Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 5 juli, 2013

Ett inlägg om en bro.


Den här bron
är verkligen min favoritbro. Bara så du vet. I oktober invigs den. Måste nog åka hit och åka på den då.

Bron julikväll

”Like a bridge over troubled water, I will carry you…”


Livet är kort. Bär din älskades bördor såsom hon bär dina.

Read Full Post »

Ett inlägg som lämnar lite fritt till fantasin.


Mitt kvällsfika i afton
har jag inhandlat själv. Jag visste att de skulle vara söta, mjuka och goa, dessutom glutenfria.

Kokosbollar o kaffe

Bollar till kvällskaffet.


Vad har du till ditt kvällskaffe???


Livet är kort. Och gott ibland.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok om Andreas Lundstedts liv. Och hiv.


Ibland är jag så fräck
att jag ger bort böcker som jag själv vill läsa – och sedan lånar jag böckerna och gör just det, läser dem Mitt positiva liv, som artisten Andreas Lundstedt har skrivit tillsammans med Cecilia Blankens, tillhör den kategorin. Fästmön fick den av mig i julklapp och nu, ett halvår senare, har jag lånat och läst den.

Mitt positiva liv

Andreas Lundstedts liv med hiv var inte alltid så positivt.


I den här boken får vi läsare
följa Andreas Lundstedts liv och karriär. Mycket öppenhjärtigt skriver han om sex, droger… och hiv-Stina. För det var tio år sen Andreas Lundstedt fick diagnosen. En diagnos han länge förnekade att han hade fått, även för sig själv. Men med det mediesamhälle vi lever i idag är det omöjligt för artister och offentliga personer att ha nån sorts privatliv. Det snackas. Till sist blev tillvaron ohållbar och med en intervju i gay-tidningen QX kom Andreas Lundstedt ut som hiv-positiv. Beslutet att göra detta har han nog inte ångrat, för livet blev mycket positivare efter detta – om jag tolkar boken rätt.

Även om livet blev lättare för Andreas Lundstedt tycker jag att det var modigt gjort att berätta. Förr eller senare hade det kommit fram ändå, för det finns, som bekant, alltid människor som vill en ont. Det krävs en inre kraft och styrka att klara av att prata om hiv, på ett helt annat sätt än att prata om nån annan sjukdom.

Trots att det är en frilansjournalist som har skrivit Andreas Lundstedts bok känns många delar av den som hans egna ord. Jag tycker att det är bra och tänkvärd bok och nånting att sätta i händerna på den som drabbas – antingen av av diagnosen eller som närstående.

Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Ett inlägg om alkohol.


Jag läser lite här och var på nätet
om en juridikprofessor emerita som vill förbjuda föräldrar att dricka alkohol inför sina barn. Kan inte låta bli att fundera över detta och skriva ner mina tankar.

Min första reaktion är 

Självklart! Man ska inte dricka när man har sina minderåriga barn hos sig!

Men ju mer jag läser, desto mer tycker jag att förslaget känns väldigt krystat. Vårdnadsfylla… För mig är föräldrar alltid föräldrar och vårdnadshavare, även skilda föräldrar som vissa dagar inte har sina barn hos sig. Man kan ju liksom inte avsäga sig sitt föräldraskap bara för att man just den dagen eller veckan inte har barnen hos sig. Det är ju ungefär som att säga att

jag är sosse [nu är jag inte sosse, men…] måndag till fredag när jag arbetar på partikansliet. På helger är jag moderat.

Naturligtvis tycker jag INTE att det är OK att föräldrar super sig dyngraka när de har omyndiga barn i sin vård. Det gäller inte bara skilda föräldrar, det gäller alla föräldrar. Men jag tycker inte att det är fel att kunna ta sig en öl och ett glas vin och sen stoppa där. På så vis visar man ju barn att alla faktiskt inte har problem med alkohol. För alkoholproblem, eller alkoholsjuka, kan ju yttra sig på lite olika sätt. En del kan inte sluta dricka när de väl har börjat. Men många nöjer sig med ett glas vin till maten eller en öl till fredagschipsen. Sen är det bra.

