Om nätterna

Inte för att jag kan sägas vara särskilt unik vad gäller nånting, men det skulle kunna vara det här som händer om nätterna. Gissningsvis sover de flesta gott om natten – om man inte jobbar, förstås, eller plågas av smärta eller mardrömmar eller dåligt samvete, kanske. Men andra håller på med annorlunda aktiviteter och jag är nog en av dessa.

Vinterbadar Tofflan om nätterna?

För det mesta har jag inga problem att somna. Den här veckan har vi gått och lagt oss lite extra tidigt också, eftersom Fästmön började jobb klockan sju. Vi läser en stund, ofta en ganska lång stund. Sen släcker jag och somnar bums. Anna gör för det mesta likadant. Undantaget är när vi kommer över nån sorts trötthetströskel och det bara inte går att somna. Det händer, det också.

Ibland när jag precis ska somna drabbas jag av Klådan. Klådan innebär att det kliar på mig. Överallt. Den kan börja på ryggen, fortsätta i nacken… Sen kliar det under ena foten, på baklåret, på ena knäet, i stjärten, i huvet, i örat, i andra örat, på ryggen igen… Så där kan det hålla på en lång stund. Jag kan bli fullkomligt gaaalen…

I natt vaknade klockan 1.15 och drabbades av Klådan. Jag blev inte gaaalen, men näst intill. Tror jag låg och rev mig minst fem timmar. Närå, men säkert passerade en kvart. Sen somnade jag. Bara för att FLYGA UPP ur sängen vid halv tre med kramp i vänster vad och vänster pektå. Alltså, kramp i vaden är nog som ont, men i pektån är fruktansvärt! Tån låser sig, lägger sig gärna runt om långtån och det krampar och vrider och har sig. Tårarna är nära. Såna här kramper gör att jag så snabbt som möjligt måste upp ur sängen och för att utföra en olustiger dans – så tyst som möjligt, eftersom Anna vanligtvis sover bredvid. Det är svårt, som du förstår, när man bara har lust att skrika ut sin smärta och helst av allt stampa i golvet.

För att runda av detta gnäll-inlägg med en sammanfattning: jag tränar mig att uthärda Klåda och smärta i det tysta. En riktig stoiker är jag, om nätterna. Det är dagtid jag gnäller. Som nu.

Nej, dags att borsta tand och fara iväg till bilverkstan innan jobbet. Clark Kent* ska få sommarsandalerna på och i lokalblaskan stod det nåt om snö, precis som Sura Gubben sa…

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Somliga straffar Gud genast…

I morse gick jag upp en kvart tidigare för att hinna släppa av Fästmön i tid vid hennes jobb och inte slänga av henne som igår. Hjälpte det? Nej. Men det berodde nog på att min kära var alltför retsam och sånt straffar sig. Genast, i vissa fall!

Anna är inte bara söt och vän, hon är retsam och en mästerfotograf också!..

Det började med att vi satt och åt vår frukostyoghurt. Jag påpekade att Anna hade ett lååångt hårstrå på sin tröjärm. Håret var ljust och skrek åt mig mot Annas mörka tröja. Men Anna bara tittade på mig och lät det sitta kvar. Flinade lite åt mig, förstås. Jag försökte att inte titta på hårstrået, men som du förstår var det mycket svårt att låta bli att glo.

Plötsligt började nånting låta också. Självklart var det Anna som smaskade så det ekade i köket. Allt för att reta mig förstås. Mellan varven pikade hon mig för att den där extra kvarten inte skulle göra varken från eller till – hon skulle bli först färdig av oss två och jag sist. Detta trots att hon både bäddar och diskar. Irriterande nog fick hon rätt. Jag vet inte vad det är med mig på morgnarna, men jag kan inte stressa längre utan måste ha gott om tid. När Anna stod påklädd i hallen och hade bäddat och diskat och DESSUTOM hällt upp kaffe åt mig i min bilmugg, satt jag i godan ro på toa, typ… Vi kom inte iväg förrän närmare tio i sju – och Anna började jobba sju.

Utanför hennes jobb fick jag slänga av henne igen – bara för att se hennes förtvivlade min och höra en knackning på rutan innan jag gasade. Jag stannade förstås. Anna ryckte upp dörren för att leta efter sin väska med mobil, plånbok, busskort och andra väsentligheter i. Tills hon insåg att den stod kvar på stolen i hallen. Jaa, somliga straffar Gud genast… Idag slutar vi nämligen klockan 16 båda två, men om jag ska hämta henne från jobbet så får hon vänta ungefär en halvtimma. Vi hade kommit överens om att hon skulle messa mig för att säga om verkligen skulle vänta, om hon skulle gå hela vägen hem eller om hon ville bli upplockad på vägen. Ja, ja det blir intressant att se hur detta slutar…

Igår kväll kunde vi sitta på ballen* och äta kycklingspett till middag, men sen fick vi gå in eftersom det mulnade på. Dagen idag har börjat vackert, precis som den igår. Vi får se hur det slutar. I kväll ska jag släpa ut sommardäcken, för Clark Kent** ska få sommarsandalerna på i morgon bitti. Och bara för det sa en av de suraste gubbarna jag har sett på jobbet igår att

Jojo, på lördag ska det komma snö.

Trött jag blir… På lördag ska det INTE komma snö. Hela familjen ska åka ner på stan och äta middag tillsammans för att fira min födelsedags i efterskott. Ingen snö då, alltså.

I natt drömde jag om FEM och det betyder att jag ska ringa henne nästa vecka för att hör när hon tänker hälsa på.Vi pratade lite löst om helgen den 19 – 20 maj.

Men först ska jag jobba. Idag blir det mest webbpublicering och lite planering inför mitt delvisa skifte av arbetsplats nästa vecka. Det ska bli spännande!!!

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman som fortfarande har vinterkängor på.

Read Full Post »

Zombiefredag

Idag vaknade jag till en mörk och dyster dag. Det stod inte på förrän regnet kom. Jag känner mig trött och sänkt och misstänker att jag har en förkylning på gång. Som vanligt har jag inte tid att vara sjuk – varför blir jag aldrig sjuk när jag behöver få vara hemma en dag eller två från jobbet för att vila?

Känner mig lite trött och kanske på väg att bli sjuk…

I morse var jag så zombieaktig att jag höll på att sätta på mig den grafitgrå Nikebrallan med resår i stället för jeansen. Skulle ju liksom iväg och jobba… Hoppas dan går hyfsat fort. Jag har ett möte på förmiddagen med fru Chef 2 och sen ska jag luncha med en före detta kollega på avdelningen. I övrigt blir det lite pyssel innan veckan tar slut. Just nu jobbar jag mest med webb och intranät.

Igår kväll hade jag tänkt ta det bara lugnt och sitta med fötterna i massage- och bubbelbad med olja. Det gjorde jag visserligen, men först skulle jag bara…

1. ta reda på ren tvätt
2. starta en ny maskin tvätt
3. säkerhetskopiera filer
4. rensa minneskortet på mobilen på foton
5. svara på ett par viktiga mejl
6. äta en macka
7. leka rörmokare och försöka bli av med en propp i avloppsröret till handfatet i badrummet

Tja, du ser jag själv. Jag satte mig väl med fötterna i blöt först strax före klockan 21. Efter en stund vid datorn rasade jag i säng runt 22 för att läsa. Som alltid när jag sover ensam sätter jag på TV:n i sovrummet. Det brukar vara bra att somna till nåt gammalt CSI-avsnitt eller liknande. Fast igår kväll var det Fråga Olle… Jag ska inte gå in på några detaljer, för det här är en relativt sedesam blogg, men… Jag förstår inte hur man kan ställa upp och demonstrera hur man har sex – i TV. Igår kväll fick vi tittare lära oss hur man kan ha sex med näven, hur två tjejer kan ha sex med hjälpmedel och hur man framkallar… Nej, jag rodnar från topp till tå! 😳 Jag hade väldigt svårt att koncentrera mig på min bok på gång… Men till sist övergick programmet i nån lugnande (!) amerikansk brottsserie – och jag kom äntligen till ro.

I morgon är det lördag och jag tuffar ut till Himlen. Om vädret tillåter kanske Slaktar-Pojken och jag testar start och rullning av Clark Kent* i helgen.

*Clark Kent = min lille bilman som ska få sommarsandalerna på den 4 maj hos sin egen doktor verkstad

Read Full Post »