I morse gick jag upp en kvart tidigare för att hinna släppa av Fästmön i tid vid hennes jobb och inte slänga av henne som igår. Hjälpte det? Nej. Men det berodde nog på att min kära var alltför retsam och sånt straffar sig. Genast, i vissa fall!
Anna är inte bara söt och vän, hon är retsam och en mästerfotograf också!..
Det började med att vi satt och åt vår frukostyoghurt. Jag påpekade att Anna hade ett lååångt hårstrå på sin tröjärm. Håret var ljust och skrek åt mig mot Annas mörka tröja. Men Anna bara tittade på mig och lät det sitta kvar. Flinade lite åt mig, förstås. Jag försökte att inte titta på hårstrået, men som du förstår var det mycket svårt att låta bli att glo.
Plötsligt började nånting låta också. Självklart var det Anna som smaskade så det ekade i köket. Allt för att reta mig förstås. Mellan varven pikade hon mig för att den där extra kvarten inte skulle göra varken från eller till – hon skulle bli först färdig av oss två och jag sist. Detta trots att hon både bäddar och diskar. Irriterande nog fick hon rätt. Jag vet inte vad det är med mig på morgnarna, men jag kan inte stressa längre utan måste ha gott om tid. När Anna stod påklädd i hallen och hade bäddat och diskat och DESSUTOM hällt upp kaffe åt mig i min bilmugg, satt jag i godan ro på toa, typ… Vi kom inte iväg förrän närmare tio i sju – och Anna började jobba sju.
Utanför hennes jobb fick jag slänga av henne igen – bara för att se hennes förtvivlade min och höra en knackning på rutan innan jag gasade. Jag stannade förstås. Anna ryckte upp dörren för att leta efter sin väska med mobil, plånbok, busskort och andra väsentligheter i. Tills hon insåg att den stod kvar på stolen i hallen. Jaa, somliga straffar Gud genast… Idag slutar vi nämligen klockan 16 båda två, men om jag ska hämta henne från jobbet så får hon vänta ungefär en halvtimma. Vi hade kommit överens om att hon skulle messa mig för att säga om verkligen skulle vänta, om hon skulle gå hela vägen hem eller om hon ville bli upplockad på vägen. Ja, ja det blir intressant att se hur detta slutar…
Igår kväll kunde vi sitta på ballen* och äta kycklingspett till middag, men sen fick vi gå in eftersom det mulnade på. Dagen idag har börjat vackert, precis som den igår. Vi får se hur det slutar. I kväll ska jag släpa ut sommardäcken, för Clark Kent** ska få sommarsandalerna på i morgon bitti. Och bara för det sa en av de suraste gubbarna jag har sett på jobbet igår att
Jojo, på lördag ska det komma snö.
Trött jag blir… På lördag ska det INTE komma snö. Hela familjen ska åka ner på stan och äta middag tillsammans för att fira min födelsedags i efterskott. Ingen snö då, alltså.
I natt drömde jag om FEM och det betyder att jag ska ringa henne nästa vecka för att hör när hon tänker hälsa på.Vi pratade lite löst om helgen den 19 – 20 maj.
Men först ska jag jobba. Idag blir det mest webbpublicering och lite planering inför mitt delvisa skifte av arbetsplats nästa vecka. Det ska bli spännande!!!
*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman som fortfarande har vinterkängor på.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 