Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 juli, 2013

Ett inlägg om en deckare i universitetsmiljö.


Min tämligen nya bekantskap
bland svenska deckarförfattare, Kristina Appelqvist, gjorde mig nyfiken på mera efter att jag läst hennes debut Den svarta löparen. Jag har just lagt den andra delen om rektor Emma och polis Filip, Den som törstar, till handlingarna.

Den som törstar

Många mördas i universitetsmiljö.


Tillbaka i Skövde igen
och vid Västgöta universitet. Dess rektor Emma ska delta i en begravning för en kollega. Emma ska vara med i kören som vid detta enstaka tillfälle ska ledas av den världsberömda operasångerskan Angela Hansson. Men på morgonen för begravningen hittas Angela mördad – ovanpå den döde professorn i hans kista. Detta startar en serie händelser. Och det är inte slut på morden…

Jag gav Kristina Appelqvist en chans till och jag tycker att den här andra delen i Emma-serien är bättre än den första. Men det finns saker jag fortfarande retar mig på, till exempel överflödet av utrop som

Vad fint!

och

Vad synd!

och

Vad bra!

Det känns som ett styltigt språk och jag skulle ha föredragit om ordet

vad

bytts ut mot

så 

eller möjligen talspråkiga

va´…

Jag tycker också att skildringen av Filip och Emmas förälskelse känns lite… stapplande. Den första delen slutade med att de skulle åka till Rom, den andra delen börjar med att det liksom inte är nånting mellan dem. Inte nånting som sprakar i alla fall utan tämligen… trist. Det känns inte heller trovärdigt att Emma hoppar in som barnvakt till Filips dotter Elin, när flickan är sjuk. Jag menar, har Emma och Elin ens träffats?

Totalintrycket är dock bättre än ettan. Den som törstar är riktigt spännande bitvis, men jag lyckas pricka rätt på mördaren innan denn*s namn avslöjas. Det blir en betygshöjning med en halv toffla.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mitt senaste personporträtt för Uppsalanyheter.se.


Tror du att en astrolog
är någon sorts flummig tant eller farbror som sitter vid sin kristallkula eller med sina spåkort och pratar om långa, mörka främlingar? Jag har träffat en modern astrolog och vet bättre!

Svart adventsstjärna närbild


Läs min artikel på Uppsalanyheter.se om en modern astrolog med koll på planeterna!

Read Full Post »

Ett inlägg om nätverkande och betydelsen av referenser.


I förra veckan skrev jag om LinkedIn här på bloggen
. Jag har nyligen registrerat mig och försöker nu nätverka på nätet. Det närmaste delmålet för mig just nu är att få fler än 30 kontakter, för då får man ett användbart bonusverktyg på LinkedIn. Jag har 28 kontakter just nu.

Jag skickar ut flera kontaktförfrågningar varje dag. Försöker hitta folk jag känner eller har jobbat med. Det tar tid, men faktum är att jag hittar nya gamla bekanta varje dag. Men samtidigt har jag 25 kontaktförfrågningar som folk ännu inte har svarat på. Jag förstår inte riktigt vad det är så svårt att svara ja eller nej. Om man inte vill, så vill man inte. Eller läser folk inte sina mejl på sommaren? (Man får en signal via e-post om att man har fått en kontaktförfrågan.)

Spindelnät

Nätverk.


När man sen har fått kontakt med nån
kan man be den skriva en rekommendation om ens kompetenser. Och man kan naturligtvis själv skriva om andra! Jag ber inte alla mina kontakter om rekommendationer, men jag har bett nio (9). Jag har fått två (2). Inte heller här fattar jag varför folk inte orkar bemöda sig med att antingen skriva två rader om ens kompetens eller skriva och avböja att rekommendera. Ett par har till och med sagt att de inte vet hur man gör… Men hur svårt kan det vara när jag som nykomling på LinkedIn klarade av det en av de första dagarna jag var där??? 

Som vanligt känns det som om människor med jobb inte förstår hur viktigt det här kan vara för oss som är arbetssökande. Jag tycker att det är slött, på ren svenska. Det tar inte många minuter att skriva ett par rader. Det går ännu snabbare att säga

Nej, jag vill inte skriva nån rekommendation.

Själv har jag skrivit fyra (4) rekommendationer. Det ger mig förstås träning i att skriva såna, men det ger mig också tillfälle att tänka över vad jag tycker och tänker om de här människorna som yrkespersoner.

Peter och jag pratade om det här med referenser i måndags när vi sågs. Man ger aldrig dåliga referenser – då ger man inga alls. (Är det kanske så att många jag har bett om rekommendationer tycker att jag är dålig och värdelös? Fast… varför skulle de då vilja ha mig som kontakt?)

Ibland när jag sitter och letar bekantingar dyker det upp elaka tankar. Tänk om man nån gång fick skriva taskiga rekommendationer! I stället för att skriva den här typen…

Fredrik är en duktig organisatör. Han är serviceinriktad och målmedveten, en lysande projektledare som både är drivande och lyhörd för sina medarbetares synpunkter och kunskaper. Fredrik är inte rädd för att hugga i där det behövs och tvekar inte att arbeta med både högt och lågt. Hans sociala kompetens gör också att såväl överordnade som underordnade trivs att jobba tillsammans med honom.

