Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 6 mars, 2013

Äntligen fick UnderCover knäcka den förra gåtan. För ja, det var mina nya, fina vantar som Iréne har stickat.

Nu kommer kvällens sista bildgåta och den är så svår, så svår, så svår.

Bildgåta #4 2013
Den här du, med socker på!


Skrattar bäst som skrattar sist,
den här tar du aldrig. Och nu vill jag ha… choklad av vinnaren! Eller champagne!


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu ska vi se här vad Tofflan hittar i sina gamla gömmor… Föregående bildgåta var alltså ett gammalt äpple. Nu kommer nånting nytt! Fast det är nog lika svårt för Somliga att klura ut ändå…

Bildgåta #3 2013
Vad kan detta vara???


Vinnaren får som vanligt bjucka på nåt gott,
men eftersom Agneta står för det flytande vore det inte helt fel med nånting mera fast. Eller halvfast. Kanelbullar, till exempel. Det får alltid plats i Tofflans mage.


Livet är kort. Och gott.

Read Full Post »

En av de sista julklappsböckerna från förra året innebar en ny författarbekantskap för mig. Jag har just lagt Sofie Sarenbrandts deckare Vila i frid till handlingarna. Tack för den, Jerry!

Vila i frid
En ny författarbekantskap. 


På Hasseluddens Yasuragi
hittas en känd skådespelerska nästan död. Det ser ut som ett självmordsförsök. Men när ett äldre par hittas döda strax därefter i ett rum och även detta ser ut som självmord blir polisen Emma Sköld och hennes kollegor misstänksamma.

Sofie Sarenbrandt har skrivit deckare tidigare, men jag har som sagt inte läst några av hennes böcker. Den här boken är den första i en tänkt serie där Emma Sköld är huvudperson.

Tyvärr blir jag besviken. Det kunde ha varit en spännande deckare, för där finns frön till spänning. Frön som dessvärre liksom blåses bort av författaren genom konstiga meningar, dåligt uppföljda villospår och annat smått och gott.

Jag är snäll när jag ger den här boken medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Eftersom den kära UnderCover ARBETADE idag och inte kunde gissa på min bildgåta har jag nu letat fram ytterligare en mystisk bild. Men alla får förstås gissa! Det går nog åt en stor portion fantasi om nån ska lyckas klura ut vad detta är. Moahaahahaahaaaaa…

Bildgåta #2 2013
Vad 17 är detta???


Vinnaren får som vanligt förmånen
att bjucka mig på nåt drickbart – som JAG väljer!


Livet är kort. Ibland får man gissa sig fram.

Read Full Post »

Jag önskar att alla kunde läsa nedanstående, ett citat ur tidningen Sändarens ledarspalt, skriven av chefredaktören Annika Ahlefelt!

Citat ur Sändaren
”…en rätt att fritt få uttycka åsikter…”


Livet är kort.

Read Full Post »

Av en ren händelse lyckades jag för ett tag sen fastna framför TV:n, vid ett program jag normalt sett aldrig skulle titta på. Det var Maria & Mindy – Best Friends Forever. Även Fästmön fastnade. Jag blev stundtals helt… mållös.

I det första avsnittet jag såg skulle de två väninnorna till Jukkasjärvis ishotell. De blev helt förtvivlade när de fick veta att de inte kunde ha smink på sig. (Smink är ju vattenbaserat och det kan ge köldskador.) Mindy är nog lite mer blond än Maria, för hon klarade inte ens av att få upp dragkedjan till sin sovsäck…

Nästa grej jag såg var när de två besökte Lill-Babs, en av Marias idoler. Där fick de nybakat bröd – vars namn Mindy hade svåra problem med att uttala.

Maria Lill-Babs och Mindy
Maria och Mindy hemma hos Lill-Babs. Hundarna har de alltid med sig – utom till Jukkasjärvi. (Bilden är lånad från TV3:s webbplats.)


Och så var det dags igen igår.
Bland annat besökte de Marias stora idol Lasse Åberghans museum utanför Bålsta (där även jag och Anna har varit). Bland annat skulle de spela upp en scen ur filmen Sällskapsresan. Mindy försökte verkligen att lära sig sina få repliker på svenska. Men det var inte Mindy som var roligast/mest korkad utan Maria, den här gången. Eller vad sägs om detta citat:

Tänk att bara få sitta där bredvid Lasse Åberg som satt där.

Eh… ja… Det visar nivån, lite. Jag skrattade så jag tjöt, förstås.

Lite senare i programmet fick jag lära mig vad ett fis-ljus är för nånting. Det är faktiskt en väldigt användbar pryl som jag nog ska ha i fickan nästa gång jag åker buss!

