Frukost till middag och telefonöra

Idag jobbade jag över typ två timmar. Den %¤&#£ tekniken krånglade, så det tog alldeles för lång tid att få till saker och ting. Vad det handlar om? Mitt husbygge, förstås! Jag gjorde en intervju efter lunch och sen skulle jag skriva en artikel och fixa till bilder till det. På svenska sidan gick allt bra, på den engelska gick allt åt ¤%&{£@$. Jag fick växla mellan HTML-läge och WYSIWYG-läge hela tiden, men tror du att den felaktiga koden ville försvinna? Nej! Jag var tämligen irriterad.

Det blev raka vägen in i duschen när jag kom hem. Ursprungstanken var att jag skulle stanna på Tokerian för att handla, men jag orkade inte. Dusch, som sagt, och sen telefonsamtal till födelsedagsbarnet, faster E, 96 år ung. Vi pratade i säkert 20, 25 minuter. Det vill säga skrek. Det enda som inte riktigt är på topp är hörseln. Annars är faster E kristallklar i knoppen, baske mig klarare än jag själv!

Därpå kollade jag min mejl för att upptäcka att TV-produktionsbolaget hört av sig igen och ville att jag skulle försöka ordna en inhoppare. Kontaktade min Nästanbror per sms och lyckades så småningom få höra hans ljuva stämma genom telefonluren. Alltför sällan blir det så. Och det är bådas fel. Bådas KROPPARS fel ibland.

Under tiden sms:ade min Egenvalssyster som jag hade intentionen att telefonera med i afton. Detta samtal får emellertid vänta, för vi var båda så slut och jag har fått telefonöra. Dessutom behövde jag äta, jag hade inte fått i mig nåt sen halv tolv (klockan var närmare 20 vid det här laget). Så jag åt lite frukost. Det rostbröd, en gammal ostbit och filmjölk var i princip vad som fanns i snabbmatsväg hemma, nämligen, eftersom jag inte orkade handla.

Frukosten är dagens viktigaste mål. Då kan det ju inte vara fel att äta frukost till middag, eller hur?

Nu är jag så trött, så trött, så trött att jag tänkte kollapsa i min fåtölj och försöka hålla mig vaken mellan klockan 21 och 22 för att glo på Dicte i TV4. Risken finns emellertid att jag inte pallar att hålla mig vaken. Så om du hör ett dån från Uppsalaslätten så är det jag som snarkar.

PS Sa jag att jag har ont i ryggen?

Livet är kort.

Read Full Post »

Hur blir det med TV-avgifterna, egentligen?

Det här med TV-avgifterna verkar ha blivit snurrigt värre! Jag skrev om det för nästan ett år sen, då i samband med att ett förslag om att dra in avgiften via skatter var på gång. Då som nu tycker jag att det vore bekvämt att få det hela administrerat via skattsedeln, eftersom man inte skulle märka av det så mycket. Men jag drog iväg i tanken och tyckte att man också skulle ha rätten att gå ur Sveriges Television, Sveriges Radio och/eller Utbildningsradion om man inte har TV eller dator med internetuppkoppling.

Vad är det för skit på TV i kväll?

Förslaget kom så småningom till hösten men röstades ner. Idén till förslaget härstammade från Finland. Men i vårt land skulle TV-avgiften bestå av en individuell radio- och TV-avgift, beräknad utifrån vars och ens beskattningsbara inkoms­t.  I princip ”alla” var kritiska. Naturligtvis de inblandade aktörerna – Radiotjänst aviserade uppsägningar – och såväl sossar som moderater tyckte att det var fel att pengarna skulle dras in via Skatteverket.

Nu är det snart dags igen, i alla fall, för så som vi har det idag är ingen nöjd med. Varken folk eller riksdagspartier tycker att det är OK med Radiotsjänsts rutiner att ta ut TV-avgift för paddor och mobiler. Kulturministern förväntas tillsätta en ny expertkommitté som ska utreda saken igen. Beslutet fattas sen i riksdagen.

Jag förstår fortfarande inte vad det är som känns så farligt att just Skatteverket skulle hantera avgifterna. Det känns bara smidigt och logiskt för mig. Att sen avgiften är inkomstrelaterad anser jag självklart. För den som inte har nån eller bara en liten inkomst kan ju inte betala lika mycket som en direktör vid Sjukstugan i Backen, eller hur?!

Hur tycker DU  att vi ska göra med TV-avgifterna i Sverige framöver???

Livet är kort.

