Ett typiskt gnällinlägg, med inriktning mot er som hånar mig för att jag inte orkar.
Nä, jag orkar inte. Jag orkar inte med allt brus, alla (o)ljud. Står inte ut. Det kallas för högkänslighet och det är inget jag fejkar.
Bloggen tar fortfarande hand om min overload, för människor litar jag inte på. De vänder kappan efter vinden alltför lätt. Eller väljer att missförstå.
Livet är kort. Jag orkar inte delta.
Kram i massor
Tack UnderCover! Kramar hörs inte, så de funkar!
Känner med dig… Vet hur det är att leva med hög känslighet för ljud, det är ett måste att finna lugn o ro så ofta det går. Trist med människor som är otrevliga mot dig 😦 Det är oftast fega små skitar som borde hållas inom sina egna fyra väggar, för gott.
Ge inte upp!
Anna-Karin
Tack för medkännande ord, Anna-Karin! Det är svårt att förklara så människor förstår. I stället kan jag bli ganska… elak och kort. Men det rättfärdigar i alla fall inte alla påhopp, tycker jag.
Nu förstår jag mer varför det är intressant att läsa din blogg (sen kan det bli så att man ”snöar in” på en blogg, som man följer en TV-serie, ingen mer liknelser what so ever….). Du är så öppen med vad du känner, gillar verkligen det. Känner igen mig i mycket du skriver, plus att jag är också högkänslig. Det var extraplus! Man kan se sig som en orkidé som kan blomma överdådigt- i rätt jordmån.
En intressant liknelse, Malin! 🙂
Jag är likadan och har full förståelse för hur det är med ljud .Det är så jobbigt och fölk tror att man överdrive r:(
Kram
Ja folk tycker att man överdriver…
Kram!
Mitt professionella råd: Sk-t i vad ”folk” tycker. Alla andra älskar dig.
Vad folk tycker är det minsta av mina problem just nu. Jag gav en känga till alla dem som tycker att jag är fläng utan att förstå att jag är mitt uppe i en kris.