Säsongsstart: Gengångare 2

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår på lördagskvällen var det säsongsstart för franska TV-serien Gengångare på SvT (vars webbplats har blivit så kass, plötsligt). Jag följde den första säsongen och tyckte att den var

…urläskig…

Eftersom den krockade med filmen jag såg igår, spelade jag in den på DVD-hårddisken och tittade i kväll i stället. Och ja. Lille Victor är med den här gången också…

Victor fortsätter att gå igen.

Säsong två startar spännande. Jag är fast redan från början och undrar hur det ska gå med de bybor som är kvar, de gengångare eller återvändare, som de kallas, som stannat – och de nya som kommer… För det tar liksom inte slut… Det har nu gått sex månader sen de återvändande samlades för att försvinna upp i bergen.

Det låter som en märklig historia, detta att döda återvänder. Trovärdigt är det ju inte. Eller i vart fall inte logiskt. Men nog har väl DU som jag nån gång önskat en död tillbaka till livet? Hur tror DU det skulle vara? Och vem skulle DU vilja återvände? Jag skulle vilja att min… Nej… en ska vara försiktig med vad en önskar sig…

Toffelomdömet blir det högsta för det första av säsongens åtta avsnitt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikvariat blir Omnikvariat i Uppsala

Ett inlägg om ett spännande ställe.

---

 

Igår läste jag en intressant artikel, signerad Anna Ehn, i lokalblaskan, om förvandlingen av ett bokantikvariat. Här i Uppsala finns det några stycken antikvariat för böcker. Många är riktigt bra, andra är… lite sämre. En del har rentav varit så röriga att endast ägarna har hittat i dem. Då får jag som kund bara lust att vända i dörren. Jag gillar nämligen struktur och ordning – det är då jag gör det där fyndet eller oplanerat inköpet, boken som inte står på min lista.

Jag har inte själv nån vidare ordning bland mina böcker, men de är ju å andra sidan inte till salu.

På Dragarbrunnsgatan i centrala stan finns flera antikvariat. Det som nu håller på att omvandlas till ett Omnikvariat hette tidigare Antikvariat Claes Olofsson. För tillfället finns där mest böcker, förstås, och en liten kafédel. Dessa ska emellertid snart kompletteras med en scen och ett galleri. Bakom Omnikvariatet står den ekonomiska föreningen Omnikultur. Ann Bredenfeldt i föreningen säger i UNT-artikeln bland annat:

[…] Det här ska vara en mötesplats. Ett rum med ett lugnare tempo, där man kan varva ner från vardagsstressen, ta en kaffe, läsa en bok […]

En annan person i föreningen, Ulf Stålhandske, utlovar

[…] många olika typer av kulturyttringar i samma lokal. Och det ska kännas enkelt och opretentiöst att komma in, vara låga trösklar och högt i tak […]

Omnikvariatet är förstås redan öppet, men har än så länge alltså enbart litteratur och kaffe att erbjuda. Premiärdagen för scen och galleri är den 21 februari, enligt UNT-artikeln. I artikeln avslöjas att det framöver planeras dockteater, soaré med teaterelever från Sigtuna folkhögskola, konst, kurser, foto, film, workshoppar med mera.

Min spontana reaktion är att det känns spännande och lite nytt och att jag vill ta mig dit så snart jag kan – om än bara för att glo på böcker…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyra dagar i april – Uppväckelsen

Ett inlägg där Tofflan beskriver hur hon och Fästmön TRODDE att de besökte ett boksläpp, men i själva verket hamnade på… ett väckelsemöte…

Jaa, jag gick över en timme tidigare från jobbet idag. Jag hade min presentation efter lunch och den blev inte alls som jag hade tänkt mig. En person blev till exempel synnerligen upprörd, medan andra personer blev… berörda och en och annan förblev oberörd. Allt detta var bra! Men nog om mitt triviala, dagens höjdpunkt, på självaste Världsbokdagen, var ju Boksläppet!

Anna och jag strålade samman i Saluhallen. Där var vi nästan ensamma – förutom de som jobbade där. Hur går de runt, affärerna, kan man undra…

I väntan på att klockan skulle bli 16.

Där väntade vi på att uret skulle bli 16 tillsammans med en söt, men snorig äldre herre. Den äldre mannen köpte kaffe och kaka. Sen packade han upp en laptop, tryckte i ett usb-minne och tog fram sin mobil.  Det trodde vi inte!

