Älsklingens mobil krånglade men ett och annat stöd- och sympatisms kom till mig under dagen! Jag sög i mig som en svamp för att klara det hela.
Vädret var utrtist, mörkt och kallt. Kanske var det det som påverkade humöret? På eftermiddagen regnade det, så nåt kaffekalas i trädgården blev det inte.

Födelsedagsbarnet var lite trött på regnet…
Kaffebordet dukades som sagt i god tid. Födelsedagsbarnet hann vara med på ett par bilder ändå.

Nåt konstigt sticker upp ur mammas huvud…

Nu blev bilden lite bättre!
Klockan 15 prick plingade det på dörren. Vi serverade först smörgåstårta och sen kaffe och jordgubbstårta.

Miche, Karin och mor har ätit tårta.

Gunnar och Mona tog också var sin bit.

Faster Eva, 90+, pekar finger och ser arg ut, men är världens snällaste!
Kalaset varade ända till klockan 19, ungefär. Då blev det till att diska, torka glas och porslin och bestick och bära ner stolar i pannrummet. På vägen ner såg jag en som tycktes ha fallit på eget grepp.

World Wide Web.
Jag är inte rädd för spindlar, men kryp som tvestjärtar och skalbaggar kan få mig att skrika i falsett. För att inte tala om getingar och bin… Fast lite äckligt var det att rensa brunnen i källartrappan igen…

Mysigt diverse från brunnen, upplockat med kinky rosa plasthandske.
Vädret verkade lite bättre, så jag tog en promme ner till vattnet och passade på att ringa älsklingen. Den här dagen saknade jag henne massor, men gladde mig åt att hon haft en bra dag trots att hon varit ganska ensam hemma. Tjejerna var ju i Stockholm och Elias hos pappsen.
Efter promenaden blev jag lite hungrig och behövde nåt stärkande. Det blev en bit smörgåstårta till.

Sju personer hade ätit av denna, alla tog minst två bitar var. Trots detta var det så här mycket kvar! Och det kunde ju inte förfaras…
Under söndagen funderar vi på att göra ett restaurangbesök, men det blir nog inte på nån pizzeria. Där vet man ju aldrig vad man kan hitta i maten…

I vart fall tänker vi inte göra inbrott och äta två veckor gammal pizza…
Read Full Post »