Och faktiskt tycker jag att det inte är nån skillnad om man dricker sig full och oredig med eller utan barn – det är lika taskigt mot barnet vilket som!!! Barn är nämligen inte dumma, de uppfattar mer än vi tror. Att tvingas vara med en full förälder är naturligtvis skitjobbigt för en unge, men att veta att föräldern, på annan plats än med barnet, är full, är minst lika jobbigt för ett barn.

tre glas granatäppledryck

Ett glas eller tre? Vem bestämmer var gränsen går? (Glasen på bilden innehåller alkoholfri granatäppledryck.)


Jag tror inte på att vi ska kliva in i de svenska hemmen
och tala om hur, när och om föräldrar – som ju alltid är föräldrar! – ska få dricka sig fulla eller dricka för att det är gott. En förälder som super, för att prata ren svenska, gör ju sina barn illa oavsett om h*n har barnen hos sig eller inte. Hur kul är det med en pappa eller mamma som raglar runt i byn och sluddrar? Inte ett dugg!

När man har mognat i ålder får man vissa insikter. Det var ett tag sen jag fattade att jag varken blir snyggare eller mer spirituell när jag dricker. Inte heller blir jag smartare. Inte tycker jag att andra blir det heller. Jag gillar inte heller att tappa kontrollen. Då är det inte svårt att dricka måttligt. Men måttligt kan ju vara olika för dig och mig och därför är det ju också omöjligt att lagstifta mot vårdnadsfylla.

I stället för att lagstifta tycker jag att man borde sätt in särskilda insatser i familjer där alkoholen tar för stor plats. Frågan är bara vem ska avgöra hur stor plats det får ta? Hur ska det övervakas? Med kameror i hemmen??? Vi måste våga prata om alkohol. Vi måste våga prata med våra barn om alkohol. Vi måste våga ta upp frågan med dem som är sjuka i alkoholism, vi måste hjälpa dem att må bättre. För mår alkoholsjuka föräldrar bättre gör garanterat deras barn det också. Tror jag. Vad tror du?

Läs mer hos till exempel Fatou, som jag tycker skriver klokt om detta! Det är inte lätt att ha en åsikt, men vi måste våga prata om alkohol, i alla fall.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett argt inlägg om irriterande ljud.


Det är sommar och det är juli.
Naturligtvis har inte alla människor semester, men väldigt många, kan man tänka. Om man kan tänka på andra. Så här stavas ordet hänsyn:

H Ä N S Y N!!!

Jag läste på Twitter i morse ett tweet som inleddes med orden i min rubrik här,

Ljuvlig sommarmorgon […]

HA! Den personen befann sig uppenbarligen inte i Metropolen Byhålan, på en madrass på golvet i Toffelmammans hem, med sommaröppen balledörr*! Min morgon började med att nåns billarm gick av. Tre gånger. Första gången runt halv sju och därpå ytterligare två gånger före klockan sju.

Sånt som händer!

tänkte jag första gången. Andra gången tänkte jag

Men då!

Tredje gången tänkte jag

Men för i h”¤]#{e, koppla ur det där j%&¤@ larmet på din bil om du inte klarar av det!

Svordomar och ilskna tankar hjälper uppenbarligen ibland.

Sen var det tyst en halvtimme innan nånting

VRÅLADE 

in i rummet där jag låg.  Verbet är en kraftig litotes, faktum är att jag trodde att en stridsvagn var på väg in. Så var inte fallet. Det var en ung tjej som körde en minitraktor med fyra (!) motorgräsklippare påmonterade. Vilket ekipage! Roligt tycktes hon ha när hon körde omkring på gräsmattan utanför. Nu är här tvärtyst.

Låt gräset växa! Eller klipp det för %&/ inte en tidig julimorgon, tack!

Låt gräset växa! Eller klipp det för %&/ inte en tidig julimorgon, tack! 


Så det är inte bara hemma i New Village
det är liv i luckan, även i Metropolen Byhålan finns det oljud. Snart vet jag inte vart jag ska ta vägen för att slippa undan alla icke önskvärda ljud. Jag får väl göra som en av mina grannar tyckte att jag skulle göra, flytta till en enslig stuga i skogen. Det är väl dit man vill förpassa oss homosexuella som råkar ha åsikter. Och får man oss inte att flytta frivilligt springer man omkring med listor och försöker få oss vräkta. Det har såväl familjen Ketchup som familjen Mellanmjölk ägnat sig åt. Hets mot folkgrupp? Not far from it…

Här i Byhålan hetsas för övrigt inte så mycket mer än i bilköerna med anledning av broöppningarna. Jag har glömt hur det var här i stan på sommaren…

Långa bilköer på grund av en sån där #¤%&£ broöppning.

