Sen ankomst och aningen korkat…

I morse var jag sen till jobbet. Det blev ju så att jag tog svängen förbi Fästmöns jobb för att lämpa av skjutsa dit henne innan jag åkte till mitt. Och fastnade i bilköer så det stod härliga till. Dessutom har det varit snorhalt väglag hela dan. På hemvägen såg jag två bilar som hade krockat i korsningen där jag svänger av från Gamla Stora Vägen till mitt hem.

Men åter till i morse. När jag steg in i entrén stod Johan där med klockan in handen, nickandes menande och kommenterades:

Va du va sen idag, då!

Sen gick han och H för att… sätta upp gardiner. Jag har faktiskt inte kollat slutresultatet, men jag kan ju föreställa mig. Lite.

Jag har hållit på med stort och smått hela dan. Vid lunchen hakade jag på S och C och fick mig lite kyckling marengo med ris. Det är bra, det, för i kväll blir det ingen middag. I stället har jag inhandlat snask (Kexchoklad) och snacks (ostbågar med prästostsmak) och det tänker jag skölja ner med en starköl. Eller några flaskor glas vin. För här är fullt av vin… Massor…

I morgon åker jag till Himlen och eftersom det är lördag hade jag lovat att medföra en flaska rödvin. Jag har haft en dunk rödvin ståendes hur länge som helst i mitt badrum. Där tappar jag upp efter behov, eftersom jag inte har haft etiketter till alla flaskor. Men så i kväll tänkte jag att jag ju kunde tappa upp det som var kvar. Kunde ju inte vara så mycket eftersom vi har tullat en längre tid. Det blev 15 flaskor. Fine! Sen skulle de korkas. Då pajar den där #¤%&! korkapparaten! Tre (3) skruvkorkar hittade jag i mina gömmor – en (1) passade, så den flaskan får jag ta med mig i morgon. Övriga 14 flaskor har diverse lustiga hattar på sig, men inte en enda jädra kork i sig.

En enda skruvkork passade.

 

Jag orkade liksom inte åka till Stormarknaden för att kolla om det fanns korkapparater att köpa. Jag har haft en väsande mamma i luren vid örat i en kvart. Jag är fredagstrött. Jag vill äta snacks och dricka öl och spela Wordfeud och somna framför TV:n.

Livet är kork. Nej, kort.

Read Full Post »

Förslag om förbud mot kränkande foto

En ny fotolag har varit på gång länge, men beslutsfattarna har inte lyckats fatta några beslut. Nu är det dags för ett delvis nytt försök: ett förslag om förbud mot kränkande fotografering lämnas som proposition till riksdagen nästa vecka.

Syftet med det nya lagförslaget är att man ska skydda den enskildes personliga integritet. Enligt förslaget får man inte smygfotografera i bostäder, på toaletter, i omklädningsrum och liknande ställen. Man vill alltså göra det brottsligt att fota i hemlighet.

Intressant är att lagförslaget inkluderar media. Media är ju annars ganska skyddat i grundlagen. Fast samtidigt ska det gå att göra undantag om fotot behövs för ett viktigt journalistiskt arbete:

[…] Om fotograferingen sker som ett led i nyhetsförmedling eller i något annat sammanhang av samhälleligt intresse är av stor betydelse vid försvarlighetsbedömningen*. […]

Undantag som kan omfattas är missförhållanden i samhället eller när man fotar för att säkra bevis för ett brott som utreds av polis. Men frågan är om det alltid är tvärsäkert vad som just är

missförhållanden i samhället.

Gäller det även sånt man TROR är missförhållanden eller gäller det sånt man kan BEVISA är missförhållanden? Och hur får man bevis före bevisen – om bevis enbart skulle kunna vara foto??? Nej, det här känns fortfarande väldigt dimmigt luddigt för mig, även om jag naturligtvis tycker att det är bra att kränkande bilder inte får tas eller spridas. Kränkande bilder av typen smygfoto vid omklädning. Vem vill visa upp sin lekamen i provhytten för hela cyberspace? Möjligen alla exhibitionister, men den klungan tillhör inte jag.

