Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gratis reklam’

Nog har väl både du och jag fotat vår mat och lagt ut på nätet på olika ställen – blogg, Twitter etc? Grejen är att matfotograferingen har ökat enormt och alla är långt ifrån glada över det. Vissa restauaranger/krogar har till och med infört fotoförbud. Skälet är att det stör andra gäster.

Förrätt
Förrätt från Tzatziki.


Restaurangerna reagerar framför allt
när gästerna ställer sig på stolarna för att få bra vinklar på sina bilderna. På David Bouleys restaurang har man emellertid inte förbjudit matfotograferingen. I stället bjuder man in de fotosugna gästerna till köket och låter dem fota maten på marmorbordet där.

sizziling fajitas med kyckling och dipsåser
Huvudrätt från Gary’s.


Svenska restaurangägare
tycker att matfotograferingen är rätt jobbig. En del gäster hinner inte sätta sig innan de tar fram sina kameramobiler. Samtidigt kan det ju vara god marknadsföring och gratis reklam för restuarangerna när gästerna skickar upp fina bilder på härlig mat till Twitter, Instagram, Facebook med mera. På så vis blir gästerna inte bara gäster utan också matkritiker.

Dessert
Dessert på Maestro.


De flesta restaruanger i Sverige
tillåter fotografering av maten – men inte av andra gäster.

Anna äter dessert på McD
Andra gäster äter på McDonald’s.


Brukar du fota maten när du går ut och käkar???


Livet är kort.

Read Full Post »

Om jag skrattade i förra inlägget, kan jag meddela att jag rasar i detta. Med ett halvt öga och ett lika stort öra uppfattade delar av ett gräsligt TV-program som heter Lyxfällan. Programmet visar upp vuxna svenskar som, i många fall, beter sig som små barn. Personer utan känsla för ansvar eller vad som är rätt eller fel – när det gäller pengar.

Ja, ja, man kan ju tycka att folk för göra som de vill, men när omdömeslösheten  påverkar andra i puckonas närhet och när det hela dessutom kablas ut i svensk TV då tar jag mig för min panna. Hårt.

I eftermiddagens program skildras hur en kvinna, som blivit av med sitt jobb och varit arbetslös under ett år, har tillbringat det året. Hon har i princip suttit vid sin dator och spelat datorspel och druckit läsk. En vuxen kvinna. En kvinna med en son och en man. En man som jobbar heltid och som, vad jag förstod, skötte hela hemmet. (Det är ju hans problem, men fy så dumt! Det skulle jag aldrig ha gjort!)

Den här kvinnan har inte sökt ett enda jobb under det år hon har varit arbetslös. Men se, när Lyxfällan griper in ordnar man med en intervju hos ett bemanningsföretag som gladeligen visar upp sin logga på en stor, röd skylt på TV. Snacka om gratis reklam! Och kvinnan, som varken sökt jobb eller gjort ett vettigt handtag under ett år, får inte bara ett heltidsjobb utan dessutom ett extrajobb.

För en sån som mig är detta som visas upp i Lyxfällan ett stort jävla hån. OK, jag sitter vid datorn, men jag försöker ägna tiden åt att söka jobb samt utveckla mitt skrivande. Spela spel förekommer inte på den här datorn! Dessutom betalar jag alla mina räkningar i första hand, så att jag inte har mer skulder än mitt bolån. Skit samma om det blir pengar över till mat, hygien, kläder och sånt. Det får komma i andra hand.

Nej, jag delar ut en stor fet och svart röv! Fy 17! Ska en som inte gör ett vettigt handtag få sån här hjälp… Tänk om alla arbetslösa i Sverige betedde sig på det sättet – inte bara i verkliga livet utan också på TV… Att de inte skäms!!!


Fy 17! Det kan inte bli annat än en svart bak för TV-program som premierar latmaskar!!!

Read Full Post »

Varning för snusk och kiss- och bajshumor! Bland annat…

                                                                                                                                                        Fästmön, Elias och jag tryckte in oss i Clark Kent* och åkte ner på stan. Målet var lördagsloppisen på Vaksala torg. Vädret var av och till, men till sist fick vi på oss några anständiga paltor.

