Jag blir alltid så glad när jag läser Karin Brunk Holmqvists böcker! Men den här, Stenhimlen, är lite djupare än de tidigare. Det gör den inte sämre! Tack för julklappen, Anna!
En bok med djup.
Hemmadottern Erna är huvudperson den här gången. Hon bor på en gård tillsammans med sin elake far och sin undfallande mor. Eftersom hon blivit förlöst med en tång har hennes huvud en konstig form. Det är nåt hon har blivit mobbad för som barn och ännu som vuxen, nu i 30-årsåldern, tycker hon själv att hon är ful. Det tycker emellertid inte Börje, stockholmaren, som har köpt hus nere på Österlen. Börje och Erna träffas på en auktion. De köper böcker och bådas böcker innehåller… kärleksbrev.
Först tycker jag väldigt synd om Erna. Hennes pappa är verkligen elak och cynisk! Gubben förändras emellertid och så också Erna och mamman. Jag skrattar lite, trots allt, när pappan är alltför ironisk, men det är djupet i den här boken jag gillar bäst.
Högsta Toffelbetyg!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Verkar som ett bra boktips, ska kolla om den finns på TPB
Det hoppas och tror jag! Hon skriver underbara böcker och ofta får man skratta rejält! 😛
Hennes böcker är så fina . Man ler och älskar tanterna och farbröderna .
Kram
Jo… Men den här boken är mer… sorgsen i tonen! Fast man skrattar också!
Kram!
Jag tragglar ju med Ove, men skall lägga denna på minnet 🙂
Den här är ganska lättläst och inte så lång – och både rolig och sorglig.
Jo, jag vet .Har läst alla hennes böcker .Jag menade rent generellt .
Kram
Men även fast den här bitvis var lite sorglig skrattade jag också åt hennes pappa och det faktum att en del gubbar nog är precis såna där! 😛 Har du läst den här? Jag har också läst alla utom… den som heter nånting med rabarber, tror jag…
Kram!