duschen. Har redan gått en runda med vattenkannan samt betalat en räkning, men det ska bli en tur över till Tokerian sen också. Det är en kall dag, men den ser ut att bli solig!..

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Tutflykten är slut!

Dagens lilla tutflykt gick som sagt till Bålsta, en gång i tiden utsedd till Sveriges tråkigaste kommun.

Jajamens!

som Bosse J skulle ha sagt. Fast det var före Tofflan gick på Biskops-Arnö, folkhögskolan som ligger nästgårds på en ö in the middle of nowhere.

Bålsta, cirka sex mil från Uppsala, verkade inte särskilt mycket roligare så här  28 år senare, så vi for direkt till Lasse Åbergs museum. Det var bra skyltat utanför Bålsta, så vi hittade nästan rätt bums.

Först fick vi syn på några djur. Jag frågade Anna om hon ville rida häst.

Men det är ju kossor…

svarade hon, som den bonddotter hon är.

Tja vad vet jag? Se på bilden och gör din egen bedömning.

Kossorna var inte levande ens. Och personerna på bilden råkade bara stå i vägen när jag fotade. Sorry!

                                                                                                                                                       Jag trodde att museet skulle innebära mest prylar kring den här figuren.

MUSeum = MUSse Pigg. Visst, men inte enbart!

                                                                                                                                                                   Vi betalade 80 pix för inträdet och fick var sin klisterlapp att sätta på BRÖSTEN. Eller strax ovanför, som Anna har gjort här. Hon ville ju inte dölja La Coste-krokodilen på sin märkespiké som var svindyr (jag köpte den i födelsedagspresent ett år till henne. Svindyrt är ett internt skämt.)

Både klisterlapp och krokodil. Klisterlapparna glömde vi förstås ta av oss sen…

                                                                                                                                                              Den första snubben jag fick syn på var en kille i trikåer och alls ingen Disneyfigur.

Spindelmannen var där! Wow…

                                                                                                                                                   Vidare noterade jag att Modesty Blaise hade en egen stol.

Hon var nog en av mina kvinnliga serieidoler, Modesty…

                                                                                                                                                          Och till och med familjen Guling – The Simpsons – fanns på plats i en monter.

The Simpsons hade en egen monter på museet.

                                                                                                                                                            Som på de flesta museer vi besökt den senaste tiden fanns här en mystisk Strykare, du vet en sån där som STRYKER sig mot ens tämligen privata kroppsdelar. Jag blev så rädd att jag hoppade upp i taket!

Pippi och jag har båda fötterna på huvudkudden ibland. Den senare på grund av sitt onda ben. Men nu blev jag så rädd, så rädd att jag hoppade upp med benen i taket!

                                                                                                                                                         Nån snuskig Gula Gubbe med svetten rinnande ner i sin ”brevlåda” såg vi tack och lov inte, men däremot världens första seriefigur, Yellow Kid.

Yellow Kid fanns på plats.

                                                                                                                                                         Strax intill hittade jag Alfred E Neuman. (Om man läser det på engelska blir uttalet ungefär Alfred Inhuman, har jag lärt mig nånstans nån gång.) Han har ju baske mig större gles mellan tänderna än Thore Skogman hade!

Kolla gleset mellan framtänderna! Det är ju jättemycket större än Thore Skogmans!

                                                                                                                                                          Så såg vi seriefigurerna med dubbla namn – Knoll och Tott eller Pigge och Gnidde. Fast här var de Knoll och Tott.

Knoll och Tott var representerade, men inte Pigge och Gnidde.

                                                                                                                                                           Även fru Tjockelin/fru Bölja fanns på plats och tronade i egen glasmonter.

Fru Tjockelin/fru Bölja – jag vet inte vilket namn denna matrona föredrar.

                                                                                                                                                            Och äntligen hittade jag en burk med rutig färg!

Jorå! Rutig färg finns visst! Här är beviset!

                                                                                                                                                          Det är alltså den där färgen som nissarna i jultomtens verkstad målar schackbrädena med på julen när SvT visar Kalle Anka och hans vänner önskar god jul.

Färgen som nissarna målar schackbrädena med på julen är rutig.

                                                                                                                                                                På tal om Kalle Anka så var han självklart där. Men man fick inte rida på honom som en rätt dum unge trodde.

Kalle Anka var inte ridningsbar på museet.

                                                                                                                                                                 Och på tal om ungar så sprang det omkring två högröstade såna tillsammans med sin minst lika högröstade farfar och svarade på nån sorts tipspromenad. Himla irriterande med dessa tre som sprang kors och tvärs i utställningssalen och pratade med megafonröster… Ärligt talat tycker jag nog att museet kanske främst vänder sig till lite äldre personer än barn. Barnen har nog roligast i museets Trazankoja där de kan flamsa av sig.

I en monter fanns Disney-böcker på en massa olika språk, till och med norska!

Den stygge ulven – är det Den elake Ulf?

                                                                                                                                                       Och så i en monter hittade jag denna Snövit-servis som påminner om den min mamma lekte med som barn på 1930-talet.

Snövit-servisen på museet.

                                                                                                                                                         De överlevande delarna av mammas servis tronar sen ett tiotal år i vitrinskåpet hemma hos mig. Men allra först fick jag leka med servisen i min lekstuga som morfar byggde till mig när jag var barn, på 1960-talet.