Först var det mest blommor och grönsaker vi såg. Bakom dessa stånd hittade vi sen guldgruvorna. Det var stort fokus på skor idag.


Vem vill köpa EN sko???

                                                                                                                                                               Vissa skor var det kanske inte riktigt säsong för… Jag kände hur svetten bubblade mellan tårna i mina gympadojor – jag hade strumpor på också, dagen till ära…


Lurviga skor för den frusna.

                                                                                                                                                          Eftersom jag var varm om fötterna tittade jag efter några alternativa skor. De enda snygga jag såg var tyvärr inte i min storlek.


Rött är sött, men dessa klackskor hade mina breda 42:or inte kommit ner i. Och inte hade jag kunnat stå på klackarna ens fem sekunder…

                                                                                                                                                              En del blev akut trötta och tog sig en power nap under parasollet, mitt i torghandeln. Tja, alla sätt är ju bra utom de dåliga, eller hur?!


Akut trött.

                                                                                                                                                               Hela handeln skedde under övervakning av Musikens hus, denna byggnad som är så ful att den är snygg! Eller i alla fall häftig…


Övervakare av loppishandeln.

                                                                                                                                                              Var sin glass gjorde att vi fick lite energi tillbaka. Vi tittade på böcker. Jag hittade tyvärr inte den saknade boken i fru Hatts Lotta-samling. Elias köpte en Kalle Anka-pocket för en tia. Anna och jag hittade var sin passande bok, men vi köpte dem inte.


En Anna-bok till Anna och en fis-bok till mig, förstås.

                                                                                                                                                            Sen kom vi till en man som hade en massa spännande saker. Mycket var i afrikansk stil – masker, figurer och huvuden. Han ville ha tio spänn per foto jag tog, men jag sa att han får gratis reklam på en blogg nära sig.


En afrikansk figur med konstig kropp.

                                                                                                                                                              Flera huvuden fanns också på borden. Det här manshuvudet var väldigt fint, tyckte vi.


Häftigt huvud!

                                                                                                                                                            Sen ställde han upp en musicerande trio i trä, men den kändes mer av asiatiskt ursprung. Den var också fin.


En musicierande trio, troligen av asiatiskt ursprung.

                                                                                                                                                           Naturligtvis kunde vi ju inte gå ifrån den trevlige mannen med de spännande figurerna. Anna gjorde ett intressant inköp som hon nog berättar om på en annan blogg nära dig under kvällen eller så. Det var ett riktigt kap – och den som prutade var säljaren själv…

Vid ett annat bord gjorde jag dagens snusk-upptäckt! Fast jag kan inte riktigt se vem eller vad mannen gör ”det” med… Kan du???


Snuskigt afrikanskt.

                                                                                                                                                          Fikasugna blev vi förstås. Somliga ville gå och äta hamburgare, men andra var mer sugna på kaka. Och vart går man om man vill äta goda kakor? Till min vän Greken på Kafferummet Storken, förstås! Tyvärr hade vi precis missat fru Stork, men yngsta fröken Stork skrattade välkomnande när vi kom.

Det blev kaffe och morotskaka för de stora, Päron-Mer och chokladboll med pärlsocker till den mindre i sällskapet. Vi noterade att även möblerna blivit renoverade – samtliga stolar var omklädda. Fräscht som tusan på Storken, alltså!


Anna och Elias fikar i motljus.

                                                                                                                                                              På vägen ner noterade vi att den röda trampbilen var återförd till sin vitmålade ordinarie parkeringsplats vid ena trappväggen.


Rött är sött! En liknande sån här trampbil hade jag när jag var liten.

                                                                                                                                                                 Nere på busstorget noterade vi att Clark Kent hade växt sen vi parkerade… Närå, där pågick en svensexa. Den blivande brudgummen var utklädd i rosa och svarta trikåer samt blond peruk och sprang omkring och bad kvinnor om autografer på sin kropp… Fantasifullt…


Tänk om vi hade rullat hem i den här…

                                                                                                                                                                På vägen hem stannade vi till vid Tokerian och inhandlade middagsmat. Anna har satt igång kokeriet nu och jag inser att jag bör göra en insats och inte sitta vid datorn längre…

Tjolahopp!

*Clark Kent = min verkligen lilla bil

Read Full Post »