Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 13 april, 2016

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Onsdag… Då är det ingen tvekan om vad som gäller: När livet vänder. Jag får ut så mycket av den här TV-serien. Den ger mig hopp om att det finns möjligheter även för mig, samtidigt som den visar att jag långt ifrån har det svårast av alla. Jag kan bara hoppas att Anja Kontor får fortsätta göra När livet vänder forever and ever!!!

Anja Kontor skärmdump från Svts webb

Anja Kontor möter människor för vilka livet har vänt. Men för den här säsongen återstår tyvärr inte så många möten… (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)

 

Daniel

Daniels uppväxt präglades av våld. Han lovade sig själv ett bättre liv.

Daniel var i fokus i kvällens program. Och våld… våld, våld, våld. Som barn blev han misshandlad av båda föräldrarna. Alkohol är en lömsk och opålitlig vän och den var naturligtvis också inblandad. Psykisk sjukdom, självmord… Det är så mycket svårt som har funnits i Daniels tillvaro. Men det var detta som fick honom att lova sig själv redan som tolvåring att välja en annan väg: han skulle skapa sig ett annat liv, ett bättre.

Vägen till ett bättre liv blev lång och rätt krokig. Den slutade med att Daniel satte kniven i en person. Visserligen anmälde han sig själv, men polisen som han anmälde sig hos strök en mening i Daniels bekännelse. Därför blev straffet bara 200 timmars samhällstjänst. 200 timmar… Det är en månad och en vecka omräknat i heltidsjobb.

Jag kan aldrig acceptera våld. Det gör också att jag har svårt att förstå det som har med våld att göra. Daniel fick en ny chans. Tack och lov använde han den möjligheten och lever idag ett betydligt lyckligare och rikare liv än många av oss.


Missade du kvällens avsnitt? Då kan du titta här på SvT Play
(avsnittet kan ses till den 13 maj 2016).

 

Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Johann

När livet vänder: Sara

När livet vänder: Niklas

När livet vänder: Paulina

När livet vänder: Admir


Här kan du läsa om Fredrik och alla de andra människorna som var med i den förra säsongen.


Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter
 
(Den ursprungliga texten uppdaterades i augusti 2014.)

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett loppisinlägg.


 

Det var ett tag sen jag besökte ÅterbruketMen idag var det dags eftersom jag ju behövde fylla på läsförrådet inför kommande månads bokmål. Dessutom var det inte svårt att locka med sig Fästmön på en liten tripp bland loppisprylar. Ett par andra ärenden hade vi också, så det passade bra.

När vi anlände hade en pappa svårt att ha koll på (enligt min åsikt) en liten Linn. Den lilla tösen gick för egen maskin och ville inte in i bilen utan tillbaka in i affären. Personligen tyckte jag att det var lite… ansvarslöst (?) att låta en sån liten tjej gå utan handhållning på en rätt stor parkering. Men pappan hade säkert koll. Fröken Småtting promenerade i vart inte till nån bil utan ville fortsätta shoppa. Dessutom var det väl betydligt mer spännande att följa efter de roliga tanterna.

Två spanska danserskor

Anna och jag? Nja, dessa spanska dockor såldes för 350 kronor styck. Och så billiga är inte vi!

 

Assistent och hårtork

Assistent och hårtork – vad mer behöver en till bords?

Inne på Återbruket var det omgjort sen sist. Kläder fanns direkt till höger och de hade bytt plats med köksbord och dito stolar. Det kändes luftigare i lokalen. Betydligt mer ordning var det också på såväl filmer som böcker, men om en Toffla får önska vore det ännu lite bättre med dels bokstavsordning, dels ordentlig prismärkning på böckerna.

 

 

Friends dont let friends wine alone

Denna hållare för lådvin skulle aldrig få följa med mig hem – lådvin kommer nämligen inte innanför tröskeln.

Vi såg som vanligt både fina saker och mindre fina. Jag gillade det lilla retrobordet med köksassistent till vänster och hårtork fastskruvad med klämma till höger. Vad jag noterade var båda funktionstestade och fungerande!

 

En del människor måste tydligen bada i parfym. Själv brukar jag tvätta mina armhålor och använda lite roll on varje dag. Detta gjorde att jag tycktes dra till mig underliga figurer samtidigt som jag försökte undkomma dem. Men när jag kom fram till bordet med lyckotroll blev jag bara stum av glädje – och började fundera på var mina egna troll höll hus… Priserna på trollen varierade från 40 kronor för de minsta upp till 120 kronor för de största.

Lyckotroll Återbruket

Trolleri, trollera…


Men hur gick det med det litterära? 
Självklart gick det bra! Jag fyndade Sofi Oksanens När duvorna försvann och Åsne Seierstads Bokhandlaren i Kabul. Förutom det braiga priset, en guldpeng för båda, kan de läsas antingen i maj, när bokmålet är loppisfynd eller i juni, när bokmålet är skandinaviska författare!

När duvorna försvann o Bokhandlaren i Kabul

Dagens litterära fynd för sammanlagt en tia.


