Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 27 februari, 2013

Ett försvunnet slutstycke. Det var vad som räddade livet på Börge Hellström. När livet var som svartast tänkte han skjuta sig. Men för att kunna göra det behövs ett slutstycke till geväret. I kväll tittade Fästmön och jag på När livet vänder med Anja Kontor.

Börge Hellström

Börge Hellström, före detta missbrukare, kriminell och självmordskandidat, nu författare. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Det var de sexuella övergreppen
som Börge Hellström utsattes för som barn som ledde honom till alkohol och droger när han var 13 år. Där stannade han tills han var 37 år. Den gången när han tänkte skjuta sig, men var så packad att han inte kom ihåg var han hade lagt slutstycket till geväret.

Han menar att han har en skyddsängel, för han borde rimligen vara död för länge sen. Men hans tro på nånting starkare än honom själv ger honom kraft att stå emot såväl droger som självmordsförsök idag. De där totalsvarta stunderna kommer inte längre.

Oförmågan att älska nån annan bottnar i att inte kunna älska sig själv, menar Börge Hellström. Som idag har en nära relation med sin dotter Amanda. Och enligt henne är han världens bästa pappa.

Jag tycker att du ska ta en halvtimma och se hela programmet på SvT Play om det var så att du missade det i kväll. För När livet vänder är en riktigt bra TV-serie med äkta människor som öppet och naket berättar om hur deras liv har tagit nya vändningar. Anja Kontor är lysande och för samtalet framåt trots att hon inte tar så stor plats.

Även jag har fått ta emot människors berättelser om hur deras liv har vänt, men till skillnad från Anja Kontor är jag en skrivande människa. Och allas berättelser får jag tyvärr inte berätta. Ett nästan-undantag är Rippes story del ett, del två, del tre och del fyra som jag fick vara med att visa här på bloggen. (Det är Rippe själv som har skrivit.) Den historien tål att läsas flera gånger.

Du kan också läsa vad jag skrev om Anjas program om Ulrika.


Livet är kort.

Read Full Post »

Åter en dag som svischade förbi och som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Kom ganska tidigt till jobbet och gick först till H för att berätta att Johan var sjuk. Mitt möte senare på förmiddagen blev ju också inställt på grund av sjukdom, men eftersom det krockade med ett annat möte blev det ändå rätt OK. Fast det andra mötet tog lite mer tid än jag hade räknat med. Jag fick i alla fall fika med bland andra Stina som äger den här fina muggen:

Stinas mugg

Fina Stinas fina mugg.


Det var stormöte
och hela Företagsgrenen i Uppsala var inbjuden. Vårt lunchrum var packat med folk – och vi som var liiite oroliga att det skulle komma för få.

AVBROTT FÖR SKRATT EFTERSOM FÄSTMÖN
JUST AVSLÖJADE ATT HON HÖLL PÅ ATT
SÄTTA KONTAKTEN TILL SINA HÖRLURAR
DIREKT I ÖRAT
I STÄLLET FÖR I MOBILEN. 

Mötet gällde den framtida organisationen. Det blev ett bra möte, med många kommentarer, en hel del vassa såna, och bra diskussioner. Så den här mannen, som var centralpunkten, blev inte ensam även om det ser så ut på hans skugga.

TS skugga

Lonely man? Nej, lunchrummet var packat.


Efter mötet
gick vi upp och jobbade en kvart och sen var det lunch. Jag frågade M om hon vågade hänga med till Thaistället för att äta, för båda två som jag försökte luncha med där idag blev ju sjuka. M vågade! Vi fick en härlig promenad, för nu lyste vårsolen och det plaskade och slaskade kring fötterna.

Eftermiddagen fick jag ägna åt ett jobb för institution 2 som tog sin lilla tid. Det gällde att ha tungan i rätt mun, så att säga (medvetet skrivfel). Sen fortsatte jag mitt Husbygge, men jag hann inte så mycket mer än att skriva lite om Huset, om felanmälan och något kort om miljöarbetet. Men i morgon fortsätter jag – dock med avbrott för TÅRTOR på eftermiddagen!

Stannade vid Tokerian och handlade lite diverse innan jag kom hem till min sjukling som nu börjat hosta lite. Medan Anna satt vid datorn rev jag fram strykbrädan och tog itu med giganthögen tjockis-svarta tischor och tjocktröjor. Hann precis färdigt när Anna började värma kycklingspetten jag hade med mig hem till henne. Då hade jag lyckats brännskada min arm så jag tänkte nästa erbjuda Stekt Arm till middag.

brännskada

Titta så daaant! (Syns knappt, men känns…)


Nu ska jag ringa sjuklingen i Himlen
för att kolla läget. Klockan 20.30 är det dags för När livet vänder, en halvtimma på SvT2. Det tänker jag inte missa, för duktiga Anja Kontor möter författaren och den tidigare kriminelle Börge Hellström. Du kan ju läsa här vad jag tyckte om det förra avsnittet…


Livet är kort.

Read Full Post »

Och lokalblaskan gör det igen! Hittar på ord! Den här gången har man… en egen stajl…

Gangman style

Det är inte bara mormor som inte förstår… Vad är Gangman style?


Artikeln handlar om
en teaterpjäs där mormor inte förstår sina barnbarn. Men det är inte bara mormor som inte förstår. Jag fattar inte heller. Gangman style – är det lokalblaskans egen stajl, det?