Vi hälsades välkomna på Upplandsmuseet av Magnus söta fru och därpå herr Författaren själv. Sen började det. Väckelsemötet! Jaa, det är sant!

Pastor Alkarp hälsar församlingen välkommen.

Församlingen fyllde hörsalen kapellet och pastor Alkarp kunde börja sin påskberättelse. En berättelse med helt andra aktörer än Pontius Pilatus, Judas och Jesus Kristus. Det var nassar, poliser och en och annan flicka i Magnus Alkarps Fyra dagar i april.

”Den som är utan synd, kaste första stenen…”

Just de här frejdiga flickorna, som vi för övrigt fick se både på stillbild och film, var minsann inte utan synd/skuld. Men några stenar hittade de inte, för dessa hade bortransporterats! De batongförsedda poliserna spelade en annan prominent roll i dramat.

Batongens längd?

Magnus berättade initierat och spännande om de där fyra påskdagarna i april. Några dagar som vi kanske borde studera mer lite till mans. Sen kan vi diskutera både den ena och den andra trosuppfattningen som existerar än idag.  För främlingsfientlighet finns ju fortfarande, liksom…

”Frid varde med eder…” Men polisen var allt annat än fridsam påsken 1943.

Varken författaren eller jag vill avslöja mer om bokens handling. Den som vill veta mer får köpa den, kort sagt. Själv väntar jag på ett recensionsexemplar, fräck som jag är. Dagens föredrag var dock en riktig… uppväckelse, helt värdig de påskdagar det skildrade.

Ljusets furste, Magnus Alkarp, berättar en historia som fortfarande är aktuell.

Aprilvädret mötte oss när vi kom ut med sol, för att strax gå över i regn.

Domkyrkotornen övervakade oss.

Vi passade på att kolla vattenståndet och fallet vid museet. Det var… rejält… Och på andra sidan stod nån och vinkade som en galning! (Jag skäms för att jag ser så illa…)

Vattenfallet och vinkande Ingrids ben.

Vi traskade mot bilen, nöjda med uppväckelsen. Och jag var glad att Anna äntligen fick träffa några från min lilla släkt. (Vi träffade sonen också, dottern var hemma med sjuk häst.)

Ett gallerförsett fönster vid restaurang Domtrappkällaren. Fönstret har ingenting med innehållet i inlägget att göra mer än att vi passerade det på väg till bilen.

Med magar bara lite fyllda med salta pinnar och bubbelvatten styrde vi kosan till Tokerian där vi inhandlade middag.

Dags för en sån nu???

Jag har fått ett grönt paket från vännen FEM, men jag ska göra allt för att hålla fingrarna i styr så jag inte sliter upp det förrän en av de där fyra dagarnas datum i Magnus bok infaller… Det blir svårt att låta bli. Jag tror att hon har stickat nåt. Fast samtidigt är innehållet inte direkt mjukt…

Har du blivit uppväckt idag eller vad har du hållit på med? Rita och berätta, vet jag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Skön söndag..?

I morse kunde jag sova. Sova, sova, sova. Kvart i tio kom Fästmön in och väckte mig. Det var liksom hög tid att kliva ur bingen och äta frukost, somliga skulle ju iväg till jobbet.

Känner mig inte riktigt på topp idag. Magen har krånglat lite sen igår och jag har fått besvär med ena ögat. Jag borde verkligen gå till optikern snart, för jag har problem med att se ut som folk, så att säga. Men frågan är om optikern kan hjälpa. Jag har ju min ögonsjukdom som liksom är som den är. Det vill säga den finns där och gör sig påmind ibland, men det kan gå flera år mellan påminnelserna.

Den lilla blödningen vid pilen gör fruktansvärt ont. Tänk att det lilla kan vara så besvärligt…

Igår kväll blev det lite Melodifestival, mest med öronen. Det sved i dem, stundtals, så jag läste mest. Åkte efter en stund för att hämta hem Anna från jobbet, nåt koncentrerat tittande blev det därför inte. Däremot tittade vi på Mr Selfridge, som följde på spektaklet, och det tyckte jag var en toppeninledning på en tio delar lång TV-serie!

