Dejt bland konst och thaimat

Ett inlägg om en dejt.

Idag ordnade jag till det så att jag fick en liten dejt på eftermiddagen i stan. Och för att du ska sluta undra vem jag dejtade får du här facit:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det primära syftet var att gå och kika på Kitty Lindstens utställning på Galleri Upsala 1810 på Svartbäcksgatan. Men först skulle jag bussa mig in till stan. Det är inte nåt jag gillar. Jag blev snabbt åksjuk, det vill säga illamående och yr. Och förbannad! Jag såg nämligen inte mindre än tre VUXNA personer som satt med fötterna – och skorna på, förstås! – upp på sätet mitt emot! Hur jävla kul är det att får er skit på kläderna? Inte gör ni väl så hemma? Skärpning, idioter! En av dem satt dessutom och pratade om att h*n skulle hämta sina barn. Gör h*n så i barnens sällskap också ger jag inte mycket för den vuxliga förebilden. Skäms!

Fin förebild den här vuxna är för sina barn.

Fästmön hade redan anlänt till vår mötesplats och stod och väntade på mig. Inte nog med att de här jävla Uppsalabussarna gör mig sjuk, det här med sommartidtabeller gör mig galen också – av irritation. Annas buss, till exempel, gick det bara en i timmen av ett tag på dan.

Men på galleriet var den lilla Kitty-fågeln utflugen. Vi hittade Hortellskan där och det var inte fy skam det heller. Fast sen dök konstnären själv upp, lika färgrik som alltid! Jag känner mig alltid så tråk-svart bredvid Kitty…

Konstnären Kitty Lindsten är alltid så färgrik! Här står hon bland några av sina utställda verk på Galleri Upsala 1810.

Jag kunde inte låta bli att fråga hur det hade gått, underförstått om hon hade fått sälja något. Och det hade hon! Men inte till några

främlingar

utan mest till bekanta och bekantas bekanta, typ. Tillräckligt i alla fall för att det har blivit en vinst. Det gladde mig!!!

Några verk var ännu inte sålda.

Innan vi gick blev det förstås en gruppbild, om än en lite suddig sådan. Jag skyller på min yrsel, som faktiskt fortfarande sitter i.

Hortellskan var gallerivakt medan Anna presumtiv kund som konverseras av konstnären Kitty.

Vi strosade gågatan framåt och jag passade på att hoppa in till Teliabutiken i en av gränderna för att kolla mobiler. Men där var så mycket folk att jag inte orkade vara kvar. Mobilshopping får det bli en annan dag.

Vi tog oss i stället till Thai Village där vi åt en väldigt god buffé. Godast var nog den heta kycklinggrytan med gul curry. Och sesambollarna!

Min första portion samt en Singhaöl till.

Det friterade undvek jag i det längsta. Det blev bara en friterad kycklingbit och en liten friterad banan med glass och frukt till dessert. Sen tackade vi gudomen för maten!

Tack, buddhistiska gudom, för maten!

Vi följdes åt ner till centralen, men sen blev det ett hastigt farväl eftersom min buss stod inne. Vi ses redan på fredag igen, fast det hjälper inte när man redan längtar och saknar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Nätverkande på LinkedIn

Ett inlägg om väder och vind och om att knyta kontakter. 

Regnet kom äntligen igår kväll. Lagom till Morden i Midsomer smattrade det mot tak och fönsterbleck så där hemtrevligt som bara sommarregn kan smattra. Så där så att man verkligen känner hur tillåtet det är att vara inomhus idag. För det dåliga vädret har fortsatt. I skrivande stund vräker det ner. Jag gillar verkligen regn!

Nu kan jag fortsätta att nätverka framför datorn! Ifall du har missat det så har jag reggat mig på LinkedIn. Jag har inte alltid så lätt att gilla vissa sociala medier, men detta tilltalade mig eftersom det handlar uteslutande om jobb och kompetenser. Jag är långt ifrån världsbäst på det. Jag stapplar fram, famlar, försöker få till en profil som är jag.

Jag.

En bra grej är att man kan ge varandra rekommendationer, till exempel kollegor emellan eller affärspartners. Men det som slår mig ganska omgående är somligas ointresse av att såväl knyta kontakter som att lämna rekommendationer. Vi är tillbaka till det där att den som har jobb har råd att vara lite seg på att hjälpa andra.

