I morse när vi satt vid frukostbordet och jag kliade mina soleksem (nej jag flagar inte, så det var inget äckligt som föll ner i yoghurten) började Fästmön och jag diskutera det här med att gamla filmer görs om. Anna var lite upprörd för att en film som Total recall har gjorts om – och enligt henne var den redan bra. Själv tog jag upp Star Wars- filmerna som exempel. Filmerna gjordes när jag gick på gymnasiet – och för några år sen kom nyutgåvor. Jag har inte sett nån av dem, men undrar förstås varför.
Star Wars har visst gjorts flera gånger…
Ett argument som Anna la fram och som jag köper är att man kanske i de nya filmversionerna tar med material som inte kom med i de äldre versionerna. Men sen sa vi båda nästan samtidigt:
Stieg Larsson!
Då menar vi förstås filmerna som är baserade på hans böcker. Filmer, som först gjordes på svenska och som, i mitt tycke var skitbra. Bara för att göras om ett par år senare av Hollywood. Argumentet här då? Är det att svenska skådisar är sämre än amerikanska? Eller är svenska ett fulare språk än amerikanska? Kan amerikaner inte läsa undertexter? Eller vad???
Bättre på amerikanska?
Och nu lite positivt! I måndags fick jag veta – TACK, Twitter! – att Lisa Irénius är tillbaka vid rodret på lokalblaskans kulturredaktion. Det är synnerligen glädjande, för då kanske vi kan hoppas på lite kvalitet på artiklarna igen. Det har varit lite si och så med det under året när Lisa Irénius har varit mammaledig…
Vad händer strax efter att jag har läst detta? Jo, Lisa Irénius skriver en alldeles lysande krönika om yttrandefrihet och konstnären Lars Vilks. Lars Vilks som nu ska delta i en antimuslimsk konferens. Lisa Irénius formulerar skarpt frågan vi alla ställer oss:
[…] hur extrem kan den åsikt vara som man inte delar men ändå är beredd att försvara rätten att uttrycka? […]
Man får ju liksom inte hetsa mot folkgrupper, det säger lagen. Men vi vet ju alla, även Lisa Irénius, att det finns gråzoner i lagutrymmet som inte är annat än just… gråa…
Krönikan avslutar hon med att ta ställning:
[…] Yttrandefriheten förblir en av det öppna samhällets viktigaste friheter. Samtidigt känner jag mig alltmer obekväm med att försvara Lars Vilks rätt att uttrycka sina fördomsfulla åsikter. […]
Nej, nu är det min sista semesteronsdag. Anna och jag ska göra en liten utflykt till New Village Farm, kanske, men i alla fall troligen en tur till Röda Korsets affär Kupan i Uppsala. Det brukar vara trevliga utflykter!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Ja, oftast är dom urspruliga bäst, precis som när det görs en 2:a till bra filmer..
Är det pridebrännan som är ond mot dig 🙂
Ja visst är det så!
Jepp, fy te rackarns så knopprig jag är! 😦
Idag med posten kom just den film du har bild på 🙂 Nu väntar jag bara på att hösten ska slå till på allvar så jag får se om den ens kommer i närheten av sverigevarianeten som är nå’t av det bästa som gjorts i vårt land.
Yes! Nu fick jag till en riktigt lång mening igen 😛
Väntar med spänning på en recension från dig!!!
Hej Tofflan!
Här kommer ytterligare en lång svada som mynnar från min galla.
Jag kände reflexmässigt att det verkade helt befängt med en nyinspelning av Total Recall, men det verkar som om det blir en film som är mer trogen boken. D.v.s. utan resor till Mars och annat. Dessutom var filmen från 1990 i stort sett en ”Arnold-film”.
Även om Verhoeven är en favoritregissör så är det lite väl mycket hjärndött actiontrams i den rullen.
Generellt sågar jag alla remakes av filmer som kommer utan att se dem, men om de gör en ny tolkning av t.ex. en bok som en tidigare film baserats på brukar jag ge den en chans.
I Star Wars-frågan måste jag ge dig ett tips.
Man stöter så sällan på någon som inte sett dem, så jag måste poängtera att jag har receptet för att kunna uppskatta även de nya som en del i filmserien.
Först kom del IV, V och VI, och sedan tyckte Lucas att han inte hade nog med miljoner så han försökte (och lyckades tyvärr) mjölka fansen på fler. Och så såg del I, II och III dagens ljus.
Det största problemet är att del I är så hemsk att det smittar av sig på del II och III, men det finns et botemedel.
Titta först på del IV och V. Del V (The Empire Strikes Back) slutar i en sorts eftertanke typ ”Hur kunde detta hända?” Sedan ser man del II och III som en lång flashback som besvarar detta. OBS! Hoppa över del I. Den innehåller inget viktigt.
Sedan ser du del VI, viken blir fantastiskt bra i jämförelse med de två tidigare.
Detta kallas ”Machete Order”, antagligen för att den ”hugger bort” del I.
Sammanfattningsvis:
Del IV (Star Wars, 1977)
Del V (The Empire Strikes Back, 1980)
Del II (Attack of the Clones, 2002)
Del III (Revenge of the Sith, 2005)
Del VI (Return of the Jedi, 1983)
Jag hade sett de gamla filmerna (några gånger) innan jag såg de nya. Och mitt Star Wars-hjärta slets mellan tårar och ilska många gånger under de nya filmerna. Och det var inte på grund av att de rörde mig filmiskt, utan jag satt och planerade hur jag skulle straffa filmmakarna om jag träffade dem öga mot öga.
När jag såg dem i ”Machete Order” kunde jag faktiskt se dem utan att mala mina tänder till mjöl, och jag förstår att någon som inte sett dem kan uppskatta dem mer på det sättet.
PS
Om du dessutom kan få tag på de gamla filmerna i originalform, så rekommenderas det starkt.
Och kom ihåg; Star Wars är inte sci-fi, det är fantasy.
OK, stort TACK för tipsen angående Star Wars-filmerna. För jag SKA se dem. Men då följer jag din ordning!! Visste inte att det fanns så många, för övrigt…