Pratade med båda mammorna igår. Den ena har äntligen fått en läkartid nästa vecka, den andra är fortsatt ämlig. To be continued, alltså… Det är svårt när man ingenting kan göra eller hjälpa till med, men båda två vet var jag finns och att jag hjälper om det behövs.

Idag är det åter igen en strålande, solig vinterdag. Jag sitter inne och ugglar, men jag har ju varit ute en sväng. Jag ingen större lust att ge mig ut på nåt, men jag ska faktiskt göra det alldeles strax. Jag tänker nämligen inte låta min tillvaro styras av sånt som aldrig nånsin blir riktigt friskt. Tänk att jag, trots min ålder, är så himla blåögd att jag tror på…

Det trillade in en del jobbmejl både igår och idag och om jag får vaaansinnigt tråkigt senare kan jag ju alltid arbeta hemifrån. Annars brukar jag bara göra det i nödfall. Jag kan också sitta över en del kvällar den kommande veckan, men det är ju inte så roligt när Anna är här. Nån kväll måste jag ägna åt inköp av födelsedagspresenter – vi har ju en födelsedag i familjen som är under uppsegling! Tänk, åren går och alla förändras och blir äldre, bara Tofflan är evigt ung… (Synnerligen ironiskt uttalande, bäst att skriva det, för ironi är ju svårt att begripa för somliga.)

Evigt ung… (Bilden är tagen av Jan Algander vid en av mina jämna födelsedagar.)

I morse läste vi i lokalblaskan om vårt ormens år 2013. Anna visade sig enligt kinesiskt horoskop vara get och det positiva man kan säga om hennes år är att det ska bli stabilt. Själv visade jag mig vara tiger. För tigern gäller i år:

Skvaller rycker tigern i svansen och du tappar lätt humöret. Din hälsa får på skinnet. Du blir djungelns konung, eller får åtminstone bättre status och auktoritet. Låna inte ut pengar.

Vad säger man om detta? För min del gäller fortfarande att pengar och status inte är det viktiga i livet, MEN att jag älskar att arbeta. Tappa humöret gör jag lätt, i alla fall tappar jag MODET lätt just nu, mycket som har sin grund i skvaller och lögner, en del till och med i rent smutsigt förtal. Det är TUR att jag har sparat allt som finns i skrift!

En märklig sak vi också slogs av idag, Anna och jag, var det faktum att vissa saker så ofta poppar flera gånger under en kort tid. Jag nämnde två: dels det fakutm att jag läser Kjell Eriksson nu och att Gräsö har en central plats i hans böcker. Vad läser jag i dagens B-del i lokalblaskan? Jo, ett fotoreportage om färjeresan Öregrund – Gräsö! Dessutom, i spalten bredvid skriver en frilansare, bosatt i USA, bland annat om Julia Childs franska kokbok och Julie Powells dagbok, där hon skriver om hur hon lagar alla Julia Childs rätter. Filmen baserad på detta, Julie & Julia, gick i fredags kväll här… Nu var ju detta två ganska små fall, men ibland sker ju större saker. Tror du att saker och ting hänger ihop medvetet eller är det rena tillfälligheter när det blir såna här saker???

Nej, nu lite kaffe och sen ska jag rulla ut på äventyr! Jag fick så mycket gjort hemma igår, så jag kan verkligen unna mig att slappa idag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kodak konkar?

Redan igår läste jag om att Kodak, en gång USA:s mest lönsamma företag, är på väg att göra konkurs. Företaget planerar nu att sälja alla sina patent.

En sån här Rolleiflexkamera hade min pappa när jag var barn. Den laddade han med Kodakfilm och framkallade i en toalett, omgjord till mörkrum, på redaktionen.

Kodak har funnits i 131 år. Det har tagit fram massor av produkter kring foto och film. Redan 1975 uppfann Kodak den digitala fototekniken. Men tyvärr lyckades företaget inte skapa produkter som blev lönsamma.

När vanlig film och analoga kameror blev mindre intressanta för kunderna, satsade Kodak på produkter inom kemikalieindustrin, till exempel rengöringsmedel, och testapparater för den medicinska industrin. Kodak har också de senaste åren gjort skrivare.

Men företaget förlorar pengar varje år. De 19 000 anställda och ett stort antal pensionärer kostar enbart det så mycket som en miljard om året.