Långa bilköer på grund av en sån där #¤%&£ broöppning.


Idag är det fredag
ifall du inte visste det. Jag gissar att mamma också är vaken, men kanske har hon somnat om. Jag ska städa här idag. Hon har svårt att gå med dammsugaren och golvsvabben. Det är bättre att hennes städtjej tar fönstren eller nåt nästa gång hon kommer hit. Då är jag långt borta. Hemma i New Village, kanske, eller förpassad till en ensligt belägen stuga. Eller möjligen, såsom jag kör, ovan regnbågen…


*sommaröppen balledörr = öppen balkongdörr dygnet runt på grund av att det är varmt


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ytlighet.


Det här med kakor och shopping, alltså…
Jag är egentligen en kanelbullsmänniska och shopping för mig är att köpa böcker. Efter en vecka hos mamma har jag börjat ta efter några av mammas mindre bra sidor: kakfrosseri och shopping. Det har inte gått en dag utan att vi ägnar oss bådadera. Ofta blir det kakor som belöning när vi har shoppat på eftermiddagen. Sen blir det en kaka till kvällskaffet. Kvällskaffe är nånting som jag avskaffade för länge sen…

Jag kan ju skylla på mamma, att jag gör det för mammas skull. Och lite så är det nog. Hon har få sociala kontakter, så det är väl därför hon pratar typ hela tiden. Dessutom behöver hon komma hemifrån. Att fika gör man ju helst inte ensam, heller.

I Skänninge slog jag på stort och överraskade till och med mig själv: jag valde frivilligt ut sju par strumpor för priset av 100 kronor – som mamma sen betalade, men ändå. Jag valde kläder frivilligt. Ett stort framsteg (?). Sen när det gäller färger och mönster överraskade jag ingen.

Strumpor
Tre par randiga, två par rutiga och två rätt roliga med hundar respektive ekorrar på. Färgen var förstås gråskala, dock med lite röd dekorfärg på vissa par.


Dagens kaka blev päronkaka från Ubbes.
Mamma åt ju en sån häromdan och tyckte att den var så god. Därför inhandlades var sin sådan till… eh… kvällskaffet, dårå, som jag inte dricker, egentligen. Men innan dess smockade vi i oss pizza och medan jag satt och surfade runt senare i kväll slank även en Ploppchoklad ner. OCH JAG UNDRAR VARFÖR JAG ÄR SÅ TJOCK?!.. Är jag dum i huvet, eller? (Retorisk fråga.) Inte så konstigt, heller, att jag har skitont i hälarna också – notera pluralformen. Gissningsvis är det på väg att bli en hälsporre även i höger fot. BAJS!

Päronkaka
Päronkaka med Toffelbett.


För övrigt surade jag rätt rejält
över repan på bilen och min trasiga klocka. Ajfånen har dessutom krånglat. Den är seg, hänger sig och hundra år efter leveransen kommer puffar för mejl, sms, spel, kommentarer etc. Det tog också hundra år att dra över de två bilderna till det här inlägget. MEN… det är ju statens egendom och ska lämnas tillbaka om ett par veckor. Jag ska köpa en ny. Jag måste det, måste vara tillgänglig. Troligen skrotar jag den fasta telefonen hemma då. Det är bara mamma och säljare som ringer på den och de senare kan jag klara mig utan.

Vad ny mobil och lackering av bilen kostar törs jag inte tänka på. Det är verkligen inte läge för detta nu, när jag bara har en lön till på ingång. Så jäkla typat, för jag blev så glad över ett skrivuppdrag i morse. Men det uppdraget inbringade blev ju en piss i havet jämfört med det som behövs…

Nä, ingen idé att gråta över spilld mjölk. Det är väl bara att ta en kaka till och shoppa loss. Men jag väntar tills det ljusnar. Nu ska jag läsa en stund innan jag sover några timmar.


Livet är kort. Och det suger rejält ibland.

Read Full Post »