Gamla filmer som nya, yttrandefrihet och lite annat

I morse när vi satt vid frukostbordet och jag kliade mina soleksem (nej jag flagar inte, så det var inget äckligt som föll ner i yoghurten) började Fästmön och jag diskutera det här med att gamla filmer görs om. Anna var lite upprörd för att en film som Total recall har gjorts om – och enligt henne var den redan bra. Själv tog jag upp Star Wars- filmerna som exempel. Filmerna gjordes när jag gick på gymnasiet – och för några år sen kom nyutgåvor. Jag har inte sett nån av dem, men undrar förstås varför.

Star Wars har visst gjorts flera gånger…

Ett argument som Anna la fram och som jag köper är att man kanske i de nya filmversionerna tar med material som inte kom med i de äldre versionerna. Men sen sa vi båda nästan samtidigt:

Stieg Larsson!

Då menar vi förstås filmerna som är baserade på hans böcker. Filmer, som först gjordes på svenska och som, i mitt tycke var skitbra. Bara för att göras om ett par år senare av Hollywood. Argumentet här då? Är det att svenska skådisar är sämre än amerikanska? Eller är svenska ett fulare språk än amerikanska? Kan amerikaner inte läsa undertexter? Eller vad??? 

Bättre på amerikanska?

Och nu lite positivt! I måndags fick jag veta – TACK, Twitter! – att Lisa Irénius är tillbaka vid rodret på lokalblaskans kulturredaktion. Det är synnerligen glädjande, för då kanske vi kan hoppas på lite kvalitet på artiklarna igen. Det har varit lite si och så med det under året när Lisa Irénius har varit mammaledig…

Vad händer strax efter att jag har läst detta? Jo, Lisa Irénius skriver en alldeles lysande krönika om yttrandefrihet och konstnären Lars Vilks. Lars Vilks som nu ska delta i en antimuslimsk konferens. Lisa Irénius formulerar skarpt frågan vi alla ställer oss:

[…] hur extrem kan den åsikt vara som man inte delar men ändå är beredd att försvara rätten att uttrycka? […] 

Man får ju liksom inte hetsa mot folkgrupper, det säger lagen. Men vi vet ju alla, även Lisa Irénius, att det finns gråzoner i lagutrymmet som inte är annat än just… gråa…

Krönikan avslutar hon med att ta ställning:

[…] Yttrandefriheten förblir en av det öppna samhällets viktigaste friheter. Samtidigt känner jag mig alltmer obekväm med att försvara Lars Vilks rätt att uttrycka sina fördomsfulla åsikter. […]

Nej, nu är det min sista semesteronsdag. Anna och jag ska göra en liten utflykt till New Village Farm, kanske, men i alla fall troligen en tur till Röda Korsets affär Kupan i Uppsala. Det brukar vara trevliga utflykter!

Read Full Post »

Yttrandefriheten stoppad

Igår var konstnären Lars Vilks i Uppsala. Lars Vilks, känd för sina mycket kontroversiella teckningar av profeten Mohammed som rondellhund, skulle föreläsa om ”Konsten och yttrandefriheten”. I stället blev han överfallen när han visade en holländsk film om islam och homosexualitet. Då hade han, märk väl, innan visat hur kristna symboler och gestalter har använts i konsten och bland annat visat den kontroversiella bilden ”Piss Christ” – utan några större protetster.

Tycka vad man vill om Lars Vilks och hans kontroversiella konst. Jag skulle inte titta på nåt han ställer ut, jag tror jag skulle bli alltför provocerad. MEN. Som en av konstvetarstudenterna sa i dagens lokalblaska:

Jag blir så arg. Yttrandefrihet innebär att man ska kunna ta del av andras åsikter eller bilder, även om det är smärtsamt.

Lars Vilks kunde inte fortsätta sin föreläsning.  En man attackerade honom och poliser tvingades stoppa flera personer som försökte tränga sig fram till Lars Vilks med batonger och pepparsprej. En kvinna skrek:

Visa respekt din jävla gris!

Och föreläsningen avbröts. Frågan är om det går att ha offentliga föreläsningar i framtiden. Resultatet av den stoppade yttrandefriheten, som alltså i sin tur blev resultatet av att Lars Vilks föreläsning fick avbrytas, kan innebära att endast studenter och anställda vid universitet får gå på föreläsningar.

Fyra män och en kvinna greps. En man skallade Lars Vilks, enligt konstnären själv. Polisen menar att de hann stoppa angriparen.

Men ändå. Lokalblaskans kulturchef Lisa Irenius skriver i en kommentar till artikeln:

När Lars Vilks blir överfallen under en öppen föreläsning, på Uppsala universitet, hamnar hela den viktiga, komplicerade debatten om provokativ konst i skuggan. Det är helt enkelt fruktansvärt att det har gått så här långt.

Jag kan inte annat än att hålla med om vartenda ord. Som jag ser det blev yttrandefriheten stoppad. Yttrandefriheten som är inskriven i grundlagen i vårt land. Vart är vi på väg?

Läs även andra bloggares åsikter om Lars Vilks och om yttrandefrihet

Read Full Post »