Hundarna har de med sig överallt, dock inte till Jukkasjärvi. Men att de är som familjemedlemmar visade de tårar som trillade i slutet av gårdagens program..

Nej, det är verkligen ingen högre intellektuell nivå på det här programmet, men man får skratta. Toffelbetyget blir därför medel – så pass roligt hade jag!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det sannerligen en dag med stora svängningar mellan toppar och dalar! I mitt förra liv skulle jag ha påverkats väldigt negativt, men jag måste erkänna att de negativa känslorna var betydligt färre och mindre än de positiva. Det här är nånting jag jobbar med ständigt. Du vet, att inte gräva ner sig när du står inför motgångar som du inte kan påverka eller bara kan påverka minimalt. Jag fick ta så mycket skit för att jag visade känslor – främst negativa, dårå! –  i mitt tidigare liv, så jag jobbar ständigt på detta. Men jag är en känslomänniska och jag tänker inte radera ut min personlighet bara för att nån idiot till person in mitt förra liv tyckte att jag skulle förändra mig. Jag är den jag är, men jag jobbar på de vassa kanterna, så att säga.

Efter lunch och efter att äntligen ha mobilpratat med IT-teknikern löste sig de tekniska problemen med den webbplats jag har jobbat med och byggt upp de senaste veckorna. Jag vet inte om jag uttryckte mig annorlunda i tal än i skrift, men plötsligt förstod h*n vad jag menade. Detta, att jag uppenbarligen inte uttrycker mig så folk förstår vad jag skriver, tar jag till mig och försöker att förbättra/förändra också.

Jag vet inte hur många gånger folk har gjort sina egna, högst personliga tolkningar av det jag skriver här på bloggen, till exempel. Det är några personer som gärna/ofta skriver in sig själva i mina texter också. Men det är annan sak! Då har jag ju på sätt och vis lyckats, eftersom jag berör människor så mycket att de tycker sig se sig själva i det jag skriver. Samtidigt är det ju inte alltid min avsikt. Jag skriver nio gånger av tio i generella termer när det gäller människor. För man får inte ha åsikter om folk och var öppen med specifikt vem/vilka man avser, det har jag lärt mig den hårda vägen. I stället för att snacka bakom eventuella ryggar skriver jag här i stället – och i generella termer. Ibland beskriver jag till exempel fenomen eller människotyper. Väldigt ofta, faktiskt, avser jag ingen specifik person. Men, som sagt, många hungrar väl efter uppmärksamhet eller vad det nu är, och skriver in sig själva. Och kanske, kanske att de träffas av den där lilla strålen av ord och ser att orden faktiskt skulle kunna handla om dem själva. Men då är det inte jag som står för igenkännadet utan de själva. Jag bara skriver, jag.

När det gäller jobbet måste jag emellertid göra som jag blir tillsagd. Men självklart kommer jag med synpunkter på det skrivna ordet om jag får ett underlag som jag ifrågasätter. Man behöver inte urvattna en text för att den ska bli begriplig, men man måste vara tydlig. Och i vissa fall övertydlig.

Medan du smälter mina ord för du titta på skålen med prästostbågar som vill hällde upp åt oss igår för att fira Ostbågedagen!

ostbågar
Prästostbågar goffade vi för att fira Ostbågedagen igår.


Jag blev väldigt glad igår
när tekniken plötsligt hamnade på min sida och fungerade som den skulle. Och jag blev också glad över den spännande och intressanta platsannonsen Johan tipsade mig om. Jag ringde därför till en av kontaktpersonerna som jag känner sen tidigare. Det blev ett bra samtal och jag har bestämt mig för att söka tjänsten. Men det gör jag i helgen.

I övrigt åt Fästmön och jag en synnerligen gastronomisk middag bestående av kycklingchorizo med bröd och räksallad. Jag var vrålhungrig eftersom det inte blev nån lunch för min del, så jag goffade tre stycken. Resten av kvällen gick åt till att betala en räkning, läsa och se på TV. Om TV-tittandet kommer ett separat inlägg!

Jag sov hyfsat i natt, men hade glömt stänga av ljudet på Ajfånen så jag blev väckt mitt i natten av att nån kommenterade på min blogg… Klantigt av mig när jag för en gångs skull lyckades sova. Jag har ofta inga problem med att somna, det som är jobbigt är att jag vaknar efter ett par, tre timmar. Då ligger jag och grubblar och funderar över teknikstrul, jobb och framtid…

Idag jobbar jag på med diverse – med avbrott för lunch med min favorit ”Lisbeth”. Och nåt ätbart, förhoppningsvis!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »