Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kulturredaktion’

Ett inlägg om hur det känns. Om det nu går att förklara…


Det blev lite sovmorgon idag.
Och det i sig har ju sina naturliga förklaringar. Jag var verkligen jättetrött igår kväll och kröp till kojs tidigt. Men sen började tankarna snurra och det var rent omöjligt att sova mer än korta stunder. Vid tvåtiden gav jag upp, tände lampan och satte på sovrums-TV:n. Sen somnade jag nån gång… I vanliga fall brukar jag vakna runt klockan sju. I morse var klockan en kvart i åtta. Men det kanske inte var så konstigt att det snurrade i skallen i natt och jag tycker nog att jag är värd en liiiten sovmorgon.

Kudde

Den var skön att vila på – i morse.


Min dag har jag inlett med
 våghalsig klättring på pall för att få ner stånghelv***n med vidhängande gardinkappa i vardagsrummet. Det gäller att ha god balans när man gör det, för man har inget utrymme att svänga – eller vingla till! – åt nåt håll: framåt är det fönster, bakåt ett matsalsbord och på sidorna väggar. Ja, du fattar! Och jag klarade det utan större mankemang. Så när jag har skrivit klart det här och hällt i mig lite mer kaffe börjar jag med fönsterputsning, den allra sista putsningen i mitt hem för den här gången.

Det har onekligen varit några omtumlande dagar. Min förtvivlan var så stark i slutet av förra veckan. Men i tisdags kände jag att jag hade gjort bra ifrån mig vid intervjun och då var det lättare att ta de fyra nej på sökta jobb som trillade in samma dag. Onsdag och delar av torsdagen svävade jag i ovisshet. Inte ta nåt för givet, inte gå händelserna i förväg.

Dammsugare

Jag dammsög när mobilsamtalet kom…


Det kom ett par nej i onsdags
och kanske ett igår. Jag blundade och svalde och fokuserade på städningen. Och sen, när jag som bäst dammsög i hallen igår eftermiddag för sjuhundrafyrtiofjärde gången, ringde mobilen och det blev ett ja. I precis rättan tid! Jag börjar på måndag och ska jobba i lite mer än tre månader. Till att börja med… Den som har följt mig minns kanske hur det blev på mitt förra jobb – där jag hankade mig fram i nästan två år…

Medan jag har suttit här och skrivit dessa rader har det för övrigt trillat in två nej. Två nej! Det blir kanske rekord i nej idag… Jag planerar ett inlägg där jag vidhåller att åldern har med nej:en att göra. Sen kan vissa rekryteringskonsulter tycka och tro vad de vill. Vi som söker jobb och är i min ålder VET att åldern ligger oss till last. Och det är inte vi som åldersnojar utan arbetsgivarna som klantigt nog väljer bort oss. Inte alla arbetsgivare, utan de som inte tänker längre än deras näsor räcker, skulle jag vilja säga.

Men nu ska jag fokusera på det nya, spännande som ligger framför mig ända till mars. Det ska bli roligt att få tillhöra en grupp igen och allra roligast ska det bli att få nåt vettigt att göra om dagarna. Igår var det nog kanske mest roligt att få ringa och berätta nyheten för min lilla mamma, som har mått minst lika dåligt som jag. Och möjligheten jag tog mig att dela med mig av min glädje via Läkare utan gränser.

Sen tillkommer ju det här med de 30 sidorna… Om det nu önskas en fortsättning får jag försöka hitta tid till det, hur det nu ska gå. Men är det nånting jag vill så brukar jag hitta tiden.

En som också fick ett bra besked igår var lokalblaskans kulturchef Lisa Irenius! (Nu måste Nån redigera Wikipedia-info:n om henne!!!) Lisa Irenius vann Stora journalistpriset som Årets förnyare för sitt e-boksprojekt. Jag har redan grattat Lisa via Twitter, men hon är värd mer uppmärksamhet än hon får. (Och hon är definitivt värd möjligheten att byta ut en och annan på kulturredaktionen så att det förnyas lite där också…) Varför toppar inte lokalblaske-webben med detta lika länge som man toppade med det andra priset som tidningen fick (Årets dagstidning)? Är det så fult med kultur? 

Lisa Irenius

Lisa Irenius fick Stora journalistpriset som Årets förnyare. (Bilden är lånad från Stora journalistprisets webbplats. Foto: Magnus Bergström.)


Nä, nån champagne
blev det inte igår, inte för min del. Jag festade på Västkustsoppa och mackor och det gick alldeles utmärkt. Så i kylen ligger en flaska mousserande och en flaska äkta champagne och bara väntar på att få bli öppnade… Men inte av mig – jag är skotträdd…

Västkustsoppa

Gårdagens champagne.


Ha en go dag! Och skriv gärna några rader i en kommentar, du vet ju att jag tar pauser i min städning! 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse vaknade jag med klåda i ena örat och magont klockan 6.10. Jag kan tänka mig roligare sätt att vakna på en lördagsmorgon när man är ledig, men min lilla (nåja…) kropp ville väl härmed demonstrera att den har makten, inte mina mentala krafter. Så jag gick upp en stund, tog medicin, läste lite och jag sen för att göra ett försök att åtminstone slumra eller vila en stund till. Jag somnade. Som en sten. Drömde om konstiga saker och både mamma och pappa var med i drömmen, pappa iförd jeans och tuffa boots, nåt jag aldrig fick se honom i!

Runt tiotiden vaknade jag sen nästa gång – utan magvärk, men med en huvudvärk som fick mig att undra var jag var igår kväll, egentligen. (Jag var hemma och jag drack en starköl.) Dessutom hade jag clownfrisyr, det vill säga platt uppe på huvudet och yvigt vid sidorna. Fy så fult!

Ful frisyr. Notera rynkan mellan ögonbrynen som aviserar att jag har ont i huvudet.


Enda fördelen med att ha ont i huvudet,
förresten, är ju att man då vet, att man överhuvud(!)taget har ett huvud. Och det kan ju vara bra att känna till.

Jag rev ur lakanen ur sängen och tryckte på en maskin tvätt när jag hade tagit lite mer medicin. Förväntansfull stack jag ut armen genom ytterdörren och greppade lokalblaskan från dess hållare. Den var tjock. OTROLIGT tjock! Ja, inte min arm eller hållaren, utan tidningen, alltså. Och det var ju inte så konstigt med tanke på att den innehöll två bostadsbilagor och en reklambilaga. Resten var tämligen magert… Men jag tänker ändå kommentera tre saker som det skrivs om idag:

  1. direktörer
  2. en ny bok
  3. noppor på  kläderna.

Det första av dessa har jag redan kommenterat kort i ett inlägg, det andra har jag skrivit om i ett helt inlägg och det tredje tror jag inte att jag har nämnt nånsin.

Direktörer, ja… Det vimlar av dem på Sjukstugan i Backen, så jag förstår om pengarna inte räcker till varken vård eller vårdpersonal. I stället för att fundera över detta faktum har man i stället bytt ut direktören som varit ansvarig för pengarna mot en annan direktör, en kvinna mot en man, för övrigt. Ja, för nu är ju högsta hönset i Sjukstugan en tupp igen och såna måste ju, som bekant tuppa sig. Den före detta direktören fick besked om detta före sommaren, men som vanligt har hon inte fått veta varför. För den organisationen petar nämligen folk – på alla nivåer – tämligen godtyckligt och utan att ge några som helst skäl till varför. Det kan, i vissa fall, handla enbart om personkemi, vilket har lett till att synnerligen kompetenta personer har lämnat organisationen. (Vilken tur då att Sjukstugan har som policy att återanställa personer som har grumligt mjöl i påsarna!)

Den avpolletterade direktören har inte tidigare fått motta nån kritik för det arbete hon har utfört. Visserligen har Sjukstugan i många år dragits med stora underskott och tunga besparingskrav, men det kan ju knappast bero på dess ekonomidirektör. Eftersom jag väl känner till denna persons kompetens vet jag att hon har gjort bästa möjliga jobb efter de förutsättningar hon har haft. Men nu måste nya Tuppen visa sin potens kraft genom att offra nån. Och enklast är det då att välja en av hönorna, medan resten av kompistupparna sitter säkert på sina höga pinnar.

Nu måste ju nån sköta pengarna i stugan och då har man valt en man, förstås, med erfarenhet från privata näringslivet. Men han ska inte riktigt jobba med pengar utan som biträdande tupp till högsta tuppen. Pengar tycks vara av mindre vikt här, för de sysslor som handlar om pengar fördelas ut lite här och var på övrig personal. Ingen som tar ett samlat grepp om det hela, alltså, utan som sagt, det pytsas ut. Synnerligen märkligt, tycker jag som skattebetalare, och kan inte hjälpa att jag funderar över hur det här ska bli bättre när ingen tar helhetsansvar längre.

Tupp, tupp och ingen höna.


En ny bok…
Jepp, det är förstås Anna Ehns nya bok Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd som redan har recenserats på en blogg när dig. Lokalblaskan har här valt att låta en DN-kritiker recensera boken, eftersom Anna Ehn ju är anställd vid kulturredaktionen på lokalblaskan. Det är bra tänkt, tycker jag,  men tycker samtidigt att recensionen är tämligen intetsägande. Den består mest av en massa upprapningar av bokens story och det är väl inte riktigt det man vill ha ut av en recension?! Synd! Anna Ehns bok är värd bättre!

Intetsägande recension av denna!


Noppor på kläderna…
Tja, varför blir det det, egentligen? Här har lokalblaskan köpt in en riktigt intressant artikel från Testfakta. (Tyvärr finns artikeln inte på nätet.) Noppor handlar, enligt artikeln, om kvalitet och fibrer. Så här förklarar en textilexpert det hela:

[…] Garn består av fibrer av en viss längd. Noppor bildas när fria korta fibrer börjar flytta sig i garnet och sen samlas på tygytan i små bollar. Det sker när du nöter och gnider på tyget. […]

Man kan göra en del för att undvika noppor. Framför allt gäller det att välja kläder av naturmaterial som består av långa fibrer. Man kan också tvätta kläderna rätt. Centrifugering, till exempel, kan enligt experten vara

[…] livsfarligt! […] 

Ullplagg ska inte vändas utan och in utan tvättas med rätan utåt. Då kan man i stället bli av med korta fibrer. Om nopporna ändå kommer, kan man använda batteridrivna noppborttagare.

Noppor är fult och irriterande, tycker jag, och tackar för denna artikel! Dessutom har jag skrivit alldeles för långt, så nu ska tvätten snart hängas, sängarna bäddas rent och jag in i duschen. Lite frukost nånstans däremellan, kanske, och sen… till Himlen!


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse när vi satt vid frukostbordet och jag kliade mina soleksem (nej jag flagar inte, så det var inget äckligt som föll ner i yoghurten) började Fästmön och jag diskutera det här med att gamla filmer görs om. Anna var lite upprörd för att en film som Total recall har gjorts om – och enligt henne var den redan bra. Själv tog jag upp Star Wars- filmerna som exempel. Filmerna gjordes när jag gick på gymnasiet – och för några år sen kom nyutgåvor. Jag har inte sett nån av dem, men undrar förstås varför.

Star Wars har visst gjorts flera gånger…


Ett argument som Anna la fram
och som jag köper är att man kanske i de nya filmversionerna tar med material som inte kom med i de äldre versionerna. Men sen sa vi båda nästan samtidigt:

Stieg Larsson!

Då menar vi förstås filmerna som är baserade på hans böcker. Filmer, som först gjordes på svenska och som, i mitt tycke var skitbra. Bara för att göras om ett par år senare av Hollywood. Argumentet här då? Är det att svenska skådisar är sämre än amerikanska? Eller är svenska ett fulare språk än amerikanska? Kan amerikaner inte läsa undertexter? Eller vad??? 

Bättre på amerikanska?


Och nu lite positivt!
I måndags fick jag veta – TACK, Twitter! – att Lisa Irénius är tillbaka vid rodret på lokalblaskans kulturredaktion. Det är synnerligen glädjande, för då kanske vi kan hoppas på lite kvalitet på artiklarna igen. Det har varit lite si och så med det under året när Lisa Irénius har varit mammaledig…

Vad händer strax efter att jag har läst detta? Jo, Lisa Irénius skriver en alldeles lysande krönika om yttrandefrihet och konstnären Lars Vilks. Lars Vilks som nu ska delta i en antimuslimsk konferens. Lisa Irénius formulerar skarpt frågan vi alla ställer oss:

[…] hur extrem kan den åsikt vara som man inte delar men ändå är beredd att försvara rätten att uttrycka? […] 

Man får ju liksom inte hetsa mot folkgrupper, det säger lagen. Men vi vet ju alla, även Lisa Irénius, att det finns gråzoner i lagutrymmet som inte är annat än just… gråa

Krönikan avslutar hon med att ta ställning:

[…] Yttrandefriheten förblir en av det öppna samhällets viktigaste friheter. Samtidigt känner jag mig alltmer obekväm med att försvara Lars Vilks rätt att uttrycka sina fördomsfulla åsikter. […]

Nej, nu är det min sista semesteronsdag. Anna och jag ska göra en liten utflykt till New Village Farm, kanske, men i alla fall troligen en tur till Röda Korsets affär Kupan i Uppsala. Det brukar vara trevliga utflykter!

Read Full Post »

Oj så kvällen sprang iväg! Middagen bestod av tre knäckemackor med brännvinsost respektive Brie. Till det gjorde jag pressokaffe på espressokaffe, riktigt gott och smakrikt! Under middagen läste jag ut Flimmer som jag väl inte var så särskilt imponerad av. Nä, jag tycker nog att Anne Holt ska skriva vanliga deckare och hon ska skriva dem med egen hand, inte låna sin brors. Men det verkar jag vara ensam om att tycka…

Min syster ringde och vi pratade en hel timma Hon var på landet och där finns varken TV eller dator, men telefon. Vilken tur! 

Det var så varmt igår kväll. Vid läggdags var det 17 grader. Det blev till att sova med öppen balledörr* och öppet vädringsfönster i sovrummet. Jag har visserligen takfläkt där, men den gör mest luften torr och svalkar inte på rätt sätt. Man blir bortskämd när man har AC på jobbet…

Talgoxfamiljen har försvunnit från sitt bo i väggen. I stället är skatorna envisa och vill gärna stå  på mitt ballebord**. Jag tror att det är min fina midsommarstång som lockar dem – den blänker i solen…

Min fina stång.


I år har jag gjort minimalt på ballen***.
I maj nån gång köpte jag två plantor lila hänglobelia till min lila ampel. Och först nu ser jag nåt som liknar en blomma eller två… Nä, det har inte varit mycket med sommaren i år.

En lobeliablomma.


Mindre än två veckor kvar att jobba
har både Fästmön och jag. Vår första semestervecka är än så länge ett oskrivet blad. Vi varken kan eller vill göra av med för mycket pengar eftersom vi har Pride att se fram emot i början av augusti och Anna ska även på en annan tur innan dess. Men kanske försöker vi få till en träff med Hortellskan och hennes K här på hemmaplan först. Det är väl märkligt, vi bor i samma stad, på samma sida av floden och ändå får vi liksom aldrig till nån träff! Jag funderar för övrigt på att inhandla en tavla av K för födelsedagspengen från mamma.

Anna och jag får för övrigt ytterligare en ledig helg tillsammans, den som kommer! Det är det braiga med att vi båda arbetar kontorstid. Under veckorna blir det inte så mycket umgänge, men igår kväll spelade vi två matcher scrabble på nätet. Jag fick storstryk i första matchen, medan jag vann den andra. Knappt. Tror vi var ganska trötta då, för spelet liknade mest ett runda-ords-samtal… Ibland förvånas jag över en del ord som SAOL godkänner.

Fick ett rabatterbjudande per mejl från ett företag som säljer böcker på nätet, det företag som hade uppgett fel adress för jobbansökningar och sen betedde sig väldigt snorkigt mot mig när jag påpekade detta (min ansökan kom in försent till rätt adress). Jag har i princip totaldissat shopen i ett och ett halvt år. JA, JAG ÄR LÅNGSINT! Men igår kväll skickade jag efter Viveca Stens senaste Sandhamnsdeckare, I stundens hetta. Får den nu inbunden och fraktfri för 105 kronor. Hoppas den är värd att släppa på sur-principerna för…

I morse läste jag för övrigt en grinig, men välformulerad krönika i lokalblaskan. Det var Bo Gustavsson som ondgjorde sig över det han kallade

sommarens deckarplåga

Bo Gustavsson menar att TV bara sänder deckare och att dagstidningarna bara har deckare som sommarföljetonger. Nu håller jag verkligen inte med Bo Gustavsson – jag tycker att TV mest sänder, förutom repriser, sport och har så gjort ett bra tag. Morden i Midsomer är förknippat med sommaren för mig, men i sommar sänder SvT bara två delar, den sista i kväll, för övrigt. Och vem vill, förutom Bo Gustavsson, läsa Thomas Manns böcker som följetonger? (Lokalblaskan har för övrigt I stundens hetta som följetong i sommar!) Att kalla deckare i media för

kulturförakt

som Bo Gustavsson gör i sin krönika kan jag inte heller hålla med om! Jag läser själv mest deckare och det handlar om att jag vill sysselsätta min hjärna på två sätt:

  1. dels roa mig med spännande läsning
  2. dels försöka lista ut i förväg vem och varför

Och det tänker jag fortsätta med. Thomas Mann har jag för övrigt också läst en hel del böcker av, böcker som på sitt sätt är spännande läsning. Men som ju har ett antal år på nacken. Bland annat. Nu tänker jag inte ge mig in på nån djupare litteraturanalys här (det gjorde jag när jag pluggade in min fil kand med litteraturvetenskap som huvudämne), men tro det eller ej, jag föraktar inte deckarkulturen för det. Bo Gustavsson är inte ens anställd vid lokalblaskans kulturredaktion, vad jag förstår, så han kanske har gott om tid och lust att läsa Thomas Mann eller Anthony Beevor (vem f*n är det??? Jo, han har skrivit en flera böcker om krig, är det finare med massmord än påhittade mord i deckarform???) och att anklaga media och oss som uppskattar deckare för kulturförakt. Själv ägnar jag min lästid åt sånt jag gillar, mestadels deckare men inte alltid.


*balledörr = balkongdörr

**ballebord = balkongbord 
***ballen = balkongen 

Read Full Post »