Uppsägningstid på teleabonnemang kanske kortas

Fru Hatt, och då menar jag inte min Sister utan IT- och energiminister Anna-Karin Hatt, vill att uppsägningstiden för abonnemang för TV, mobil och bredband blir kortare. Och det kan man ju bara hålla med om nu när man snart är tvingad att köpa en ny mobil. Men sen läser jag att det handlar om att fru Hatt tycker att uppsägningstiden på tre månader för mobiler är för lång. Själv tycker jag att bindningstiderna är alldeles för långa – hos Telia är de till exempel 24 månader för ett mobilabonnemang om man tar ett nytt sådant och samtidigt ”köper” en ny mobil. Regeringen föreslår också att låsningen ska upphöra när bindningstiden går ut.

En sån vill jag ha, men vilket abonnemang ska jag välja?

Jag vill behöver som sagt snart köpa en ny mobil eftersom min gamla Nokia N95 inte funkar som den ska. Än så länge har jag kvar mitt mobilabonnemang hos Telia för Nokian, men det lär inte vara så smart att föra över på en ny iPone. Nokiamobilen är ju varken smart eller surfvänlig vilket ju iPhonen är – men man tar för jäkligt bra bilder med den!

När jag surfar runt inne hos Telia för att kolla vilka olika mobilabonnemang de har känner jag mig inte särskilt mycket klokare. För en iPhone 5 får jag betala 500 spänn i månaden, vilket inkluderar själva telefonen samt ett mellanabonnemang. Och jag binder mig för ett abonnemang hos Telia i 24 månader. Det är två år, det. Väljer jag tolv månader, ett år, får jag betala en hundring mer i månaden – PLUS en engångskostnad på nästan 1 600 spänn. Nej, jag lutar nog åt att slänga upp nästan 6 000 spänn och sen ta noll bindningstid för 349 kronor i månaden. Eller kanske nöja mig med modellen innan, som går på lite mer än 5 00o kronor hos Telia. Spotify är jag inte intresserad av och Storytel vet jag inte vad det är är en ljudbok i mobilen och jag vill läsa böcker på ett för mig normalt sätt. Dessa två kan jag klara mig utan alltså (de ingår om man binder sig för två år).

Det är dessa bindningstider jag tycker att regeringen borde se över. Två år, det är väldigt lång tid, det. Frågan är om en iPhone ens håller så länge. Och hur kul är det att fortsätta betala på nånting som inte fungerar – KANSKE..? Vidare undrar jag hur det blir om jag hittar en billigare iPhone i nån affär och går till Telia för att fixa abonnemang. Vad får jag betala då? Och varför uttrycka sig i månader? Som om 24 månader skulle låta som kortare tid än två år… Lite kan jag räkna, i alla fall. Eftersom jag redan har ett mobilabonnemang hos Telia kan jag inte tänka mig att byta bolag, för övrigt.

Det tål att tänkas på, detta. Nån som har nåt råd att ge??? (Jaa, kors i taket, Tofflan BER om råd!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Nationella prov…. Klarar du niornas?

Kunde inte låta bli att testa om jag möjligen skulle klara niornas nationella prov. Av fem frågor fick jag alla rätt – och notera då att två frågor var mattefrågor. Det var där jag fastnade en stund, men jag trodde inte att jag skulle klara av det hela. Får känna mig smart som en tonåring en stund.

Testa själv här får du se hur du lyckas!

Livet är kort.

Read Full Post »

Början på dagen

Den här arbetsdagen kunde ha börjat bättre. Men jag är en känslomänniska och det kan inga små fjantar i hela världen ändra på, hur gärna de än vill. När jag kom till jobbet pratade jag med B som undrade hur det blir framöver. En i B:s familj har nyligen förlorat jobbet och själv ska B snart sluta. Vi undrade båda hur det ska gå med allting… För vem kan leva på a-kassa? Vem kan leva på sin pension? Möjligen personer som lever med personer som har inkomst eller att man själv har besparingar.

