Äntligen kom vi iväg till Stockholm och Pride igår! Eftermiddagen var mulen och kvalmig, men regnet höll sig borta. Fästmön och jag strålade samman på centralen i Uppsala när hon slutat jobba för gemensam avfärd till Stan. Vi var väl på hotellet vid 16.30-tiden. Anna tog en välbehövlig dusch efter en tuff arbetsdag. Jag slappade en stund. Men sen gav vi oss av med raska steg mot Tanto och Pride Park.
Utsikt från vårt fönster. Globen syns nånstans uppe i mitten.
Framkomna till parken träffade många goa vänner. Till att börja med var det Åsa med polare och vidare Gnussilussi, Eva, Helena och Marcus. Anna sa till mig att lyfta blicken och i backen ovanför Gnussans gäng satt Annso och Gussi. Ett väldans kramande blev det.
Inne i parken gick vi runt och kikade och tog ett par öl samt käkade lax innan schlagerkvällen skulle börja. Vi hamnade vid ett bord med ett trevligt kompispar mitt emot samt ett ganska stökigt gäng på Annas högra sida. Det var lite svårt att få matro och senare kunna lyssna. För det var otroligt mycket folk och det gick knappt att ta sig igenom folkmassorna. Vi forcerade massorna först efter pausen – och då var vi både mätta och toaletterade och dessutom otörstiga. Tyvärr var det en dum subba som kastade öl på Anna för att Anna råkade knuffa till henne av misstag. Anna bad om ursäkt, men tjejen svarade med att blänga och slänga bira. Vilket jävla sätt! Anna tackade megairriterad. Den svarta LaCoste-tröjan är nu förvisad till tvättpåsen eftersom den stinker öl. Blä för såna bitchar!
Själva evenemanget schlagerkväll blev en besvikelse. Trots en del bra och kända artister såsom Magnus Carlsson, Shirley Clamp, som också fungerade lite som konferencière, fransk stavning 😉 , Lili & Susie, Charlotte Perelli, Malena Ernman, Alexander Rybak med flera var det ingen höjdarkväll. För det var i princip dessa artister som framträdde och inga fler – mer än ett gäng som visserligen sjöng bra men som i alla fall inte jag kände igen.
Perelli kunde vi bäst beskåda på storskärm. Folkmassan var för enorm att forcera just då.
Inga överraskningsuppträdanden, inga gamla godingar som dök upp på scenen och rev av nån dänga från anno dazumal. Trist, helt enkelt!
Vi strosade runt bland tälten en sväng i stället och inhandlade lite utstyrsel till paraden på lördag.
Annas nyaste ”klädtrasa” hänger färggrann och fin bland våra svarta jackor.
Vi träffade på några fler vänner, bland annat Lenisen och Lyxpirayan med make, och förstås en massa kändisar. Medan Anna handlade godisremmar hade hon Pekka Heino flåsande i högerörat och sin blick lite skelande fästad på Simon Inredare som höll en föreläsning för några flix.
Vi stannade vid ena kanten och lyssnade lite och tittade på artister och folk.
Denna svängiga rumpa hade vi framför oss ett tag.
När regnet kom hade vi turen att stå under tak eftersom jag just köpt en öl. Men det blev en skur och inget mer. Vi traskade hem i natten och stannade, som alltid, vid mitt favvo-matställe på söder. Dobro dobro!
Här finns mycket smaskigt och flottigt onyttigt! Mums!
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 