Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 februari, 2013

Avskalat. Modigt. Sorgligt. Och ändå hoppfullt och livskraftigt. Så vill jag sätta mina ord på den tredje delen av När livet vänder. Det program där Anja Kontor möter Ulrika som förlorade sitt enda barn i en trafikolycka.

frostigt löv på gräs

Ett löv dör och faller av sitt träd, det sker varje år. Men barn borde inte få dö före sina föräldrar.


Ulrika körde själv olycksbilen.
Med i bilen fanns en kompis och hennes barn. Alla blev skadade, men de båda pojkarna dog. När Ulrika berättar om olyckan gör hon det i presens. Det enda som hörs är hennes röst. Ibland pausar rösten och vi får se på naturbilder i rutan, nån gång lite musik till. Men det är avskalat, det är jobbigt, man kommer inte undan. Barn borde verkligen inte få dö före sina föräldrar. Och hur klarar en förälder av att gå vidare?

Det klart att Ulrika själv ville dö när hon fått veta att sonen Jonathan hade förolyckats. Som tittare får vi inte veta hur lång tid det tar innan det vänder, innan Ulrika gör en deal med sig själv om att inte dö utan fortsätta leva.

Men hon gör dealen och hon lever idag. Hon har flyttat från huset på andra sidan Vättern till en lägenhet i Uppsala, nära kompisen som var med i bilen vid olyckan, kompisen som också förlorade en son. Man skulle kunna tro att vänskapen gått sönder, att skuldkänslor skulle ersätta vänskapsbanden. Men Ulrika och hennes kompis har blivit ännu tajtare – de två är ju de enda som vet hur det känns.

När Anja Kontor frågar var Ulrika tror att sonen finns nu, svarar hon att hon tror att han finns i nån sorts himmel…

[…] en plats där tiden står stilla […]

En mycket stark halvtimme, som knappast kan ha lämnat nån som tittat oberörd (om tittaren då inte har ett hjärta av sten). Anja Kontor är lysande, hon låter huvudpersonen tala så gott som fritt, passar in med några frågor då och då för att leda berättelsen vidare.

Det här var ett riktigt bra TV-program, jag är alldeles matt. Nu ska jag försöka se de två tidigare programmen, som jag missat, på SvT Play. Totalt blir det åtta program.

Det känns fånigt att sätta Toffelbetyg på nånting så bra, men jag gör det ändå. Och självklart blir det det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är lite kortare för en del.

Read Full Post »

Nu fick jag! Ja, jobba alltså! Idag blev det äntligen ordning på vårt intranät och jag har jobbat som en galning med strukturer, sidor etc. Först på eftermiddagen kunde jag mejla ut information om detta, information som skulle ha gått ut i fredags. I morse blev en fjärde (4) person inblandad i jobbet med att lösa den krånglande tekniken. Tänk, fyra tekniker och så jag, som räknas om en halv, typ. Naturligtvis var jag tvungen att kolla vad som hade hänt och hur det kunde bli så här tokigt. Jag fick inget detaljerat svar, men det var en mänsklig hand som låg bakom strulet. Dock inte min, vill jag bestämt hävda! Jag vet för det mesta vad mina händer gör!..

hand som skriver

Jag vet för det mesta vad mina händer gör.


Det blev dåligt med sömnen natten till idag
(natten tisdag till onsdag). Varje gång jag slumrade till, nästan, for jag upp med kramp i ett eller båda benen. Jag trodde jag skulle bli tokig! Klockan var nog närmare två när jag slocknade ordentligt – och då var det säkert av ren utmattning. Konstigt att jag inte har några kramper på dagtid… Men jag har varit trött. Så trött att jag har varit yr och nästan lite illamående vissa stunder. Det blir tidig sänggång i kväll, jag ska bara… först…

Johan och jag lunchade tillsammans på Thaistället. Vi brukar luncha på lite olika ställen på campus och åtminstone en gång i veckan. Det är kul att kunna sitta och prata med en rätt vuxen bonusson, det blir på ett annat sätt när vi är ensamma jämfört med när resten av bandet är med. Vi pratar en del om framtiden och jobb. Försöker att vara positiva. Jämlikheten mellan könen på arbetsmarknaden sägs bli bättre, även om det går långsamt. Men jag läste nyssens att det fortfarande finns fler VD:ar som heter Johan (!) än kvinnor på VD-poster – och det kan ju vara positivt för ”Vår” Johan. Och i morse läste jag dessutom att finanskris, varsel och allmän oro på våra arbetsplatser till trots har arbetslösheten i vårt land inte ökat. Men det är ändå 421 000 personer som är arbetslösa… (Siffran är från januari i år.) Tänk på det när du gnäller över ditt jobb… Alltså att det finns flera hundratusen i Sverige som inget hellre vill än arbeta. 


Livet är kort. De flesta av oss vi ha en plats där vi kan arbeta.

