Bredbandsstrul kompenserat med kyrkogårdsvandring och kanelbullar

Ett lördagsinlägg.

---

 

Idag har bredbandet krånglat hela jäkla dan. Den fasta linan, alltså. Först stod det på Bredbandsbolagets driftstörningssida att det skulle komma igång igen klockan tolv. Inte mitt. Sen sket jag i det och gjorde andra saker. Fram på kvällen kollade jag igen. Då står det att det är nåt vajsing just där jag bor och i några områden till och att det blir fixat – på måndag. Men som tur är har vi gjort andra saker idag. Och dessutom är jag ju van vid att ha både hängslen och livrem och kan därför köra trådlöst. Ja, det är skitdyrt att ha både och, men ett bredband som står stilla i två, tre dar är inte acceptabelt när man är jobbsökande. Nu hoppas jag på nån form av kompensation från Bredbandsbolaget, annars jä#¤@$!!!

Det var en perfekt dag för en kyrkogårdsvandring i alla fall. Klockan 14 samlades sju intresserade, inklusive Fästmön och jag, och guiden Lena Ahlström vid Gamla kapellet. Vi gick en lagom promenad runt delar av Gamla kyrkogården i centrala Uppsala. Just den här promenaden gick bland författare främst. Totalt har kyrkogården 14 000 gravar, så man kan ju faktiskt inte palla att se alla på en eftermiddag… Ursprungligen var detta en fattigkyrkogård. Jag lärde mig att nationsgravarna hyser studenter och andra som dött i stan och som de anhöriga inte haft råd att hämta hem. Och att det var Erik Gustaf Geijer, han som står staty nedanför universitetet, som införde ordet ”Hej!”.

Extra spännande var det att se Gustaf Frödings och hans två systrar Cecilias och Heddas gravar eftersom jag dels skrev min C-uppsats om honom, dels har pluggat ihop med hans släkting, författaren Anna Fröding, en gång i tiden. Och Dag Hammarskjölds ganska anspråkslösa gravsten i den stora, båtlika familjegraven! Dessutom blev jag väldigt glad när jag senare på eftermiddagen hittade Dag Hammarskjölds bok Vägmärken i en av boklådorna vid Fyrisån! Den och Bob Dylans memoarer del ett (jag har del två sen en bokrea en gång) fick följa med hem. Men innan vi for hem firade vi förstås Kanelbullens dag genom att inta sådana OCH var sin hallongrotta på Ofvandahls konditori. Sen gjorde vi lite annat också, men det tänker jag inte berätta om för nu ska jag borsta tänderna och gå och lägga mig – med min gigantiska finne på näsan, helt i klass med Niclas Wahlgrens dito!

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Diarieföring eller sekretessbeläggning eller makulering av handling

Jag blir mäkta irriterad men föga förvånad när jag läser i dagens lokalblaska om ett mejl till Stadens Sandlåda, SS, som inte har diarieförts. (Inte heller denna artikel finns att läsa på hemsidan.) För det var uppenbarligen en allmän handling. Eller?

En vd från ett av SS:s bolag hade mejlat ett antal politiker. Men registrator hävdade, när lokalblaskans reporter hörde av sig, att handlingen hade makulerats. Makulerats! Mejlet hade inkommit, registrerats och sen makulerats för det skulle inte diarieföras egentligen. Men strax därpå ändrade sig registrator och meddelade att handlingen blivit sekretessbelagd. Det kan man nämligen göra om en handling till exempel beror ett personalärende vilket det här mejlet handlade om, i princip. Samtidigt hänvisade registrator till juristen. Och nu börjar den vanliga karusellen gå runt i SS.

Snurrigt som en karusell i Stadens Sandlåda. (Bilden är lånad från Presenter barn och vuxna och föreställer en speldosa.)

                                                                                                                                                           Juristen ringde upp journalisten samma dag och erbjöd sig skicka så väl det inkomna mejlet som svaret. Men att handlingen makulerats och sedan belagts med sekretess var ett misstag. Missbedömningen tog juristen själv på sig. Offentliga handlingar diarieförs av SS som huvudregel, enligt juristen, men det finns inget skäl till att just denna handling inte diariefördes. Hängerume?

En lektor i rättshistoria vid universitetet är mycket upprörd över det hela, men inte heller han är förvånad över SS:s agerande. Det ska råda både offentlighet och definitivt inga oklarheter.

En av mejlmottagarna, ett oppositionsråd och tillika en (S)-politiker precis som vd:ns fru (som dessutom för inte allför länge sen var oppositionsrådskollega med politikern) undrade över förfarandet men säger att han måste böja sig för att

[…] Juristerna hävdar att det är korrekt att göra så. […]

Notera, att denne (S)-politiker är en av våra folkvalda. Folkvalda. Du och jag som bor i länet har valt honom. Vi har inte valt SS:s jurist, däremot eller nån annan tjänsteman.

(S)-politikern vill inte kommentera skälet till att mejlet inte diarieförts utan hänvisar till Högsta Hönan. Som i sin tur hänvisar till en av SS:s så kallade chefer. Som i sin tur hävdar att beslutet om diarieföring är delegerat – till juristen.