Allmänhetens pressombudsman Ola Sigvardsson pekar också på en annan luddighet som kan skapa ett tryckfrihetsproblem:

[…] det som är problematiskt är att det inte finns något tydligt undantag i lagförslaget för den tryckfrihetsrättsligt skyddade delen. Därmed tvingas yrkesverksamma nyhetsfotografer att ständigt tänka till om huruvida vissa bilder är olagliga att ta på exempelvis en makthavare. Att kriminalisera fotograferings-ögonblicket kan därmed leda till att fotografier som borde tas inte blir tagna. Det är ett problem ur ett tryckfrihetsperspektiv […]

Ola Sigvardsson tror inte att det här lagförslaget skulle motverka näthatet. Han säger:

[…] Man vill ju naturligtvis inte att yttrandefriheten ska kunna utnyttjas på det viset, det är inte rimligt, men det finns många aspekter av detta. Vi har redan lagar mot sådant som till exempel är olaga hot. Ibland får man en känsla av att det är tillämpningen av lagarna, inte lagtexterna, som borde ses över. […]

Intressant att följa upp för oss som fotar både i tjänsten och privat. Risken är att det slutar med att vi enbart fotar träd och blommor…

Dimmigt lagförslag om foto igen… Tänk om det stod nån bakom trädstammen och bytte om…

* försvarlighetsbedömningen = vilket jävla ord… Det ska jag komma ihåg till Ordjakten!

Livet är kort.

Read Full Post »

Dear mr Ali Khashoggi

E-post dialog – i tanken och i bloggen:

Dear mr Ali Khashoggi,

If you had put a bit of effort into the email you sent me twice yesterday – readers see below! – I might have fallen for for your words. For some reason, mr Ali Khashoggi, I have been sent so many emails with a content much like your, recently. I feel so… loved, wanted, and, most of all rich. Rich in the sense a receiver of plenty of crappy emails like yours.

So, mr Ali Khashoggi, I’ve just had a touch of cancer and my economy is not what it used to be as I have been uneymployed on and off since 2009. I will leave my present position at the end of March. 

If you really want to steal people’s money, please try some weahlthy person. And take English lessons, for the love of God!

Yours sincerely, 

Tofflan

Mejlet från mr Ali Khashoggi kom för säkerhets skull två gånger igår, dock med samma ordalydelse:

Dear Sir/madam,

I am sick and rich and I want you to help me distribute my funds to charity
organization in your country. Please reply if you can help me distribute my
funds and I am willing to give 10% for your time. ON MY EMAIL: a.khashoggi@aim.com
God bless you.
MR.ALI KHASHOGGI

Livet är kort. 

Read Full Post »

Näthat och IRL-hat – eller hot

Att skriva om näthat är väldigt inne just nu. Det verkar som om varenda kotte – utom jag – kollade på Uppdrag Granskning igår. Ett skäl av flera till att jag inte tittade är att jag har otroligt svårt för Janne Josefsson. Jag kan inte påstå att jag känner honom särskilt väl, men de gånger jag har träffat honom, bland annat på en middag, en konferens och några föreläsningar har han varit på urdåligt humör och inte gjort nåt särskilt gott intryck. Hur han är alla andra dagar vet jag förstås inte.

Eftersom jag inte tittade på programmet som ”alla” skriver om hade jag inte heller tänkt blogga om näthat. Ett skäl till det är att jag själv anses vara en sån som håller på med näthat. Och till följd av det har jag blivit utsatt för IRL-hat och dito -hot. Du kan inte ens gissa dig till hälften.

Att blogga om sina känslor och åsikter är inte brottsligt. När jag började blogga var jag en riktig elefant i en glasbutik och jag skrev många fula saker om många människor. Jag kände mig misslyckad och frustrerad och samtidigt sviken och baktalad av så kallade vänner. Då bloggade jag om dem för att ge igen. Det var dumt. Jag skulle aldrig ha sänkt mig till samma låga nivå. Inte heller trodde jag att min nystartade blogg skulle bli så läst. (Folk är verkligen hungriga att läsa om sig själva – eller åtminstone tolka in sig själva i mina inlägg. Ja jisses!..)

Men eftersom jag inte hatar människor, inte ens mina förföljare, mobbare och alla andra som hatar och avskyr mig, skulle jag aldrig hota människor. Jag skulle till exempel aldrig hota att skada eller döda nån eller på annat sätt våldföra mig på nån. För såna skriverier – när dessa förekommer i bloggar, kommentarer, chattar, på Fejan etc – det är näthat, det, tycker jag.