Read Full Post »

Ja fast nu är det ju eftermiddag, typ. Men jag ville bara puffa för en liten spalt som jag faktiskt tycker är BRA i lokalblaskan – jag menar jag klagar ju på så mycket annat i tidningen… Det är en spalt som tyvärr inte ligger på blaskans webbplats och som jag därför lär sakna när min prenumeration upphör…

På sista sidan i B-delen hittar du den, God morgon- spalten. Där skriver anställda vid tidningen några rader. Spalten innehåller bland annat ett recept och tre kommentarer kring sånt som skribenten tycker är intressant, viktigt och/eller aktuellt.

De flesta skriver om tokigheter som deras barn säger och gör och sånt roar mig mindre. En som emellertid alltid skriver om intressanta och läsvärda ting är redigeraren Peter Frisberg. Hans kommentar i tisdagstidningen kring lördagens deltävling i Melodifestivalen vill jag applådera.

Detta är det första i Tofflans serie med inlägg från Positiva klubben. Det är ju inte så mycket av den varan på den här bloggen, menar jag… 😳


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag luktar jag citron – i alla fall under armarna. Några skulle säkert säga att hela jag är som en citron, andra skulle säga att jag doftar citron. Min pappa, född i Finland, gjorde en distinkt skillnad på lukt och doft i svenskan (han var perfektionist och ville lära sig tala och skriva svenska korrekt):

Det luktar illa, men doftar gott!

Jag tycker att det stämmer, så jag har fört arvet vidare. Det är därför jag skriver att jag luktar citron. Jag har bytt deodorant för tredje gången på kort tid och idag var det citronpremiär. Men inte tyckte jag att den luktade så här starkt när jag köpte den… Blomma vill jag varken lukta eller dofta under armarna, men eftersom jag inte använder parfym till vardags kan jag tänka mig en lite lätt kryddig deo eller fräsch citron. Fast dagens var lite …too powerful i lukten/doften. Nej, jag får nog fortsätta min jakt på ny deo! To be continued, alltså…

Axe deo stick

Luktar/doftar lite mycket citron.


På tal om det här med att lukta och dofta…
Igår läste jag o en busspassagerare som fick resenärer att klaga och chaufförer att skriva till UL. Mannen luktade nämligen så illa att medresenärerna mådde illa och chaffisarna tyckte att han var ett arbetsmiljöproblem. Nu har representanter från UL hälsat på hos mannen och pratat om hans personliga hygien. Kommunen är visst också inkopplad på nåt hörn. För uppenbarligen är det nån som har problem med att klara detta med hygienen och som behöver hjälp. Inget att skratta åt alls, jag bara hoppas att mannen verkligen får hjälp – för allas väl och ve. Själv är jag väldigt känslig för både lukter och dofter. Värsta vanliga lukten tycker jag nog är rök. Jag mår illa och vill det sig illa får jag svårt att andas också. Illamående blir jag och svårt och andas kan jag även få av vissa parfymdofter, ska tilläggas.

I övrigt blir jag rätt skrämd när jag läser att polisen har gripit en bloggare blottare i Enköping och att en karl i Skokloster slog av sin grannes näsa. Det är alltså bäst att hålla vissa organ inne – så gott det nu går. Om man, som jag, är utrustad med en gigantisk kran är det lite svårt. (Den andra kroppsdelen har jag lite svårare att vifta med jämfört med män, så den håller jag instängd i jeansen).

NU ballade det här inlägget ur. Bäst att avsluta. Här.


Livet är kort.

Read Full Post »

Men somliga är ju inte sluga! Tillverkarna fortsätter att bluffa kring maten. Nu sist var det ju hästen i lasagnen, vidare har vi blåbären som inte fanns i blåbärskexchokladen och nu är det rom som inte finns i romsås. Eller det finns rom i romsåsen, fast bara en procent.

Alltså, det här är inte roligt! Jag vill kunna lita på att det jag köper är vad jag tror att det är. Om jag köper romsås vill jag att det är rom i den och inte mest havstång…

rom o cola

”Johohoooo och en flaska med rom…” Fast det ska inte vara sån här rom i romsås.


Lasagnen blev jag så upprörd över
– inte för att det var häst i den, egentligen, men för att tillverkarna har ljugit. Det ska inte vara hästkött i färdiglasagne, det står helt andra köttsorter i innehållsförteckningen på paketen!

Jag är ganska glad att jag inte äter så mycket kött, men jag äter ju kyckling. Och frågan är om jag vill äta några fler färdigrätter från Findus. Vem vet, det kanske inte är nån gammal höna jag tuggar på utan talgoxen som har boat på min balle* i två säsonger

VILKEN TUR att jag har en Svart bok att ösa ur! Jag har skrivit ner recept i nästan 15 år. Och det är recept som till och med såna kökspuckon som jag klarar av. Extra kul var det att Jerry testade den garanterat köttfria lasagnen – och gillade den. Men vänta bara… snart kanske jag öppnar min Svarta Bok igen…


*balle = balkong


Livet är kort.

Read Full Post »