Ja, man kan väl säga att det är lika snurrigt som förr i tiden i SS. Alla skyller på alla. Och vad jag förstår är inte en enda av de ovanstående i denna lilla berättelse ur verkligheten ens sommarvikarie utan tillsvidareanställd. Duktigt folk, må jag säga.

Read Full Post »

En kväll i stan

Vuxentid med min kära ikväll innebar…

…en rutig duk nånstans…

                                                                                                                                                        Nåt gott att dricka…

Fast inte detta Amaronevin utan en Valpolicella.

                                                                                                                                                          En promenad bland det andliga…

Domkyrkotornen lyste röda i kvällssolen, ”kulan” på Gustavianums anatomiska teater skymtar guldgul till höger.

                                                                                                                                                     Försökte fånga en ängel…

Hon har gäckat mig länge, denna donna…

                                                                                                                                                 Tulpanerna i parken nedanför universitetet har nästan blommat ut redan.

Tulpaner, tulpaner… Överallt tulpaner…

                                                                                                                                                       Fångade en annan tjej på bild, vid foten av Geijerstatyn. Gubben själv dissade jag…

Vem är hon?

                                                                                                                                                      Träden i parken är gamla och tunga. Detta har för säkerhets skull försetts med stöttor.

Tungt träd stöttas.

                                                                                                                                                         Ett träd var väldigt rött. Mobilkameran gjorde det inte rättvisa, tyvärr.

Ett rött träd.

                                                                                                                                                               Ett av husen har flera fuskfönster, det vill säga fönstren är bara påmålade på gavlarna. Varför?

Fuskfönster påmålade på huset till vänster i bild!

                                                                                                                                                      Pumpen vid S:t Eriks källa var häftig i skymningen.

Här nedanför har ett huvud rullat…

                                                                                                                                                        Fyrisån var stilla i kväll. Långt bort skymtar tornet för hotell Hörnan.

Ån och Hotell Hörnan som skymtar längst bort.

                                                                                                                                                          Och kastanjerna blommade på träden vid vattnet. Så vackert…

Kastanjerna blommar!

                                                                                                                                                          Jag blev tvungen att gå nära dessa märkliga blommor.

Märkliga blommor, kastanjeblommorna!

                                                                                                                                                           Nån trodde att jag var från Armenien. Anna blev kär i en söt liten man. Vi har skådat Karl Bertil Jonsson IRL. Och så har jag telefonerat med mamma. Nu är vi trötta och ska strax sova. En kväll i stan är slut.

Read Full Post »

Flickan under jorden

En hund kommer springande med ett människoben i munnen. Är det kvarlevorna av en flicka som försvann för tio år sen? Polisen tar en arkeolog till hjälp i Elly Griffiths debut som deckarförfattare, Flickan under jorden.

En debutdeckare om gamla människoben – och nya…

                                                                                                                                                      Ruth Galloway är arkeolog och anställd vid universitetet. Hon lever med sina katter, ganska ensligt, i King’s Lynn i Norfolk. Plötsligt blir hon mot sin vilja indragen i ett polisfall. Hon anlitas som expert när man hittar människoben. Gissningarna går att det är en flicka som försvann för tio år sen. När ytterligare en flicka försvinner höjs naturligtvis spänningen och pressen. När Ruth själv börjar känna sig hotad funderar man om gärningsmannen finns i hennes bekantskapskrets…

Den här boken är spännande ända till slutet. Det är ett intressant grepp att använda en arkeolog och lite av en antihjältinna i huvudrollen. En del kärlekstrams ska det förstås också vara, men i den här boken känns det helt rätt. Boken är skriven av en flyhänt hand – i positiv bemärkelse. Presens är helt rätt tempus i en deckare. Spänningen hålls uppe boken igenom och det lite mystiska inslaget ger definitivt kalla kårar. Det här är en alldeles utmärkt deckardebut!

Händelserna utspelas i Norfolk varifrån en del av min farfars släkt härstammar. Författaren är bosatt i Brighton, min gamla ”hemstad”. Kan inte bli bättre förutsättningar, eller hur? Högsta betyg, förstås!

Read Full Post »

10 dar kvar (till den totala förnedringen)

Ibland händer det att jag också tittar i papperstidningar, inte bara på nätet, efter jobb. Tidigare, när jag såg några intressanta tjänster/annonser kunde jag känna ett förväntansfullt pirr i magen. Men det gör jag inte längre. Jag har insett att jag kan söka hur många jobb som helst som jag är välmeriterad för på kommunen, universitetet, Läkemedelsverket och andra ställen och aldrig ens komma till intervju. Detta bevisar min tes att 23 års erfarenhet är inte vatten värd. Jag är som ett dött träd i en annars grön och levande natur. Bara står där för att jag har ingen annan plats. Men efterfrågad är jag inte.

Jag känner mig som ett dött träd bland allt det gröna i naturen…

                                                                                                                                                        Jag vet inte hur jag orkar komma ur sängen varje morgon, men jag gör det. Mycket är det tack vare Fästmön som finns vid min sida och som ser till att vi har en vardag. Och är det nåt gott som har kommit ur allt detta svåra så skulle vi båda säga att det är all den tid vi har fått tillsammans. Den tiden hade vi aldrig fått annars.

Read Full Post »