Så här säger kammaråklagare Helene Gestrin om att uttrycka åsikter bland annat:

[…] Att uttrycka en åsikt är inte straffbart, även om det kan vara otrevligt. Allt  otrevligt mellanmänskligt beteende går inte att lags[t]ifta bort, det är väl heller inte önskvärt. Men ibland är det svårt att dra gränsen för vad som är otrevligheter och vad som är hot. […]

[…] Problemet med näthat är snarast att det ofta består av förtal och förolämpning. Sådana brott har lagstiftaren beslutat att den utsatta personen i normalfallet ska åtala själv. […]

Hon säger också att man är modigare på nätet när man inte möter folk i verkliga livet. Det håller jag med om – delvis. Jag tycker att man är bra mycket modigare om man vågar kritisera – och då menar jag kritisera, inte hota! – i sin blogg eller i en kommentar på nätet där vem som helst kan läsa än när man baktalar nån eller sprider skvaller på sånt sätt att berörd person inte kan bemöta kritiken.

[…] Det är lättare att kritisera någon när man inte står öga mot öga och när det är så lätt som att trycka ner några tangenter framför sig för arr [att] uttrycka åsikter. […]

På en fråga om det är brottsligt att kalla nån för hora på nätet, svarar Helene Gestrin så här:

[…] Oftast är det det, om det inte är en ton de två personerna – den som säger hora och den som kallas hora – brukar ha mot varandra […]

På en annan fråga om det är brottsligt att kalla nån psykisk sjuk på nätet, svarar hon:

[…] Inte alltid, det beror på hur det uttalats och hur samma[n]hanget ser ut. Otrevliga uttryck är inte alltid straffbara. Man får se på ordalydelsen och sammanhanget, men man kan vara ganska otrevlig utan att begå brott. Ibland kan sådana uttalanden utgöra förolämpning, men det är ett brott som staten inte utreder. Lagen är uppb[y]ggd så att den som ansett sig bli förolämpad själv ska väcka åtal. […]

Så det är alltså skillnad på att bli kallad hora och att bli kallad psykiskt sjuk. Nu har jag inte problem med varken horor eller psykiskt sjuka, men jag är inget av dem själv, trots att jag har blivit beskylld för det. Men varför är det mer brottsligt att kalla nån hora än psykiskt sjuk? Och är det inte snäppet värre när den som sprider rykten om psykisk sjukdom är en person som arbetade/arbetar inom sjukvården? Jag bara undrar. Och jag tycker faktiskt att det båda tillmälena är lika idiotiska om de inte har ett uns av sanning i sig. Ett uns.Typ en diagnos.

Helene Gestrin säger också:

[…] Allt otrevligt beteende när man står öga mot öga är inte straffbart . Allt näthat är inte heller straffbart och det är förmodlige[n] inte heller önskvärt att det är det. Det måste i en allmän debatt finnas möjlighet att vara både trevlig och mindre trevlig och ibland till och med otrevlig. Det kan aldrig vara OK med olaga hot. […]

Nån undrade hur det är med namngivna personer, om det är brottsligt att kalla dem fula saker:

Är det brottsligt att på nätet kalla psykiatrikern Ola Gefvert från SRs radiodokumentär för en arrogant skitstövel (det var ju faktiskt exakt det han var)?

Helene Gestrin svarar:

[…] Att uttrycka åsikter av det slaget är sällan straffbart. Det är inte ord som brukar kvala in som förtal eller förolämpning i lagens mening. […]

Så där kan vi hålla på, att bolla okvädningsord och otrevligheter oss emellan, på nätet. Eller kort sagt ha åsikter Men det är aldrig, aldrig OK… och försök läs vad jag skriver nu… 

DET ÄR ALDRIG OK ATT HOTA ELLER FÖRFÖLJA NÅN
– VARKEN PÅ NÄTET ELLER I VERKLIGA LIVET.

Ibland, ibland kan jag också tycka att det är snäppet värre när hot och förföljelser sker utanför nätet. Alltså i det vi kallar IRL – In Real Life. För det är ganska ofta hot som den utsatta får försöka leva med. Det handlar om åratal för många. Åratal. Och för övrigt kan jag inte gå med på att det så gott som uteslutande är män som näthatar och näthotar kvinnor. Det köper jag inte!

Citaten ovan är från en chatt på Svenska Dagbladet.

Livet är kort.

Read Full Post »