De överlevande delarna av mammas Snövit-servis tronar i vitrinskåpet hemma hos mig sen ett tiotal år.

                                                                                                                                                           Allt roligt tar slut, men innan vi for vidare blev det förstås en rejäl fika. Man vill ju inte fakta av alldeles… Priserna var bra. Det gick att äta varm mat och det fanns även mat för de lite yngre. Vidare serverades även vin och öl för den som önskade sådant.

Morotskaka, kaffe och macka blev till en sen lunch.

                                                                                                                                                            Anna tog rejäla tuggor också! Se så duktig hon är, Lill-Kickan, a k a Strykaren…

Härliga ostfrallor med sallad och paprika! Kvinnan till vänster i bild är troligen en vilsekommen linslus. S:et uppe till höger indikerar att Anna är Strykaren!

                                                                                                                                                           Men efter toabesök och gluttande i museishoppen (somliga klarade sig med att titta, inte shoppa – fast jag ville gärna äga den häftiga litografin av Lasse Åberg med Lenin bärande på en påse Leni toapapper, men 2 400 pix var lite för häftigt för min kassa…) for vi vidare till Metropolen Örsundsbro. Där finns nämligen en outlet som säljer bland annat Iittala och Höganäs. Fast vi tittade bara, handlade inget.

Väl hemma igen slängdes en maskin tvätt på. Den är klar nu, hör jag, så jag ska väl hänga tvätt innan jag åker och köper pizza – dagens middag!

Jag ÄLSKAR att laga mat när det är hämt-pizza!

                                                                                                                                                   Kuriosa: Walt Disneys andranamn var Elias, ett namn han fick efter sin pappa.

Read Full Post »

Tisdagstempo

Tisdagen började med sovmorgon – det vill säga jag vaknade vid sjutiden. Sov och vaknade sen av och till i några timmar. Rädd att störa Fästmön som inte börjar jobba förrän klockan 16 idag och som VERKLIGEN behöver sin sovmorgon.

Frukosten är nyss avslutad, liksom läsningen av lokalblaskan för min del. Rundar av med ytterligare en mugg java framför datorn.

Min egen kaffemugg – en senapsburk i Höganäsporslin från Apoteket.

                                                                                                                                                         Nu väntar duschen på en Tofflan med skitigt hår och armarna TAJT utmed sidorna för att inte släppa ut några odörer. Sen ska jag kila över till Tokerian i rondellen och inhandla nån middag till oss som vi kan slänga i oss innan jag skjutsar Anna till jobbet.

Har en massa småsaker att fixa under dagen och skriver förtvivlat kom-ihåg-lappar. Låg också i morse och funderade över vad som ska göras först när jag kommer ner till mamma i morgon. Jag gissar att jag skjutsar Anna till jobbet vid sjutiden i morgon och åker sen hem igen till mig och äter frukost och går ut med sopor innan jag packar in mig i bilen och drar söderut. Räknar med att landa hos mamma i huset vid lunchtid nångång. Det blir väl en tur till lägenheten under onsdagen. Jag har bland annat tagit med mina balkongblomlådor som mamma ska få. Sen tänkte jag försöka hinna med att rensa hennes gigantiska frys och stoppa sånt som ska sparas i frysen i lägenheten och kasta det andra. Frysrensning hos mamma är inte gjord sen jag gjorde den sist – och det var när pappa hade gått bort, i ren förtvivlan och för att sysselsätta händer och tankar. Vidare ska jag göra i ordning en verktygslåda åt mamma och så har hon lovat köparen att lämna de verktyg som blir över. Det blir nog en hel del…

En sån här kan vara bra att ha i mammas verktygslåda när vi ska sätta upp tavlor sen…

                                                                                                                                                      Har som sagt diverse småsaker att komma ihåg att göra, som att kopiera lite filer till USB-minne, packa utan att glömma nåt väsentligt, kolla om det MÖJLIGEN finns nåt sketet jobb att söka innan jag drar. Är inte så vidare värst optimistisk gällande det sista… Och, ja just det, lägenhetsvakten kanske behöver nyckeln…

Read Full Post »

Antikrundan från Höganäs

Kvällens Antikrundan på SvT 1 gick från skånska Höganäs. Och naturligtvis var keramiken ett av huvudämnena för programmet!

Joakim Bengtsson, en av Antikrundans experter, visade sig vara Höganässamlare. Här med sin bruna kollektion. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                             Det var otroligt häftigt att se den 84-åriga formgiverskan Signe Persson-Melin fortfarande dreja en tekanna! Roligt var det också att få gå med på museum och se Signe Persson-Melins verk ”tillsammans” med henne själv! Där fanns allt från sillburkar till bestick!

Programmets andra höjdpunkter var det fina skåpet med 1700-tals-speglar som en äldre dam kom med – ett skåp hon köpt för 150 kronor och som nu värderades en bit högre. Vidare ett annat fint skåp i päronträ med en underbar historia som kopplade ihop två familjer, galjonsfiguren från ett ryskt skepp, tyvärr restaurerad lite för hårdhänt men ändå värderad till mellan 30 000 och 40 ooo kronor. Kanske roligast av allt var den danska damen som kom med ett uppläggningsfat på vilket hon brukade servera lax. Fatet konstaterades vara George Jensen och värderades till 200 000 kronor. Urhäftigt!

Read Full Post »