George Eastman hette Kodaks grundare. Han tog livet av sig när han var 77 år gammal och det sägs att han lämnade efter sig ett brev med dessa rader:

Till mina vänner, mitt arbete är färdigt. Varför vänta?

En epok går i graven, tycker jag som har använt Kodaks produkter för att smalfilma och för att ta mina första bilder.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vad är det bästa med hösten?

Hösten är nog här nu, eller? Hur som helst, den gångna veckan undrade Tofflan vad det bästa är med hösten. Så här fördelade sig de inkomna 31 svaren:

35,48 procent (elva personer) svarade: Mysa inomhus med tända ljus, nåt gott att äta och dricka och kanske en bok eller en film. 

35,48 procent (elva personer) svarade: Färgerna! 

19,35 procent (sex personer) svarade: Nånting annat som du inte har som svarsalternativ! 

6,45 procent (två personer) svarde: Timmar i svampskogen. 

3,23 procent (en person) svarade: Det finns inget bra med hösten. 

Ingen svarade Mörkret eller Att veta att det snart är vinter.

Stort TACK till dig som svarade! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan i högerspalten!

Read Full Post »

Nattliga aktiviteter och dagliga

De senaste nätterna har jag haft så konstiga drömmar. Härom natten befann jag mig i en veritabel skräckfilm där allt var vitt. Jag var fullkomligt skräckslagen i filmen/drömmen och känslan satt i ett bra tag efter att jag hade vaknat.

I natt, däremot, var jag på bröllop. Det var också en märklig historia och drömmen handlade egentligen inte om bröllopet och paret som skulle gifta sig, utan om alla gästerna. Gästerna var nämligen inkvarterade på ett stort hotell. Drömmen, även denna som en film, gick ut på att följa de gästernas olika relationer sinsemellan. Ett och annat lik i garderoben sa

Tittut!

och den ena svärmodern ville rymma från sitt barns bröllop, medan han som var best man kuckilurade med… bruden. Hur det slutade, minns jag inte, men jag vaknade upp till min vardag med Fästmön bredvid. Och det, kära läsare, var varken en skräckdröm eller nåt lik i nån garderob utan riktgt mysigt!

I natt var jag på bröllop.

                                                                                                                                                                  I morse satt vi vid frukosten och läste var sin del av den där lokala blaskan som inte tillåter länkar när man kommenterar (bara för det ska jag länka nu!). Jag fastnade vid en artikel om höstens filmer – det blir ett separat inlägg om det – och Anna vid en sån där idiotartikel om hur man håller kvar semestern i kroppen.

Men hallå! För vilka människor skrivs såna artiklar??? Artiklar där det står att man ska låtsas att den/de lediga dag/ar man har i veckan från jobbet egentligen är en semesterdag! MEH! Det är väl en sån dag man gör allting annat som man inte orkar under en arbetsdag – som städa, tvätta, storhandla etc??? Eller? Ärligt talat, är det nån av oss som sitter still och leker semester en dag när man plötsligt är ledig från jobbet???

Fler galna tips i artikeln var att man ska fortsätta äta frukost på balkongen. Alltså, det är ju verkligen skitkallt klockan sex, halv sju på morgonen! Och inte har man tid att sitta där när man ska göra sig själv i ordning för jobbet och en eller flera ungar för skolan?

Det dummaste tipset av allt – Anna hade högläsning – var att man ska fortsätta klä sig i sommarkläder och smörja in sig med brun-utan-sol. Hur länge ska man göra det då? Jag menar det är ju redan ganska kallt? Vem vill frysa i sommarkläder då?

En sån här start på dagen får igång blodet i min kropp. Jag känner mig tacksam att jag lever och att Anna finns bredvid mig så vi kan skratta åt dumheter som trycks i media där det fortfarande tycks vara nyhetstorka. Nä, nån semesterresa att se fram emot i höst har vi inte – vi har aldrig ens varit bortresta tillsammans en hel vecka. Men nånting ska vi försöka att hitta på så vi har nåt att se fram emot. Att resa har vi definitivt inte ekonomi för, utan det får bli nånting annat. Idéer mottages tacksamt!

Idag är Anna ledig, men vi tänker inte leka semester för det utan handla hem lite mat till Himlen. På fredag kommer nämligen två hungriga tonåringar och en utsvulten skolpojke till sin mamma. Och jag ska köpa en parkeringsbiljettficka och en Wunderbaum med New Car Scent till Clark Kent*. Det är han värd efter gårdagens vindrutebyte!

