Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 juli, 2013

Det första inlägget i serien Det får du inte missa i Metropolen Byhålan!


Idag gjorde jag en liten utflykt på egen hand
till ett riktigt spännande ställe i Metropolen, Motala Motormuseum. Även om jag passerar det ganska ofta när jag är i stan var det säkert hundra år sen (nåja…) sen jag faktiskt var inne i museet. I alla fall runt tio år.

Eftersom jag ska skriva en artikel om museet till Uppsalanyheter.se gick jag in på presskortet. Entréavgiften känns lite i högsta laget, 100 kronor för en vuxen. Men faktum är att jag gärna betalar nästa gång jag går dit, för det här var ett riktigt höjdarmuseum.

Enligt ett pressmeddelande som jag fick av dagens ansvarig, en Johan, öppnade museet 1995. På en auktion i Stockholm köpte museiägaren Jan-Ove Boll samma år Kar de Mummas gamla Rolls Royce och det gav naturligtvis det nyöppnade museet en rejäl skjuts (!).

Idag finns det hur många bilar som helst på museet. Förutom Kar de Mummas gamla bil kan man beskåda Karl Gerhards pärla och Verner von Heidenstams sista bil. Vår egen kungs första moped finns där också samt en samling tävlingsbilar. I samlingen ingår Europas snabbaste bil.  Sen i våras kamperar också en Ferrari Testarossa ihop med en Lamborghini Countach.

Museet har en unik samling Rolls Royce-bilar liksom en  fin motorcykelsamling som tillhört Einar ”Linkan” Lindqivst. För den som inte känner till ”Linkan” kan jag berätta att han körde speedway  bland annat för klubben Vargarna i Norrköping.

Lustigt nog var en av besökarna som jag mötte på museet idag gammal speedwayfantast. En djupt imponerad farbror gick där och tittade på bilarna, myste och sa:

– Jag brukar åka hit till Motala på speedway,  sen åker jag hem meddetsamma igen. Men det här var verkligen ett fint ställe! Hit kommer jag fler gånger!

På museet hittar man inte bara bilar och motorcyklar.

– Det är ju motorer i allt, även kameror och gamla radioapparater!

som Johan sa.

Det första som  möter besökaren innanför grindarna är en bilverkstad från tidernas begynnelse. Där inne tronar stans första lastbil och vi får höra två owedige göbba söm pratar owejäl östgötska*. Flera såna scener är uppbyggda i museet med hjälp av skyltdockor och ljudupptagningar.

I år har museet också en cykelutställning fram till och med september månad. Där kan man bland annat vila ögonen på min gamla mattelärares hoj, en tvåväxlad sak magister Bergvall rundade Vättern med 39 gånger.

För den som vill se annat än fordon finns på museet en stor samling radioapparater, TV-apparater, grammofoner etc, varav de flesta är från Motalafabriken Luxor. Vidare finns ett fotomuseum där man inte kan se foton, men väl kamerans utveckling.

Den som har vägarna förbi Motala ska inte tveka utan stanna till i hamnen och besöka Motormuseet. En riktigt spännande stund väntar!!! Detta blir högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du se ett bildspel
över några av bilderna jag tog inne på museet idag. Men det är självklart mycket bättre att uppleva föremålen på plats!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.


* två owedige göbba söm pratar owejäl östgötska = två rediga gubbar som pratar rejäl östgötska


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i serien Saker som folk har i sina bilar.


Idag har jag varit på ett par riktigt trevliga utflykter
som jag ska skriva om senare i separata inlägg. Men dagens första utflykt gjorde jag till Motala Motormuseum i hamnen. Det var länge sen jag var inne på museet och det kommer som sagt ett speciellt inlägg med text och massor av bilder senare. Ett litet smakprov kan du dock få, eftersom det ingår i serien Saker som folk har i sina bilar. Utanför museet står denna pärla parkerad.

Motala motormuseum bil
En pärla utanför museet.


Men vad i himlens namn
är det som hänger i backspegeln om inte… en Monchhichi!! FASA!

Monchichi i backspegeln
En Monchichi i den här pärlan.


Ja jag säger då det…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en av änglarna som jobbar med våra äldre.


För ett tag sen hittade jag en ängel på nätet.
En ärkeängel, till och med. Gabriel. Fast Gabriel är ju förstås inte ängelns riktiga namn. Det hade inte varit möjligt att skriva under ett riktigt namn. Gabriel bloggar nämligen om hur jävligt det är i äldrevården. För Gabriel är inte bara en ängel bland äldre, Gabriel är människa av kött och blod också. En männsika som jobbar med äldre.

ängel
Gabriel, en ängel bland äldre.


