Ett inlägg om en TV-serie.
En halvtimme varje onsdag är understundom tämligen helig för mig. Det är den stunden mellan klockan 20 och 20.30 som SvT2 sänder När livet vänder. Du vet, där Anja Kontor talar med människor vars liv har varit nere på något slags botten och vänt. Det är verkligen fantastiska livsöden och otroligt starka människor som sitter där rakt upp och ner i rutan och berättar för Anja, lyssnerskan – och oss tittare – om det svåraste svåra.
Anja Kontor möter människor för vilka livet har vänt. Men efter kvällens möte blir det bara ett avsnitt till – den här säsongen. Självklart hoppas vi på en fortsättning! (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)
Emmas två små barn mördades, själv överlevde hon.
Kvällens program var kanske det jag var mest spänd inför. Emma Jangestigs två små barn mördades och hon själv höll på att stryka med. Det började med att det knackade eller ringde på ytterdörren. Emma minns inte, men hon gick och öppnade i tron att det sambon. Utanför stod en kvinna med en hammare i handen. Tio dar senare vaknade Emma ur sin koma och fick höra att barnen var döda. För mig är det ofattbart att Emma inte bara kunde överleva sorgen och smärtan, utan även gå vidare. Hur klarar en ung mamma av att vakna varje morgon och veta att hennes små barn är borta?
Emmas tårar tog tid på sig att komma. Hon spydde i stället. Hon kunde naturligtvis inte ta in att barnen var borta. Och sorgen kom långt senare, när livet hade börjat om, på sätt och vis. Vilken trygghet då att ha mammas, pappas och sambons oreserverade kärlek att omge sig med!
Mina tårar kom innan hälften av programmet hade visats. Men jag kände samtidigt en förtröstan i att döden inte alltid är ett farväl, ett utslocknande. Det blev så tydligt när Emma berättade om sina drömmar om Max och Saga. Max och Saga, Emmas två små barn som delade kista. Det här var helt klart säsongens starkaste program.
Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play (avsnittet kan ses till den 20 maj 2016).
Här kan du läsa vad jag skrev om boken Varför gråter inte Emma?
Läs mera om När livet vänder:
Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.
Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag grät också och jag tycker att det var säsongens absolut bästa program.
Ha dé!/Kram
Det var i särklass, eller hur?!
Kram!
Det var ett väldigt starkt program. Jag tror att det var tur att hon äntligen fick ett sammanbrott i samband med de döda barnen på jobbet. Ibland måste man bryta ihop för att gå vidare.
Mycket starkt!
Jag ville inte berätta för mycket ifall nån inte hade sett avsnittet, men jag tror att de flesta nog förstår att Emma så småningom fick ett sammanbrott.
Kanske är det så, att en måste bryta ihop för att kunna gå vidare… Bara en reser sig igen och om en inte kan göra det själv, tar hjälp till det!