Livet är kort.

Read Full Post »

Det verkar som om det är många sjukdomsfall på gång! När jag telefonerade med mamma igår kväll var det astman som var svårast och med den andningen. Samma som jag hade det jobbigt med efter operationen… Hon har i alla fall fått och fyllt i blanketten för riksfärdtjänst till mig i påsk och idag ska den postas. Sen får vi se hur det blir. Min häl klarar inte långkörningar, så nån resa neråt landet för min del är inget alternativ. Sen vet jag att det finns folk som har åsikter om det, men jag ber er vänligen men bestämt att hålla dem för er själva när ni inte har tillräckliga fakta. Igår hade jag dessutom ont i musklerna som antagligen delades vid operationen – idag känns det helt OK. Det är nog så att ont krut = Tofflan inte förgås så lätt. För att jag är ond och elak får jag höra så ofta från vissa håll att jag vissa stunder tror på det själv. Vilken tur då att familjen, släkten, mina kollegor och en del av mina vänner tycker att jag är snäll och omtänksam, i alla fall! Och det är ju dessa som räknas!

Fästmön är riktigt rasslig och igår låg hon mest och vilade och läste. Det är väl bara att låta det hela ha sin gång, men det är förstås jobbigt och tråkigt. Igår kväll kom mejl från prefekten på institution 2 att vi måste ställa in förmiddagens möte – på grund av sjukdom. Detta misstänkte jag nästan. Tidigare hade det kommit ett annat mejl, från den hjärtegoda L, där hon bokade av vår lunch – på grund av sjukdom. Och så i morse, strax efter klockan sex, kom sms från Johan att även han var dålig. Så, som sagt, det är väl bara Det Onda Krutet som står på benen – trots att ena hälen fortfarande, efter snart ett år, gör ont. Den är bättre men fortfarande ond.

Gårdagens höjdpunkt var bokpaketen från Bokus! Men först ska jag klaga lite: Det ena fick jag åka och hämta på ICA Heidan, det andra kom i postboxen. Lite idiotiskt att de inte kan samköra ens beställningar. Dessutom var det stora paketet portofritt, medan det lilla, som innehöll en bok jag haft på bevakning, kostade tio kronor i porto. Dåligt, Bokus! Innehållet i paketen var jag emellertid mycket nöjd med! Sammanlagt blev det sju böcker till mig och Anna – tre inbundna och fyra pocketar – för runt 500 kronor!

Bokinköp

Mina böcker! 


Vi åt kycklingkorv med bröd
och räksallad till middag. Såna middagar blir det när jag lagar maten! Jag tvagade mig därefter, synnerligen behövligt. Betalade ett par räkningar, ringde mamma och spelade Wordfeud med Anna. Anna är helt hopplös, hon vinner hela tiden! Jag blir grinigare och grinigare. Lite TV blev det också, Veckans brott. Leffe var så rolig och sa så många saker som jag hade velat citera, men jag hann inte med att anteckna. Tur att Niklas Svensson på en av kvällsblaskorna är en sån flyfingrad twittrare!

Mitt viktiga möte idag om avstämning och om framtiden blev alltså inställt. Jag hade det på känn. Nu väntar ytterligare dagar i ovisshet. Om jag bara finge ett besked åt nåt håll så jag kunde rätta mig efter det! Jag tar nog de erbjudna 20 procenten på institution 1 – i alla fall under de dagar jag kan komplettera upp till heltid med a-kassa. En dags jobb per vecka… Det lär kännas konstigt…

Halkar nog ner på ett stormöte i huset på förmiddagen. Företagets framtida organisation kan jag väl säga att jag struntar i om jag inte får jobba kvar, men det bjuds på kaffe och macka. Ja, så närig är jag!

I övrigt har jag en del jobb för institution 2 idag, där jag i skrivande stund inväntar underlag, bland annat, samt rapport angående ett rapportprojekt. Och så ska jag fortsätta bygga på Husets webbplats… Det fylls på!..

Vad händer hos dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Svarta lögner, rött blod är den nionde i serien om polisen Ann Lindell och den sista av alla Kjell Eriksson-böcker jag fick i julklapp. Det kändes nästan vemodigt att slå ihop pärmarna. Men det finns ytterligare en bok i serien kvar att läsa, så jag har nåt att se fram emot. Stort TACK till vännen FEM för denna klapp!

Svarta lögner rött blod

Många lögner är det…


Som vanligt är det dels parallella fall,
dels Ann Lindells privatliv som skildras. Och som vanligt går även yrkesliv och privatliv ihop. Ann Lindell har träffat en ny man, en journalist. Allt verkar frid och fröjd, även om Anders Brandt är liiite hemlig… Han aviserar att han ska resa utomlands, men talar inte om vart. Samtidigt hittas en hemlös man mördad. I mannens ficka finns en lapp – med ett telefonnummer till Anders Brandt… Ann Lindell fixar inte att berätta för sina kollegor att det är just denne man hon dejtar. Ovanpå detta letar polisen efter en försvunnen tonårsflicka.

Den här gången har jag lite svårt att få ihop alla trådar. Det är som att en del av trådarna inte når ända fram till att bilda en knut. Visst, det är spänning på hög nivå och Ann Lindells komplicerade kärleksliv skildras utan förmildrande omständigheter och lullull, men…

Toffelbetyget når bara upp till medel!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »