Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kalle Anka-pocket’

Varning för snusk och kiss- och bajshumor! Bland annat…

                                                                                                                                                        Fästmön, Elias och jag tryckte in oss i Clark Kent* och åkte ner på stan. Målet var lördagsloppisen på Vaksala torg. Vädret var av och till, men till sist fick vi på oss några anständiga paltor.

Först var det mest blommor och grönsaker vi såg. Bakom dessa stånd hittade vi sen guldgruvorna. Det var stort fokus på skor idag.


Vem vill köpa EN sko???

                                                                                                                                                               Vissa skor var det kanske inte riktigt säsong för… Jag kände hur svetten bubblade mellan tårna i mina gympadojor – jag hade strumpor på också, dagen till ära…


Lurviga skor för den frusna.

                                                                                                                                                          Eftersom jag var varm om fötterna tittade jag efter några alternativa skor. De enda snygga jag såg var tyvärr inte i min storlek.


Rött är sött, men dessa klackskor hade mina breda 42:or inte kommit ner i. Och inte hade jag kunnat stå på klackarna ens fem sekunder…

                                                                                                                                                              En del blev akut trötta och tog sig en power nap under parasollet, mitt i torghandeln. Tja, alla sätt är ju bra utom de dåliga, eller hur?!


Akut trött.

                                                                                                                                                               Hela handeln skedde under övervakning av Musikens hus, denna byggnad som är så ful att den är snygg! Eller i alla fall häftig…


Övervakare av loppishandeln.

                                                                                                                                                              Var sin glass gjorde att vi fick lite energi tillbaka. Vi tittade på böcker. Jag hittade tyvärr inte den saknade boken i fru Hatts Lotta-samling. Elias köpte en Kalle Anka-pocket för en tia. Anna och jag hittade var sin passande bok, men vi köpte dem inte.


En Anna-bok till Anna och en fis-bok till mig, förstås.

                                                                                                                                                            Sen kom vi till en man som hade en massa spännande saker. Mycket var i afrikansk stil – masker, figurer och huvuden. Han ville ha tio spänn per foto jag tog, men jag sa att han får gratis reklam på en blogg nära sig.


En afrikansk figur med konstig kropp.

                                                                                                                                                              Flera huvuden fanns också på borden. Det här manshuvudet var väldigt fint, tyckte vi.


Häftigt huvud!

                                                                                                                                                            Sen ställde han upp en musicerande trio i trä, men den kändes mer av asiatiskt ursprung. Den var också fin.


En musicierande trio, troligen av asiatiskt ursprung.

                                                                                                                                                           Naturligtvis kunde vi ju inte gå ifrån den trevlige mannen med de spännande figurerna. Anna gjorde ett intressant inköp som hon nog berättar om på en annan blogg nära dig under kvällen eller så. Det var ett riktigt kap – och den som prutade var säljaren själv…

Vid ett annat bord gjorde jag dagens snusk-upptäckt! Fast jag kan inte riktigt se vem eller vad mannen gör ”det” med… Kan du???


Snuskigt afrikanskt.

                                                                                                                                                          Fikasugna blev vi förstås. Somliga ville gå och äta hamburgare, men andra var mer sugna på kaka. Och vart går man om man vill äta goda kakor? Till min vän Greken på Kafferummet Storken, förstås! Tyvärr hade vi precis missat fru Stork, men yngsta fröken Stork skrattade välkomnande när vi kom.

Det blev kaffe och morotskaka för de stora, Päron-Mer och chokladboll med pärlsocker till den mindre i sällskapet. Vi noterade att även möblerna blivit renoverade – samtliga stolar var omklädda. Fräscht som tusan på Storken, alltså!


Anna och Elias fikar i motljus.

                                                                                                                                                              På vägen ner noterade vi att den röda trampbilen var återförd till sin vitmålade ordinarie parkeringsplats vid ena trappväggen.


Rött är sött! En liknande sån här trampbil hade jag när jag var liten.

                                                                                                                                                                 Nere på busstorget noterade vi att Clark Kent hade växt sen vi parkerade… Närå, där pågick en svensexa. Den blivande brudgummen var utklädd i rosa och svarta trikåer samt blond peruk och sprang omkring och bad kvinnor om autografer på sin kropp… Fantasifullt…


Tänk om vi hade rullat hem i den här…

                                                                                                                                                                På vägen hem stannade vi till vid Tokerian och inhandlade middagsmat. Anna har satt igång kokeriet nu och jag inser att jag bör göra en insats och inte sitta vid datorn längre…

Tjolahopp!

*Clark Kent = min verkligen lilla bil

Read Full Post »

Varning för snusk!

Idag på förmiddagen skrev jag om min… mardröm i natt. Den där drömmen där alla mina böcker och bokhyllor var utbytta. Ja, bokhyllorna var utbytta också, det glömde jag nog att skriva, till nån sorts gammeldags saker med spotlights – klart och gräsligt stilbrott.

Det där med böckerna var ju förstås värst: all min litteratur från de gångna åren utbytt mot Kalle Anka-Pocketar och Tintin-böcker.


Tacka vet jag Tintin! Där är det minsann inget tafs… Men vad är detta? Vad GÖR di???

                                                                                                                                                                       Det sägs ju att en del av våra drömmar är sånt vi verkligen… drömmer om. Inte nog med att vi bearbetar saker i drömmar, vi drömmer ju liksom också om det vi önskar oss.

Så jag började skratta lite när jag läste senaste nytt om Snusk-Kalle Anka! Han gick nämligen omkring på Disneyworld och gosade med barn (ehum..?), blev fotad – och tafsade! I alla fall på en kvinna, en gång, för tre år sen. När kvinnan bad om en autograf – Men hallå! Hur blåst får man vara? En autograf av en seriefigur..? En seriefigur som inte har kalsonger? Fast han är ju faktiskt inte vissa andra… saker heller om man tittar närmare… – passade Snusk-Kalle Anka på att ta henne på bröstet. Den ofredade kvinnan anmälde så småningom tafserierna och begärde ett skadestånd på över       300 000 kronor. (Gick tutten sönder, eller?) Kvinnan menade att hon hade lidit av bestående skador efter händelsen, skador som gjort att hon inte hade kunnat jobba ordentligt. Detta innebar ekonomiska problem. Förutom då att hennes semester hade blivit förstörd, liksom hennes nerver. (Tror nog att de senare var liiite förstörda innan tafsandet!..)


Den här Kalle Ankan är helt oskyldig i sammanhanget och står på Lasse Åbergs museum i Bålsta. Fast det är ju tydligt att han inte har kalsonger på…

                                                                                                                                                            Häromdan ledde det hela till nån sorts förklikning. Jag vet inte vad, men… Det kanske blev kvinnan som betalade Kalle Anka? För alla kvinnor vill väl bli tagna på brösten? Jaså, inte… Hmmmm…

Vad vill jag säga med detta? Att det är en tramsnyhet! Hur mycket kostade inte rättegångslarvet, till exempel? Trött man blir…

Read Full Post »

Det är så underbart! Trodde inte det skulle bli så mycket sömn i natt. Huvudet dunkande och jag mådde så illa att jag tog in en spyhink i sovrummet utifall att. Men med sprayad näsa, Bricanyl i luftrören och Cocillana i magen slocknade jag som ett ljus igår kväll, klockan var väl inte 22 än. Gissningsvis är det febern som gör att jag mår så illa.

Inte blev det mycket vila av igår, för när jag kom hem från besiktningen ringde jag mamma som utlovat och hon pladdrade på trots att jag försökte avbryta flera gånger. Till slut gick det. Att avbryta, alltså. Då hade jag legat ovanpå sängen och naturligtvis blödit igenom såväl kläder som överkast, ända ner till påslakanet. Tjolahopp, liksom! Riva upp sängkläder och tvätta är precis vad man vill göra när man mår som en apa. Men det var ju bara att göra och inte fundera så mycket över.


Så här mår jag idag, fast jag är inte lika glad som apan på bilden.

                                                                                                                                                             Kollade på Babel på TV och den kära fru Hatt ringde under programmet. Därför fick hon ett kort samtal EFTERÅT. Typ tre minuter. Sen blev det medicinering, tandborstning och sänggående. Och nej, jag skippade inte tandtrådandet fast jag hade god lust.

I morse vaknade jag 6.22 av att jag mådde illa. Var uppe en stund, tog min sedvanliga medicin och gick på toa innan jag kollapsade i sängen igen. Försökte få ro av regnet som smattrade, men det gick inte. När jag väl somnade om drömde jag en fruktansvärd mardröm om att jag hade flyttat in i en gigantisk lägenhet. Jag har drömt om den här lägenheten tidigare, så jag vet precis hur den ser ut. Och jag har hunnit flytta dit mina grejor! I huset pågick renoveringar och detta medförde att arbetarna skulle inte i vissa rum. Mitt bokrum var ett av dessa rum och alla mina böcker var borta – och ersatta av Kalle Anka-pocketar och Tintin-böcker. Va?!

Vaknade igen vid åttatiden, svettig och ofräsch. Har nu förberett mig för eftermiddagens intervju bland annat med att klämma två illröda och gula (ja, gult är ju som bekant fult!) finnar på näsan. Näsan lyser i sig som ett stoppljus efter alla snytningar, men ändå. Det är INTE fräscht att gå intervju med två finnar på kranen. Du minns väl hur stor min kran är? Finnarna var helt i paritet med min snabel kran.


Min kran är lika stor som Dumbos snabel.

                                                                                                                                                               Nu ska jag tvinga i mig lite fil och müsli innan jag tar en dusch och försöker tvätta bort febersvetten. Det är bara Veklingar som ställer in anställningsintervjuer när de är sjuka. Jag tillhör inte den gruppen, jag tillhör som bekant Gnällarna. Men det gör jag så mycket jag vill på min egen blogg.

Read Full Post »