Gabriel började skriva om missförhållanden i äldrevården
så sent som i maj i år. Det första inlägget handlade om skillnaden mellan offentliga huvudmän och privata. Gabriel konstaterar torrt att det inte är nån större skillnad. Det finns dåliga boenden av båda sorter, boenden där man bara vill tjäna pengar eller boenden där man vill göra ett bra jobb – trots sparbeting.

De kommande inläggen handlar om små och stora missförhållanden – vanvård eller bara slarv, ofta orsakat att stress och brist på personal. Det kan vara bortglömda kissflaskor som sprider dålig lukt, smutskläder och rena kläder i en enda röra. Ett inlägg som berör mig särskilt är det om Hilma, som egentligen heter nånting annat. Hon som är kristallklar i knoppen, men vars kropp inte lyder. Och för det fick hon inte nåt kaffe den dagen – en i personalen vägrade att köra ut hennes rullstol till matsalen. Som svar på Gabriels fråga om skälet till denna vägran fick Gabriel höra att Hilma bara utnyttjar personalen. En svag, 94-årig, rullstolsburen tant utnyttjar personalen… Det köper jag inte!

Detta ständiga upphandlande av vem som ska driva verksamheter och boenden för äldre är ett kapitel i sig. Visst är det bra att allt inte löper på i gamla spår år ut och år in. Men att göra upphandlingar med korta intervaller och enbart i syfte att spara på pengar på våra äldre kan aldrig vara bra. Gabriel berättar om vaktmästartjänster som försvann, liksom aktiviteter för de boende. Bemanningen minskar, medan sjukfrånvaron bland personalen ökar.

I de senare inläggen läser jag om sparkrav på toalettpapper, skitiga tandproteser, sammanbrott, värdegrunder som inte efterlevs, obytta blöjor, felvända blöjor…

Det går inte att låta bli att bli berörd. Detta handlar om våra äldre. Skulle vi ta hand om våra barn på det här sättet? Nej. Jag blir förbannad! Och tycker att Gabriel är modig och gör rätt. För vi kan inte hålla tyst längre bara för att cheferna struntar i personalens avvikelserapporter!


Här kan du läsa Gabriels blogg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vår dag.


Det blev ganska bra väder idag,
även om dan började mulet. Solen steg och efter ett ärende på stan styrde vi kosan till Stöllestan. Varken mamma eller jag har varit där på typ 100 år. Stan i sig är skitgammal med sitt kloster och sitt hospital, Mårten Skinnares hus med Sveriges första inomhustoa (skit samma att skiten hamnade nedanför på trottoaren/gatan, de fick sitta på inomhustryckeri i alla fall!) samt slottet som gömde en galen kungason. Men vägen dit är nu delvis ny. Bron som byggs här i Metropolen Byhålan, förresten, är ju tänkt att leda tung trafik utanför stan och över vattnet, med påfart till vägen till Stöllestan. Om jag har fattat rätt.

Det tog ett tag innan vi hittade parkering, men till sist hittade jag en som var helt gratis! Mamma rollade och jag gick på den smala huvudgatan. Mamma ville shoppa. Det ville inte jag i värmen, men… Hur det nu kom sig hamnade vi i en skoaffär där jag köpte en ny plånbok till mamma i äkta läder – hennes gamla var ju så trasig att pengarna ramlade ur. Mamma fyller år om tio dagar, fast då är inte jag här. Vi ska därför fira hennes födelsedag på onsdag med paket och middag på Hotell Nostalgi-restaurangen på Motormuseet i hamnen. Vi ska försöka gå dit via Vätterpromenaden. Det där med färdtjänst

Egentligen skulle mamma få plånboken på onsdag, alltså, men den hon har nu är i sånt bedrövligt skick att hon fick öppna sitt paket i kväll. Hon har suttit och tömt sin gamla och plockat i sin nya och hon verkar mycket nöjd. Hon köpte sig en fin silverring med grön sten, en italiensk design. Knappt att hon ville unna sig, men jag sa att hon verkligen skulle det!

Själv tittade jag mest på Stöllestans slott, det där slottet där galne hertig Magnus gömdes undan. Om jag inte minns fel bodde även hans promiskuösa syster Cecilia där. Vasar, alltså. Jag plågade mina stackars bonusbarn med en föreläsning om detta en midsommarafton efter några snapsar, så de suckar nog om de läser detta. Men hörrni, titta på bilderna i bildspelet, det är ett fint gammalt slott – i alla fall på utsidan!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hemma i Metropolen igen
for vi på nya shoppingturer och det blev bland annat blommor till mammas balle*. Sen köpte vi dammsugarpåsar och mat samt åkte hem och gjorde fest med smaskens och rödvin. Men först telefonerade vi med mammakusinen B som fyller år idag, den 1 juli.

Vad händer i morgon? Tja, vi ska köpa kakor och eftersom vädret ska bli sämre blir det troligen mer shopping. Vem vet var vi hamnar… Skänninge?


*mammas balle = mammas balkong


Livet är kort.

Read Full Post »