Välfärds-Sverige har gått i graven för länge sen. Jag tror inte att jag orkar höra en enda person till berätta om hur den har blivit av mitt jobbet eller inte kan försörja sig på den inkomst den har. Inte konstigt att det kommer en och annan tår. Sen kan ju de med enorma månadslöner glädjas åt sina bekymmer över att fundera vad de ska göra med alla sina pengar. För det finns ju såna personer i samhället också. Värsta sorten är väl dem som kallar sig socialister och som inte skäms för att ha en månadslön som skulle räcka till att avlöna fyra undersköterskor, typ. Jag mår rätt illa, ska du veta, för är det några jag tycker är värda BRA löner så är det alla – även undersköterskor – som jobbar med vård och omsorg om andra människor. Resten borde ha mer normala löner. Så tycker jag och det står jag för.

En tradition här på institution 1 är att ta fram ett gigantiskt påskägg med godis. I år har administratören köpt tolv kilo. Och ja. Jag som inte har ätit lösgodis sen början av december förra året eftersom jag blev magsjuk efter det, jag har ätit några bitar. Måste ju kompensera den mindre bra början på den här dagen. Tröstäta, på lätt svenska.

De första bitarna jag tog idag. Jag har tagit fler.

I eftermiddag ska institution 2 ha verksamhetsråd och M har berättat att jag står på dagordningen, så att säga. Vi får se om det blir en liknande start på dagen här i morgon eller inte. På torsdag i nästa vecka har institution 1 ledningsgrupp, vilket är motsvarande. Då kommer jag upp på tapeten även där.

Jag avvaktar ett konkret erbjudande som jag kan ta ställning till. Jag har ännu inte fått svar på mitt mejl som jag skrev i måndags kväll – förra veckan. Eftersom befintligt erbjudande är luddigt bad jag om ett förtydligande. I skrivande stund är jag mer förvirrad än nånsin och vacklar än hit, än dit. Funderar i banor som

vad skulle jag kunna åstadkomma på vissa premisser och vad får jag låta bli att hantera?

Inte roligt när nånting som inte är färdigbyggt bara stannar av på grund av att byggherren inte har pengar. Ungefär som såna där hus vi såg på Rhodos i slutet av 1980-talet… Bortkastade pengar, om du frågar mig. Men det gör du inte. Du tiger.

Jag lunchar med Johan idag. Jag skulle så gärna vilja höra att hans dag har börjat bättre och att han inte jobbar sista dagen här på torsdag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Pojken som slutade gråta

Jag köper böcker som jag ger bort. Sen lånar jag dem och läser dem själv. Nåja, det tyder ju på att jag bara ger bort bra böcker, eller? Pojken som slutade gråta fick Fästmön av mig. När hon hade läst den tog jag vid.

En eldig historia.

En pyroman härjar i Hagfors. Eller handlar det om nånting annat? Vilken är kopplingen mellan mordoffren? Journalisten Magdalena Hansson är i centrum även denna gång och dras in i händelserna. Polisen Petra och hennes kollegor försöker hitta sambandet. Magdalena och Petra kommer på det nästan samtidigt. Men frågan är om det är försent då för… Magdalena… Parallellt med pyromanjakten får vi följa Petras och Magdalenas privatliv. Och några till.

Det är just dessa bihistorier som jag tycker rör till den här annars rätt spännande boken. Bihistorierna tar nästan över och då försvinner ju nästan det spännande i den här deckaren.

Pojken-Boken är för övrigt del två i Ninni Schulmans serie. Del ett, Flickan med snö i håret, var en glad överraskning. Men redan där kände jag att det blev aningen för mycket av andra ingredienser än rena deckarhistorien. Då accepterade jag det eftersom Flickan-Boken var en debut. Nu sänker detta tyvärr betyget på en annars spännande bok.

Livet är kort.

Read Full Post »