Man kan inte få rekommendationer av nån som inte har accepterat ens kontaktförsök. Det tycks ta tid att svara på en sån förfrågan också, men jag har i skrivande stund 17 kontakter. En av dem har tagit kontakt med mig, resten har jag kontaktat. Jag har bett om fyra rekommendationer från olika håll. Så här har det gått:

• En svarade att h*n inte minns vad jag hade för uppgifter
• En svarade att h*n inte vet hur man skriver rekommendationer (h*n har flera hundra själv…)
• En har inte svarat alls
• En har lämnat en rekommendation, en fin sån, dessutom.

Jag skulle önska att alla ni som har jobb för ett ögonblick kunde sätta er in i hur det är att inte ha jobb. Då kanske ni skulle orka/vilja/klara av att skriva några rader. Och är det så att du inte har nån lust att skriva en rekommendation, säg det då så jag slipper sitta och vänta/tro/hoppas.

I övrigt är det inte helt enkelt att få till nånting bra. Jag hittar inga instruktioner på LinkedIn. Men det finns förstås inga färdiga mallar för hur man gör. Var och en gör som den vill. Målet för somliga kanske är att få många kontakter, men för en del handlar det om att få kontakter som leder ut i arbetslivet igen.

Man kan knyta kontakter med vänner också och det har jag gjort. Men vi pratar inte socialt på LinkedIn, det finns det andra fora för. Jag noterade också vem som var allra först att svara på en kontaktinbjudan från mig. Det var fru Nätverk herself, Fatou, förstås! Tyvärr kan jag inte skriva nån rekommendation om henne, för hon är ”bara” min vän på LinkedIn, vi har aldrig jobbat ihop. Men söker du en driven och målmedveten kvinna som skulle kunna sälja sin pappas gamla slips till dig och som har diplomatin i blodet utan att alls vara mesig – då är Fatou alldeles rätt att anställa! Bara så du vet. 

Livet är kort.

Read Full Post »

Rött är färgen framför andra…

Ett inlägg om närvaron av rött i mitt liv just nu.

Nej, Tofflans blogg har inte gone partipolitisk, men livet är lite rött just nu på olika sätt. Därför är det helt underbart med dåligt väder idag! Och nu ska jag förklara varför.

Vi var ju ute hela eftermiddagen igår i Storvad, Fästmön, Prinskorven och jag. Satt i skuggan där det blåste kyligt. Trots att vi pratade om det, struntade jag i faran. Det var ju så skönt att vara utomhus!

Hemkommen softade jag lite en stund på ballen*. Tog nötter och en drink före maten, bläddrade lite i min nyinköpta TV-tidning.

En drink med lite tilltugg före maten. Och läsning, förstås!

Noterade bland annat två filmer som jag vill se/spelar in den närmaste veckan:

• Pojken i randig pyjamas (2008) på Kanal 5 i morgon, fredagen den 12 juli kl. 00.55 – 02.45
• Frost/Nixon (2008) på TV8, fredagen den 12 juli kl. 21 – 23.30

Så småningom blev det dags för middag. Jag hade tinat en liten portion italiensk pastasås med spaghetti och parmesan. Den slank ner fint med ett glas rött till i form av det som fanns kvar i Fat bastard-flaskan – från midsommarafton…

Gott italienskt på tallriken, franskt rött i glaset.

Gårdagskvällen förflöt vidare med Wordfeud och Morden i Midsomer. Jag vann två matcher mot två riktigt bra motståndare – Fästmön och Kitty. Båda två är väldigt bra på Wordfeud, så jag åker för det mesta dit. Men nu fick de båda se lite rött (jaa, jag vet att det är kvinnor med temperament…).

Det var när jag skulle gå och göra mig iordning för natten som jag upptäckte Det Riktigt Röda. Visst hade jag känt mig varm och så på kvällen, men… Det bar sig visst inte bättre än att jag solbrände mig lite igår, skuggan till trots…

Röd på axlar och övre delen av ryggen.

