Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kalla kårar’

En hund kommer springande med ett människoben i munnen. Är det kvarlevorna av en flicka som försvann för tio år sen? Polisen tar en arkeolog till hjälp i Elly Griffiths debut som deckarförfattare, Flickan under jorden.


En debutdeckare om gamla människoben – och nya…

                                                                                                                                                      Ruth Galloway är arkeolog och anställd vid universitetet. Hon lever med sina katter, ganska ensligt, i King’s Lynn i Norfolk. Plötsligt blir hon mot sin vilja indragen i ett polisfall. Hon anlitas som expert när man hittar människoben. Gissningarna går att det är en flicka som försvann för tio år sen. När ytterligare en flicka försvinner höjs naturligtvis spänningen och pressen. När Ruth själv börjar känna sig hotad funderar man om gärningsmannen finns i hennes bekantskapskrets…

Den här boken är spännande ända till slutet. Det är ett intressant grepp att använda en arkeolog och lite av en antihjältinna i huvudrollen. En del kärlekstrams ska det förstås också vara, men i den här boken känns det helt rätt. Boken är skriven av en flyhänt hand – i positiv bemärkelse. Presens är helt rätt tempus i en deckare. Spänningen hålls uppe boken igenom och det lite mystiska inslaget ger definitivt kalla kårar. Det här är en alldeles utmärkt deckardebut!

Händelserna utspelas i Norfolk varifrån en del av min farfars släkt härstammar. Författaren är bosatt i Brighton, min gamla ”hemstad”. Kan inte bli bättre förutsättningar, eller hur? Högsta betyg, förstås!

Read Full Post »

Många kalla kårar har gått genom den här gamla ”kröppa” idag… Vi åkte iväg på eftermiddagen och införskaffade vinterjacka till Elias samt middag till oss och Johan. Åkte sen ut i strålande sol till Himlen i Förorten. Där var det inte alls nån bomb som slagit ner, men Anna gick ett varv med dammsugaren ändå. Själv lekte jag kvinnan i vårt förhållande (man MÅSTE ju har roller liksom… NOT!) och lagade mat. Det vill säga värmde potatisgratäng och micrade grillad kyckling.

Efter middagen åkte vi så småningom över till Jerry för att prova jacka på Liten Pojke. (Den passade, för övrigt!) Världens goaste kramar fick man sig till livs också! Av den mindre pojken, alltså. Jerry och jag kramas bara med ord. Tjejerna dök upp till middagen som herr O svängde till så världsvant i köket så jag blev alldeles matt. Jag hade liksom aldrig klarat att fixa potatis, fisk, grönsaker och Liten Pojke som hade viktiga frågor – samtidigt…

Nu är vi återkomna till stan och väntar på att kaffe ska bli klart i perkolatorn. Det ska bli java och pepparhavrekakor, för jag har fyllt på förrådet igen. Till det blir det förra lördagens avsnitt av Mördare okänd som jag spelat in på DVD:n. Det ska fyllas på med kalla kårar, tänkte vi. Ute är det nämligen Så Kallt…


Snart blir träden så här vackra. Och kalla…

Read Full Post »