Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 25 februari, 2013

Läste just nåt riktigt sjukt i Dagens Nyheter på nätet. Visste du att det finns företag som erbjuder dig att skicka en sista hälsning via Fejan eller till och med fortsätta twittra när du är död? Jo, du läste rätt!

9 spöke i grenen

När jag har hängt av mig dräkten vill jag nog… vara död, liksom…


Företagen har utgått från
alla människor som lämnar efter sig brev till sina närstående. Brev, som får öppnas först efter ens frånfälle. Därför har det gjorts en app (!) som heter LivesOn som lanseras i mars. Appen ser till att du fortsätter leva vidare på Twitter trots att du är död. Appen har koll på dina surfvanor och den retweetar sånt som du skulle har retweetat själv om du vore i livet. Den postar också länkar som du skulle ha gillat. När man registrerar sig hos LivesOn får man samtidigt utse nån sorts exekutor. Denn* har kontroll över kontot och är också den som sätter bollen i rullning, så att säga, när du själv har rullat över på rygg.

DeadSocial är ett annat företag som gör att du kan posta meddelanden efter din död. Grundaren menar att man på så vis kan skapa nåt av värde för de efterlevande… Eh, ursäkta mig, men… vad hände med Goda Minnen, till exempel?

Nej, det här tycker jag är en rätt sjuk affärsidé. Vad tycker du???


Livet är kort. Men när jag är död, är jag död. Och tyst.

Read Full Post »

Det är sportlovstider i Sverige. Förra veckan här i Uppsala, denna vecka i Stockholm. Det ser man i media på antalet TT-artiklar av genren

tidlösa. 

Alltså såna artiklar som inte innehåller så mycket nytt, för att prata på ren svenska. Jag skummade två (2) såna artiklar i morse, tog mig för min panna och smackade med tungan i gommen trots att jag satt ensam i köket.

Den första artikeln handlar om boken Snällfällan. Den går ut på att man ska må bättre av att säga nej. Att man ska bota vara-till-lags-sjukan (disease to please) som enligt författaren kan leda till stress, oro och tröstätande, i förlängningen också övervikt och till detta relaterade sjukdomar. Boken vänder sig till kvinnor. När man läser informationstexten om boken inser man att det här är yet another viktminskningsbok. För kvinnor, som sagt.

Snällfällan

Snällfällan – för kvinnor som vill gå ner i vikt.


Nu har jag inte läst boken
och jag säger inte heller att det är fel att lära sig att säga nej. Men att koppla ihop nej-sägande med viktminskning för kvinnor känns väldigt långsökt för mig. Jag tycker att det är bra om vi alla lär oss att säga nej, både kvinnor och män – och lagom mycket. Så klart att vi inte ska mesa och säga ja till sånt vi inte vill. Men om man hela tiden säger nej, nej, NEJ! – upplevs man inte som tämligen negativ då..? Bara en reflektion, så där. Att säga nej bara för att är inte heller nån lösning på varken kvinnors självförtroende eller deras viktproblem, som jag ser det. Jag tror att lagom är bäst. Att säga ja i lagom mängd och att säga nej. Men självklart till det man vill och inte vill och verkligen inte bara för att man ska vara på ett eller andra sättet.

Den andra artikeln gäller boken Bättre relationer på jobbet. Inte heller den har jag läst, men jag undrar vad den kommer med för nyheter egentligen? Inte många, om man läser vad boken handlar om i artikeln: att fika är viktigt för arbetsklimatet och att småprat skapar sammanhållning. Det är sånt jag – och säkert många med mig – redan VET. Vidare handlar det om att ta eget ansvar för trivsel på jobbet – såväl den egna som kollegornas. Boken handlar om feedback och konflikter också. Och enligt artikeln också sociala medier. Bland annat står det i artikeln att det är OK att ha chefer och kollegor som vänner på Fejan, men att man bör undvika skriva där när man har alkohol i kroppen. På Twitter kan man emellertid vara mer öppen, eftersom Twitter är flyktigare.

Bättre relationer på jobbet

Blir relationerna på jobbet bättre när man har läst denna?


Ja, ja…
Inte skulle jag väl precis vilja ha chefen som Fejan-vän, för jag tycker att en chef ska vara en chef och inte en kompis. Kollegor kan det vara lättare att förhålla sig till – dem jag gillar, fine, dem jag inte gillar – no friend of mine. Men nu finns ju inte jag på Fejan. Jag finns bara här på bloggen och på Twitter och här jag kan jag inte styra vilka som läser mer än med lösenordskyddade inlägg. Och såna blir det ju ibland. För jag får ofta för mig att det är fler fiender än vänner som läser här stundom. Bara en känsla, men… Å andra sidan har jag inget mer än det mest privata att dölja utan gillar att köra med så öppna kort som möjligt, till skillnad från en del som bara pratar bakom ryggen med vissa utvalda.

När jag tänker efter… Jag kanske ska skriva en bok om vikten av att våga säga vad man tycker offentligt och inte ägna sig åt fegt skitsnack. Eller hepp! Jag kanske redan har en sån bok på gång… Vem vet, vem vet…


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för kiss och bajs-snack!


Alltså, Fästmön rapporterade
från under sin pläd (hon känner sig förkyld och om jag känner efter lite, så…) att typ

alla

hade varit ute och gått i solen under söndagen. Vi undrade var den solen fanns nånstans… Till och med folk här i Uppsala hade varit ute i solen. Konstigt, solen måste ha lyst över hela stan UTOM över New Village… Jag gick ute med soporna framåt kvällen och då lyste förstås solen – bakom månen…

Månen strax före kl 18

Den här bilden tog jag strax före klockan 18 igår kväll och det enda som lyste då var gatlyktorna och månen (fast solen lyste ju bakom månen, förstås).


Anna lät mig prova på
hennes chili con carne pollo, alltså gjord på kycklingfärs i stället för köttfärs. Det var verkligen underbart gott!!!

Chili con pollo

Chili con pollo. 


Under hela måltiden
talade vi om sånt som rör tarmar, blåsor (nej, Sis, inte klänningar!) och toalettbesök. Hoppas bara att bönorna inte gör att vi har ljudliga konserter på våra arbeten idag. Inte vet jag hur vi halkade in på avföring samtalsämnet, men vi pratar rätt ofta om kiss och bajs. Eller jag gör det. Jag tror att Anna blev ganska lättad när hennes mobil ringde. Det var… katten Maxi som ringde från Morgonen! Vi fick oss ett gott skratt, in fact, nachochipsen sprutade ur käften på mig. Nej, nåt vidare bordsskick har jag inte, det förstår du säkert nu.

Lite kex och goda ostar (som luktar rätt bajsigt! 😛 ) samt gröna druvor fick avsluta söndagsmiddagen, till vilken även intogs rött vin. Det satt rätt gott…

osttallrik

Tofflans osttallrik.


Söndagskvällen avslutades
med tredje delen av Brottet på TV. Anna hade legat och glott på avsnitt ett och två samt två avsnitt av Dicte (femte delen går i kväll).

Hur ser måndagen ut? Tja, jag ska fortsätta bygga Husets webbplats och så ska jag försöka få tid med M för ett strategisnack igen. På onsdag väntar ju avstämning med prefekten på institution 2.

Försöker med alla medel, främst vitlök, att mota en förkylning som är på ingång – den som Anna fick igår. Till kvällen blir det broccolifritters med dipsås och där har man inte precis bara sprungit förbi med vitlökspressen. Man har stannat. Länge.

Vad har du för recept mot förkylning???


Livet är kort.

Read Full Post »