 

SEN åkte vi och fikade på ett übertrevligt ställe där jag aldrig hade varit tidigare. Men DET blir ett nytt inlägg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Lite kärlek, så här på morgonen…

Ett försök till ett kärleksfullt inlägg, men…


 

Jag älskar dig på örngottet

Lite kärlek mor vi gott av.  (Örngottet som syns p bilden har jag fått av Fästmön.)

Lite kärlek så här på morgonen denna rätt gråa onsdag tror jag vi alla skulle må gott av. Men det är svårt. Det är svårt när en irriterar sig så mycket. Och klagar – på sin egen blogg, framför allt. Däremot tvingar jag ingen att läsa. Det känns faktiskt som om jag numera skriver mest för mig själv. Syftena med bloggen förändras genom åren. Ursprungligen var bloggen en dagbok – och det är den främst idag igen. Samtidigt vill jag skriva om sånt som intresserar mig. Då tycker somliga att jag bara klagar. För att slippa irritera sig på mig behöver en ju inte läsa här, eller hur? Dessutom anser jag själv att jag också hyllar företeelser, företag, personer, produkter med mera när de är bra. Att ha selektiv syn när en läser kan ju göra att en missar sånt… I förra veckan hyllade jag till exempel min tandhygga och min tandläkare, i söndags hyllade jag mina före detta kollegor, i måndags hyllade jag min fyllande Fästmö – och delvis andra Annor… Kanske kan det vara så att de negativt kritiska orden träffar ömma punkter på det egna stället..?

Nu när jag har inlett med alla dessa exempel på hur jag hyllar personer och företeelser måste jag förstås klaga lite också. Till exempel undrar jag varför lokalblaskan inte har skrivit ett ord om poeten Göran Palm, som gick bort igår? Han är faktiskt ganska känd i lyrik-Sverige – och dessutom föddes han i Uppsala. Men det finns väl inga journalister som bor i Uppsala eller Uppsala län kvar på UNT numera – de flesta verkar pendla in från Stockholm. Det lokala har tappats bort, tycker jag, för Stockholmsmänniskor har inte samma känsla för Uppsala och vårt län. Och när de ska ut på stan och göra reportage är det gågatan, en parallellgata till gatan där UNT har sitt kontorskomplex, som gäller, det tycker fler än jag. Det var länge sen journalisterna gjorde sig besväret att besöka andra delar av kommunen och länet än Uppsala city – och Gottsunda, förstås…

Gravhögar mot blå himmel

Gamla Uppsala finns, till exempel. Det ligger inte på gågatan i city.

 

Antik o Auktion nr 5 2016

Jo, jag kan klaga på att Antikrundan är slut för säsongen, men Antik & Auktion, som kom igår, är bra kompensation!

Annars har jag inte mycket att klaga på just för stunden. Jag blev så glad igår för NK:s* sms. Det jag utläste betyder bland annat att vi ses på fredag när det är ett gäng från min förra arbetsplats som ska träffas. I morgon ska jag träffa min handläggare på Arbetsförmedlingen. Henne gillar jag. Och även om jag inte tycker att hon är så tillgänglig för kommunikation som jag anser att hon borde vara kommunicerar vi bra när vi väl gör det, så att säga. En del kärlek ger jag till och med till min a-kassa. Jag ringde dit i måndags, blev bemött som en människa inte som en paria eller en tärande och mitt ärende handlades samma dag. (Med detta menas att jag kan fortsätta få a-kasseersättning i ytterligare 200 dar.)

Lilla mamma behöver mycket kärlek! Vi telefonerade i nästan en timme igår och jag blev så ledsen av det jag fick höra. För jag förstår så väl att mamma känner sig exkluderad och osedd. Om det handlar om att hon är gammal blir jag dessutom riktigt jävla förbannad. Men det sa jag inte. I stället försökte jag diskutera fram till en lösning som vi två är nöjda med.

På TV har det varit ganska dåligt den senaste tiden. Antikrundan har slutat för säsongen, till exempel. Men När livet vänder har tre avsnitt kvar! I kväll träffar Anja Kontor och vi tittare Daniel Mendoza. På lördag blir det ett kärt återseende av manligt slag – Mr Selfridge är tillbaka! Det blir tio avsnitt den här säsongen.

Mr Selfridge

Mr Selfridge är tillbaka tio lördagar från och med nästa!


Men det är bara onsdag förmiddag än så länge. 
Jag har sökt ett antal jobb och hittat en del intressanta annonser på lediga tjänster och vikariat. Fast mest av allt hoppas jag ju på…

Eftersom mitt bokmål för nästa månad, maj, är att läsa böcker från loppis och second hand behöver jag lite påfyllning i den högen. Där finns för tillfället endast fem böcker – och en av dem har jag dessutom fått av vännen FEM, så jag vet inte om den räknas… Det kanske blir en utflykt idag till Återbruket i Boländerna. De har en ganska stökig och oorganiserad bokavdelning och så har de bara öppet på vardagar. Det var ett tag sen jag var där, med andra ord. Men… lite kärlek: Återbrukets bokavdelning är STOR, de har bra priser och jag har klara favoriter bland dem som jobbar där.

Fem böcker från loppis och second hand

Den här högen böcker från loppis och second hand måste kompletteras så att bokmålet för maj månad kan uppnås.

 

*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »