Modiga Frida – hur har det gått?

Ett undrande inlägg.

---

Uppdaterat inlägg: Uppsala kommun har den 15 augusti cirka 11.45 skrivit följande på Twitter (!) till Fridas pappa:

Inget yttrande ännu – för att få möjlighet att inhämta alla uppgifter har kommunen begärt och fått anstånd till den 28 augusti.

Vilken väg ska Frida gå?

För snart en månad sen skrev jag om min yngsta bonusdotter Frida. Frida, som tillbringade sin skoltid i särskola trots att hon är normalbegåvad. Frida, som gjorde en anmälan om detta till Skolinspektionen i början av sommaren.

Det enda Frida önskade sig med sin anmälan var nån sorts upprättelse i form av en ursäkt. Som vuxen i hennes ”när-område” fast inte förälder skulle jag också vilja önska att hon fick nån form av hjälp vidare i livet av kommunen. Kanske nån utbildning som passar eller ett arbete. För lätt lär det ju inte bli eftersom Frida inte är behörig att söka ens en gymnasieutbildning. Dessutom kan hennes Aspergerdiagnos ligga henne i fatet. Vi som känner henne vet ju att hon fungerar bra och kan mycket, med bara lite hjälp. Jag noterar med glädje hur Frida har vuxit som person det senaste halvåret. Bara modet att göra den där anmälan var ju enormt… Frida har inte heller haft problem att ta kontakt med myndigheter och organisationer som borde hjälpa och stötta henne, men som kanske inte alltid gör det på rätt sätt. Jag tänker då närmast på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Idag är det den 14 augusti. Ett speciellt datum. Det är nämligen den sista dagen Uppsala kommun har på sig att lämna ett yttrande om Frida och hennes anmälan till Skolinspektionen. Jag har inget hört än, men jag antar att Frida är den första som får veta något eftersom hon ju är myndig. Och kanske hennes föräldrar.

Vi är många som väntar med spänning på vad som händer nu. Uppsala kommun borde ta sitt ansvar och hjälpa Frida, är min åsikt.

Här kan du läsa vad Fridas pappa skriver om Fridas anmälan till Skolinspektionen.

Här kan du lyssna på Frida när hon själv berättar för Radio Uppland om sin anmälan.

Här kan du läsa vad SvT Uppland skriver på nätet om Frida.

Här kan du läsa vad Upsala Nya Tidning skriver på nätet om Frida.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Immanuel var hon, blev han och vill vara hen

Ungefär som rubriken känner jag att Dagens Nyheter vinklar sin artikel om Immanuel Brändemo. Men när jag läser känner jag att den går lite djupare än så. Och framför allt slås jag av Immanuel Brändmos mod. Modet att berätta om sig själv såsom han gör. (Ja jag skriver han, för att inte somliga ska tycka att jag krånglar.)

Jag följer Immanuel Brändemos blogg, så jag är inte helt oventande om vem han är som person. Men en blogg är en blogg och även om den är djupt personlig ger den bara väl valda delar av bloggägaren.

I artikel i DN berättar Immanuel Brändemo lite om sitt liv som flicka. Eftersom han har både adhd och Asperger och dessutom har bytt kön är det en märklig historia. Men egentligen inte. För Immanuel Brändemo beskriver så himla bra och tydligt!

Om könsbytet säger han bland annat:

Jag vet inte vad det är att vara man. Det viktiga för mig är att få en kropp som jag kan leva med […]

Sen är det liksom inte mer med det. Det är omvärlden som har flest och störst problem om vilket kön han är. Enligt artikeln är det Aspbergerdiagnosen som gör att han har svårt att förstå könsroller. Som liten flicka ritade han skägg på sig själv när han tecknade sig som vuxen. Det tyckte gissningsvis omvärlden var konstigt, men inte teckaren själv.

Skoltiden var förstås en riktigt svår tid. Den som är annorlunda är ett tacksamt – och ofta lovligt byte – för såväl andra elever som lärare. Men efter den könskorrigerande behandlingen mår Immaunel Brändemo faktiskt bättre, trots att den naturligtvis inte ändrade hans svårigheter att förstå könsroller. Han säger bland annat:

Förr led jag av social fobi, men efter behandlingen, när jag känner mig bekväm i min kropp, har det blivit mycket bättre.

Men behandlingen i sig ändrade inte heller hans förmåga att leva upp till omgivningens förväntningar om att vara en riktig man. Det är just därför han inte vill bli tvingad att anta ett kön. Han önskar att han inte behöver tillhöra nåt av de två kön vi så att säga har att välja mellan idag.

Låt då Immanuel Brändemo få välja det tredje könet. Vad gör det för skillnad för dig och mig, liksom?! Det som känns bäst borde vara rätt.

För övrigt, läs artikeln! Länk till den finns i första meningen på det här blogginlägget! Läs också artikeln om Vio!

Read Full Post »