Ante Valdemar Roos, 59 år, är trött på sin fru och hennes döttrar. När han vinner på tipset köper han sig en stuga på landet. Dit kommer även Anna, som rymt från ett behandlingshem. Ett omaka par – som inte är nåt par – inleder sin bekantskap.
En Roos utan så många taggar…
Berättelse om herr Roos är Håkan Nessers senaste bok, utgiven 2008. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Nesser – åtminstone inte i hans Van Veeteren. (Det kan i och för sig handla om att jag inte gillar Sven Wollter så mycket…) Men den här boken är annorlunda. Det är en polisroman, med Gunnar Barbarotti i den rollen. Ante Valdemar Roos och Anna Gambowska är bokens egentliga huvudpersoner.
Jag gillar den 59-årige tråkmånsen Valdemar. Han har en mjukhet i sitt sätt mot den unga Anna. Och hon har länge saknat en pappa. Det är ungefär detta förhållande dessa två får. Men så småningom kommer verkligheten ikapp dem i form av ett ex till Anna. Snart är det omaka paret på rymmen.
Boken är på över 500 sidor. Den första hälften känns mest omständig, men Valdemar vinner i alla fall mina sympatier. Den senare hälften slukade jag. Detta innebär att jag ger boken ett gott betyg och rekommenderar den till läsning!