Read Full Post »

Har jag överlevt? eller När gamla hyndor lär sig själva att sitta

Jorå, det har jag – till somligas förtret, till andras lycka. Men det är svårt att lära gamla hundar sitta. Jag är en gammal hund. Eller hynda, om vi ska vara korrekta. Det är bara vissa sura som tycker att jag är en hen. För snart 33 år sen blev jag myndig. För 31 år sen flyttade jag till Uppsala. Sen dess har jag varit prenumerant på Upsala Nya Tidning. Det har jag varit utan uppehåll, nästan, fram till igår. Den enda gången jag hade uppehåll var när man från mitt förra arbetsliv TOG mitt abonnemang, med guldkort och allt, och flyttade över till chefen. För ett tag hade jag tjänsteexemplar. När jag slutade ville jag givetvis fortsätta ha min tidning, men naturligtvis betala själv. Jag trodde att man, efter 23 års tjänst, kunde visa mig lite vanlig hyfs och respekt och åtminstone informera mig om att man tagit över mitt abonnemang. Men inte då! Jag ringde själv tidningen och fick ta ett nytt abonnemang. Jag hoppas chefen körde upp guldkortet – som var MITT – på nåt mörkare ställe.

Allt det där i inledningen är historia nu. Men vissa saker gör fortfarande ont och är svåra att komma över. Inte heller är det lätt att bryta fleråriga vanor. Jag kommer från en tidningsfamilj. Båda mina föräldrar var anställda vid Corren, min pappa som redaktör. Jag är uppvuxen med en morgontidning. Men idag såg mitt frukostbord ut så här: (nånting saknas definitivt)

Nånting saknas på mitt frukostbord! Vän av ordning skulle säga servett och det stämmer också. Men här finns inte heller nån morgontidning.

I stället för att läsa tidningen surfade jag på nätet och läste nätupplagor av flera andra tidningar. Alla artiklar finns naturligtvis inte tillgängliga och många tidningar tar betalt för att man ska få läsa deras artiklar. Jag håller mig än så länge till gratistexterna.

Vad stod det då i tidningarna? Ja det som lyfts fram som förstanyhet idag är så gott som överallt prinsessan Lilians frånfälle. En 97-årig dam, med ett spännande och brokigt förflutet, har lämnat detta jordeliv. Nån tidning skrev att hon lidit av Alzheimers sjukdom sen 2010. Kanske inte är så konstigt om man är 97 år. Jag menar, att man är dement. Personligen tyckte jag att det var en ganska onödig upplysning. Nåt som roade mig mera var de bilder och den historia man grävt fram om kvinnan, som föddes i en fattig gruvarbetarfamilj i Swansea och som blev prinsessa. Nästan lite som Anni-Frid Lyngstad, som föddes som tyskbarn av en ensamstående norsk mamma och som i sitt senaste äktenskap fick titeln prinsessa…

Nån som inte är ett dugg dement och endast ett år yngre än prinsessan Lilian just idag är mammas faster E! Stort GRATTIS på den 96:e födelsedagen! Jag ringer i kväll! Mamma har två och en halv fastrar i livet. Två av dem, faster E är en av dessa två, är ingifta, medan en är en halvfaster som mammakusinen B hittat genom sin fantastiska släktforskning. Men tänk att ha levt i nästan 100 år… Och tänk den dan faster E fyller 100 – för jag är övertygad om att hon överlever oss alla – vad sjunger man då?

Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva i 150 år…

eller? Tja, det kan man ju fundera över, så här under veckans första dag.

Jag hann knappt in på jobbet förrän min rumsgranne ropade förtvivlat på mig och slet sitt hår. Datorproblem, förstås! Varför tror folk att jag är nån datatekniker? Nåja, jag såg vad problemet är, men kunde inte lösa det, så h*n fick försöka jobba så gott det gick tills den lilla IT-mänskan anlände.

I övrigt fortsätter mitt Husbygge idag. Jag filar lite på de sidor jag skapade i fredags. Har fått återkoppling från Lille M och gjort ett tillägg enligt önskemål. I eftermiddag ska jag ner på vaktmästeriet och plåta och intervjua. Det ska förstås bli en sida om detta. På tur efter det står sidor om konsten och sist, men inte minst, utomhusmiljön. Sen ska allting gås igenom – ja, jag är jävligt petig! – och stötas och blötas. Nånstans här, innan allt är färdigt, lanserar jag webbplatsen. Den är ju än så länge bara lite smyglanserad (har ändå fått respons, vilket förstås är kul!).

Vad händer hos dig idag, dårå??? Har du läst nån morgontidning och tänker du lansera nån webbplats under dagen???

Livet är kort.

Read Full Post »