… tänk att få skriva en sån här:

Märta är en riktig kompischef – så länge du tycker som hon gör. I själva verket är hon en orm som biter dig i ryggen om du inte ser upp. Märta är inte ett dugg lyhörd för andras åsikter. Hon snor vanligen dina idéer och sätter sitt eget namn på dem. Runt omkring sig samlar hon sina privata… ”vänner”, det vill säga unga män som hon finner attraktiva. Personer med gedigna CV:n göre sig icke besvär. Om du emellertid har lyckats hamna i Märtas jobbgäng gör du henne lycklig genom att ständigt le falskt och ömka henne när hon har huvudvärk. Märta är synnerligen inbillningssjuk. Social kompetens i form av medtaget fikabröd står högt i kurs hos Märta. 

Nu har jag fått lite utlopp! Och så fortsätter jag att skriva positiva rekommendationer – men bara till dem som förtjänar dem. Till andra avböjer jag, var så säker!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det här med semester och vila. Eller snarare ingen vila alls.


Nu är jag halvvägs inne i
min fjärde semestervecka. Jag ska ha semester nästa vecka också innan jag går in och rensar på mina arbetsplatser i dagarna tre. Satt och funderade i bilen i morse efter att jag hade skjutsat Fästmön till jobbet om det här med semester, vila och fullt ös, medvetslös. Min semester har mest varit det senaste.

Den här veckan, till exempel, har jag haft och har saker inbokade varje dag utom lördag och söndag. Visst är det roligt, men.. Det känns inte riktigt semester och vila för mig. Allra helst inte som det här bruset just nu är väldigt påtagligt och tröttande. Minsta grej gör mig stressad och så ska det inte vara! Men så är det.

Solnedgång vid Vättern

Bruset är påtagligt och tröttande, men här vid vattnet brukar jag finna en stunds ro.


Min första semestervecka
började visserligen med några dagar som Anna och jag hade samtidigt. Men det var en del förberedelser både för henne och mig då – Anna skulle resa bort med Prinskorven och jag skulle åka till mamma.

Min andra vecka – eller snarare tio dar – var jag hos mamma. Där är det alltid saker som behöver göras. Jag började med att ställa iordning i hennes källare efter ventilationsarbetarna, jag städade, jag storhandlade och jag försökte umgås och åka på små utflykter med mamma så hon skulle komma hemifrån.

en titt över broräcket

Att stå vid en bro en stund ger mig ro.


Min tredje vecka
var det en del att fixa här hemma. Jag städade, satte vin, fixade med bilen, ordnade med årsskötsel av graven, var hos Annas mamma, ringde om mina trasiga persienner, åkte och shoppade kläder på ThunsI lördags var vi och badade – och till och med då fick jag myror insekter i brallan… I söndags gjorde vi… ingenting mer än att jag lagade mat.

Den här fjärde semesterveckan har nog varit värst. I måndags åkte jag in till stan redan vid halv ett och kom inte hem förrän till kvällen. Igår åkte Lucille och jag till IKEA och sen var det hyllfixande tills det var en timme kvar för mig att hinna handla och sen hämta Anna. Idag har jag en intervju för Uppsalanyheter.se som visserligen är tidigarelagd en timme. Men sen ska jag ju skriva artikeln också, få den godkänd och slutligen lägga in den i tidningens publiceringsverktyg. I morgon städar jag mitt förråd och på fredag städar jag min lägenhet. Gissningsvis är jag slut i rutan på lördag och söndag – och det är nog Anna också efter sin första arbetsvecka. Frågan är vem som är slutast…

Den kommande veckan, tillika min sista semestervecka, ska jag inte boka in en enda grej! Det enda jag har att göra då är att köpa en ny mobil. Så förlåt mig alla, som jag eventuellt har lovat att hjälpa på nåt sätt eller göra nåt med, men jag behöver dessa dagar för mig själv.

Toffelfötter på balkongräcket

Semestrande Toffelfötter. Det är den vänstra hälen som är den onda.


Drömmen om semestern
som lat och liggandes i en hängmatta med solbrillor på näsan och en bok i händerna, den finns här. Men den tycks inte bli sann. Jag lever hela tiden på nån sorts fullt ös, medvetslös-nivå och har mycket svårt att koppla av. Det handlar förstås om oro inför framtiden, men som Peter så klokt sa i måndags – och som jag egentligen redan vet – vinner man ju ingenting på att gå omkring och oroa sig. Allting löser sig framöver, på nåt sätt. Men ändå. Jag har levt så här så länge, här och nu och ingen som helst planering. Det tar och det tär. Det har fört tillbaka bruset in i mig. Det där bruset som håller mig på helspänn 24 timmar om dygnet. Och nej tack, jag vill inte ha några råd om hur jag ska få bort bruset, jag vet vad som krävs. Dessutom vet jag att det bara är jag själv som kan åstadkomma det.

Vad har du gjort/vad gör du på din semester??? Har du lika inbokade dagar som jag???


Livet är kort.

Read Full Post »