Det är därför det är extra skönt med en regnig och sval dag idag. Eventuellt bär det av ner till stan och Kittys utställning på Galleri Uppsala 1810. Jag blir faktiskt lite sugen själv på att ställa ut en del av mina foton. Men det får bli i ett annat liv och i en annan tid. En sån som jag har fått lära sig att man inte ska förhäva sig.

I morgon fyller lilla mamma 78 bast. Hon fick åtta paket när jag var på besök och öppnade hälften. Resten har hon sparat till den riktiga födelsedagen, det vill säga den 11 juli.

Men nu går jag händelserna i förväg. Onsdagen har bara börjat. Jag inledde dagen med att ta rätt på den rena tvätten från igår, så nu väntar en strykhög. Nästa aktivitet blir att hoppa in i duschen. Visst låter det jobbigt..?

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Händer det nåt?

Ett litet omvärldsspanande inlägg.

Det är mitt i sommaren. Jag har knappt glott i en tidning på jag vet inte när (jo, senast idag igår, faktiskt…). Besöken bland nyheterna på nätet har varit glesa från min sida. Så nu tar jag en runda och du hänger med – om du vill, förstås!

Fingerborgsblomma. (Foto: Peter Bohlin)

Planterade dödligt giftig växt mitt i city. Vem gjorde det? Jo, Uppsala kommun. Fingerborgsblomma (digitalis purpurea) är så giftig att två till tre blad räcker för att ha ihjäl en vuxen. Ansvariga i Uppsala kommun känner väl till detta, men har inte gjort nån riskbedömning. Men är det smart, det??? Och… ja just det… Den som tipsade Uppsalanyheter.se om detta var bloggaren Olsson.

Misstänkt mordbrand i Nyby. Det är uppenbarligen nån som gillar att leka med elden. I december var det nån som tuttade på en bil och tidigt i morse var det dags för en lägenhetsbrand. Polisen misstänker mordbrand och utreder nu händelsen. Har inte din mamma eller pappa lärt dig att den som leker med elden kissar på sig på natten? Vavavavava???

En liten trött svensk. (Foto: Fästmön)

Sex eller sova – vad vill folk göra på semestern? Expedia har låtit göra en undersökning bland över 8 600 vuxna i 21 länder om vad de vill göra på semestern. Resultaten visar att tyskarna vill sova, malaysierna vill ha sex och britterna vill dricka alkohol. Svenskarna då? Tja, de är som tyskarna, de vill helst sova.

Apple ger bort appar. I morgon Idag, onsdag, fyller App Store fem år. Det firar man genom att ge bort appar, som vanligen är skitdyra, gratis. Kanske värt att kolla upp…

Inga säljsamtal, tack!

NIX öppnar för fler säljsamtal. Det är i alla fall vad Konsumentverket tror. Det tror inte jag. Faktum är, att sen jag anmälde NIX på min privata mobiltelefon har jag fått ett enda säljsamtal – och det har jag anmält. Så för min del har NIX för mobilen fått önskad effekt – färre samtal. Men om man nu tror att NIXandet leder till fler samtal, varför lagstiftar man inte bort säljsamtal helt? Eller kräver medgivande från abonnenten? Gör nåt, för fan! Till dess NIXar jag, både mobilt och fast telefoniskt! Det funkar, faktiskt…

Anna Wahlgren tvingas tigga pengar. Kvällsblaskorna slår upp det stort, att Anna Wahlgren har bloggat om sin ekonomi och tagit emot pengar från sina bloggläsare. Ekonomin är raserad efter dottern Felicias bok om sin uppväxt. Sägs det. Själv vädjade jag en enda gång på min blogg när jag var i ekonomisk kris. En (1) person erbjöd mig ett handlån. Jag behövde inte ta emot det. De övriga som ens besvärade sig med att svara talade bara om hur taskig ekonomi de själva hade. Så jaa… Anna Wahlgren bör vara tacksam. Tack är ett underskattat ord.

Och i övrigt är det ganska torrt bland nyheterna. Det handlar om semesterprylar, vädret, glassar, Håkan Hellströms (vem f*n är det..?) framträdande på Skånska och så Pia Sundhage. Den sistnämnda verkar så sympatisk och hon brinner verkligen för det hon jobbar med – fotboll. Så skulle även jag vilja brinna för mitt jobb!!!

Livet är kort.

Read Full Post »