Till Clark!

                                                                                                                                                              *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Miffy vs. Kitty

Före Kitty fanns Miffy, en kanin. Och faktum är att skaparen Dick Bruna stämde japanska Sanrio som äger Kitty för upphovsrättsintrång. Dick Bruna vann. Sanrio dömdes att betala 150 000 euro i skadestånd. Pengarna skulle användas till återuppbyggnaden efter jordbävningen.

Kaninen Miffy har en själ för hon har ett x till mun… (Logik?..)

                                                                                                                                                      Holländaren Dick Bruna skapade Miffy en dag när han behövde roa sin lilla ettåriga dotter. Den första boken kom redan 1955. Idag finns det 33 böcker, filmer, spel och grejor. Böckerna är översatta till ett femtiotal språk.

Katten Kitty skapades inte förrän 1974 i Japan av designern Yuko Shimizu. Kittyär jämngammal med det så kallade kawaiifenomenet. Även Kitty finns i spel och leksaker och serieböcker. Men det Kitty sägs sakna är en själ. Hon har inte ens en mun…

Kitty har ingen mun och alltså ingen själ.

                                                                                                                                                                    Inte visste jag att tecknade figurer kunde sakna själar. Eller ens hade själar… Söta är de i alla fall, båda figurerna. På sitt sätt. Mun eller kryss, själ eller inte själ…

Read Full Post »

Pride i media – del fyra

Liksom tidigare inlägg kring Pride i media publiceras inga kränkande kommentarer och påståenden utan belägg kring HBTQ-frågor vid detta inlägg! (Igår slapp en kommentar igenom, men den bemöttes skarpt.) Noteras bör också att detta inte är nån medieanalys eller att jag på nåt sätt gör anspråk på att leverera en komplett mediebild!

Idag när jag slog upp lokalblaskan slogs jag av dess totala Pride-flirt med läsarna! Jag hittade helt enkelt massor av artiklar av olika slag som berör Pride och HBTQ-frågor! Och visst blev jag glad. Samtidigt, luttrad som jag är, önskar jag att Upsala Nya Tidning kunde ha lika bra bevakning av HBTQ-frågor under årets övriga 51 veckor och inte bara under Prideveckan…

Redan på ledarsidan börjar flirten. Dagens ledare har rubriken Mer HBT-pekpinnar i EU (ja, lokalblaskan glömde Q, men ändå…) och behandlar bland annat arbetet med HBT-rättigheter i Europa. Inte kände jag till att Sverige ligger i topp i ILGAs regnbågsindex på grund av alla viktiga reformer som klubbats i riksdagen! Härligt! Men ändå… Som synes här och var, framför allt bland kommentarerna vid vissa artiklar på tidningarnas hemsidor,  finns MASSOR kvar att göra… Åter till UNT. Redan på följande sida finns en välskriven debattartikel av två folkpartister (ja, ja, tidningen ÄR liberal!). Artikeln lyfter fram vissa ofta bortglömda fakta och jag citerar ett av de bästa styckena:

[…]För en del HBT-personer är det en vecka för att samla ork till resten av året. Ork att i en mindre stad vara annolunda och möta fördomar och till och med våld. Pride är politik. […]

Vidare finns inne i tidningen en TT-artikel om Prides invigning på onsdagskvällen. Precis under den artikel finns en kort TT-artikel om kyrkomötet i vilken bland annat nämns en motion som kräver att kyrkan utbildar de anställda i HBT-frågor så att de blir bättre på att bemöta familjer där föräldrarna har samma kön. Och som grädde på moset har UNT mot slutet i dagens första del en TT-artikel med rubriken Katolsk bög utmanar Italiens premiärminister. Är det inte HBTQ-flirtigt, så säg?!

Hos Dagens Nyheter kan man bland annat läsa att kristdemokraterna får kritik av RFSL för sin frånvaro på Pride. RFSL misstänker att det handlar om att partiet är splittrat i HBTQ-frågor. Vidare finns en TT-artikel om invigningen, samma som hos UNT, fast artiklarna är olika redigera. Det känns lite… trist. Lite lättsammare är den artikel som lyfter fram Andreas Lundstedts Sommarprogram i P1 igår i vilket han friade till sin kille. DN har ett Stockholm Pride-tema, men än så länge finns ingen klickbar länk. Däremot finns en lista över Pride-artiklar på alla sidor med Pride-artiklar – och ofta hittar man dessa artiklar via startsidan. Idag toppar DN sin Pride-vinjett med en artikel om Jan-Olov Madeleine.

