Varning för snusk och kiss- och bajshumor! Bland annat…
Fästmön, Elias och jag tryckte in oss i Clark Kent* och åkte ner på stan. Målet var lördagsloppisen på Vaksala torg. Vädret var av och till, men till sist fick vi på oss några anständiga paltor.
Först var det mest blommor och grönsaker vi såg. Bakom dessa stånd hittade vi sen guldgruvorna. Det var stort fokus på skor idag.
Vem vill köpa EN sko???
Vissa skor var det kanske inte riktigt säsong för… Jag kände hur svetten bubblade mellan tårna i mina gympadojor – jag hade strumpor på också, dagen till ära…
Lurviga skor för den frusna.
Eftersom jag var varm om fötterna tittade jag efter några alternativa skor. De enda snygga jag såg var tyvärr inte i min storlek.
Rött är sött, men dessa klackskor hade mina breda 42:or inte kommit ner i. Och inte hade jag kunnat stå på klackarna ens fem sekunder…
En del blev akut trötta och tog sig en power nap under parasollet, mitt i torghandeln. Tja, alla sätt är ju bra utom de dåliga, eller hur?!
Akut trött.
Hela handeln skedde under övervakning av Musikens hus, denna byggnad som är så ful att den är snygg! Eller i alla fall häftig…
Övervakare av loppishandeln.
Var sin glass gjorde att vi fick lite energi tillbaka. Vi tittade på böcker. Jag hittade tyvärr inte den saknade boken i fru Hatts Lotta-samling. Elias köpte en Kalle Anka-pocket för en tia. Anna och jag hittade var sin passande bok, men vi köpte dem inte.
En Anna-bok till Anna och en fis-bok till mig, förstås.
Sen kom vi till en man som hade en massa spännande saker. Mycket var i afrikansk stil – masker, figurer och huvuden. Han ville ha tio spänn per foto jag tog, men jag sa att han får gratis reklam på en blogg nära sig.
En afrikansk figur med konstig kropp.
Flera huvuden fanns också på borden. Det här manshuvudet var väldigt fint, tyckte vi.
Häftigt huvud!
Sen ställde han upp en musicerande trio i trä, men den kändes mer av asiatiskt ursprung. Den var också fin.
En musicierande trio, troligen av asiatiskt ursprung.
Naturligtvis kunde vi ju inte gå ifrån den trevlige mannen med de spännande figurerna. Anna gjorde ett intressant inköp som hon nog berättar om på en annan blogg nära dig under kvällen eller så. Det var ett riktigt kap – och den som prutade var säljaren själv…
Vid ett annat bord gjorde jag dagens snusk-upptäckt! Fast jag kan inte riktigt se vem eller vad mannen gör ”det” med… Kan du???
Snuskigt afrikanskt.
Fikasugna blev vi förstås. Somliga ville gå och äta hamburgare, men andra var mer sugna på kaka. Och vart går man om man vill äta goda kakor? Till min vän Greken på Kafferummet Storken, förstås! Tyvärr hade vi precis missat fru Stork, men yngsta fröken Stork skrattade välkomnande när vi kom.
Det blev kaffe och morotskaka för de stora, Päron-Mer och chokladboll med pärlsocker till den mindre i sällskapet. Vi noterade att även möblerna blivit renoverade – samtliga stolar var omklädda. Fräscht som tusan på Storken, alltså!
Anna och Elias fikar i motljus.
På vägen ner noterade vi att den röda trampbilen var återförd till sin vitmålade ordinarie parkeringsplats vid ena trappväggen.
Rött är sött! En liknande sån här trampbil hade jag när jag var liten.
Nere på busstorget noterade vi att Clark Kent hade växt sen vi parkerade… Närå, där pågick en svensexa. Den blivande brudgummen var utklädd i rosa och svarta trikåer samt blond peruk och sprang omkring och bad kvinnor om autografer på sin kropp… Fantasifullt…
Tänk om vi hade rullat hem i den här…
På vägen hem stannade vi till vid Tokerian och inhandlade middagsmat. Anna har satt igång kokeriet nu och jag inser att jag bör göra en insats och inte sitta vid datorn längre…
Tjolahopp!
*Clark Kent = min verkligen lilla bil
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 