Andreas Lundstedt talar mer seriöst än igår på Pride 2009.

                                                                                                                                                                    Svenska Dagbladets Pride 2010-länk fungerar fortfarande inte utan man kommer till inrikessidan. Hittade emellertid en intressant artikel där ett parti som är utestängt från Prides partiledardebatt idag protesterar mot detta. Personligen har jag svårt att förstå RFSL:s beslut att stänga ute ett parti, detta trots att jag inte alls sympatiserar med partiets åsikter. Däremot tycker jag att det är bättre att försöka bemöta argument sakligt än att tysta dem. Men då gäller det att debatten är just… saklig.

Hittade en söt, men kort artikel från slutet av juni i Byhålebladet 1 om dansbandskväll i Pride Park. Tidningen har också en intervju med Andreas Lundstedst blivande man. Niklas Hogner, som han heter, är ju från Östergötland!  Byhålebladet 2 tycker att vissa toalettaktiviteter är viktigare än Pride… Konstig prioritering, tycker jag. Vidare noterar jag i Byhålebladet 1 att man också lyfter fram sånt som raggarslagsmål, det toppar startsidan idag…

Aftonbladet har en TV-film om Miss Transsexual Sweden. Agneta från… Östergötland fick flest röster av Aftonbladets läsare i en omröstning på hemsidan, men det var Alexandra som tog hem titeln. Här kan du också se Magdalena Ribbings svar till homofoberna. Aftonbladet har också en krönika av Schlagerbögen på sin hemsida samt en artikel om kändisar på Pride. Och så detta: LIVE-TV 19.00-22.00: Se Prides stora schlagerkväll – direkt på aftonbladet.se Jag menar kan det bli bättre för oss som inte kan vara där????????

Expressen lyfter fram Andreas Lundstedts frieri på sin hemsida. På hemsidan finns också en artikel om invigningen, en artikel om de hårda kraven vid könsbyte, en rätt fånig artikel om Petra Mede på festivalen samt några kortare artiklar. Bland TV-filmerna finns en film om invigningen,  en film om dansband, en rätt trist film om artisten Marit Bergmans framträdande med mera. Fokus på flärd, glamour och fest hos Expressen, alltså.

Tänk att få dansa till mina gamla idoler… En av mina äldsta Uppsala-vänner syns i översta raden…

                                                                                                                                                    Sveriges Radio puffar för Pride i bland annat sin Brunchrapport och P4 Västmanland hade ett inslag idag om Mälardalens högskola.

FriaTidningens Tema Pride har intet nytt att rapportera.

Sveriges Televisions ABC hade idag på förmiddagen ett inslag om invigningen.

Dagens Pride-media- vinnare är Upsala Nya Tidning för sina många Pride- och HBTQ-artiklar (men glöm inte Q:et nästa gång!) samt Aftonbladet.se som visar schlagerkvällen i Pride Park LIVE i kväll!!!!

Läs även andra bloggares åsikter om Pride, Stockholm Pride och Pride 2010.

Read Full Post »

Utdraget. Del 83

Nej, nu hade det blivit hög tid att rycka upp sig. Jag både skrattade och vämjdes åt de rörliga bilderna som visade hur H förgrep sig på en död man. Det var verkligen vidrigt. Denna film kopierade jag sedan i lämpligt antal exempel. Kopiorna lade jag i kuvert som jag hade adresserat till lämpliga mottagare.

Därpå blev det dags att gräva fram dokumenten om D. Tyvärr hade jag ju inte hittat de sista och viktigaste som E hade fått fram, men den lilla nyckeln spelade uppenbarligen en nyckelroll. Emellertid kopierade jag de befintliga dokumenten och la dem i adresserade kuvert tillsammans med ett kort följebrev där jag utlovade mer information. Så förseglade jag samtliga kuvert och begav mig ut till närmaste brevlåda. Jag önskade hett att både D och E kunde se mig genomföra detta!

Read Full Post »