Noggrannt…

(OBS! Jag vet att noggrant stavas med ett n, men här är en medveten felstavning.)

Efter noggrant övervägande har jag gjort många inlägg här lösenordsskyddade. Jag ville bara tacka samtliga inblandade för höjningen av min besöksstatistik. Min egenterapi kring varför jag inte dög som vän heller fortsätter emellertid.

I Sverige har vi frihet att uttrycka våra åsikter. Det bär mig emot att mina åsikter måste skyddas med lösenord. Skitsnack bakom ryggen eller vidarebefordran av privata tragedier skyddas inte med lösenord. Och sånt når ju fram, förr eller senare, vilket kanske också åsyftas. Elakt var det och ont gjorde det. Hoppas motmedicinen var besk att svälja.

Read Full Post »

Flightplan – om att inte bli trodd

Har tillbringat denna kvalmiga eftermiddag framför TVn och DVDn och sett filmen Flightplan tillsammans med Fästmön. Filmen gick på Kanal 5 i mitten av april, men först nu har vi haft tillfälle och tid att se den. Spänning och fart från början till slut! Och lite sorgset också.

Jodie Foster, suverän i rollen som mamma som inte blir trodd.

 

Kyle Pratt, spelad av Jodie Foster, är inte bara flygplansingenjör utan även mamma. När hennes man faller ner från ett tak och dör beslutar hon sig för att ta med sig sin sexåriga dotter Julia från Berlin till morföräldrarna. På planet försvinner dottern. Och ingen ombord på planet har nånsin sett flickan. Påstår de.

Detta är en film full av frustration och den obehagliga känslan man får när man inte blir trodd. Mamman misstänks vara psykisk sjuk och de verkliga skurkarna i filmen får till och med passagerare och besättning att tro att dottern dog samtidigt som Kyles man.

Trots att filmen redan har fyra år på nacken, den kom ut 2005, är den lysande. Den är spännande hela tiden. Jodie Foster, för övrigt medlem i Mensa, det vill säga otroligt smart, samt född samma år som undertecknad (1962), visar att hon ovanpå detta inte bara är lesbisk utan dessutom en fantastisk skådespelerska! Se filmen!!!!

Read Full Post »

Uppdrag

Det är omöjligt att komma till ro. Tvättmaskinen tvättar och ute har det regnat. Jag har läst en stund och inser att jag har glömt bort att berätta att jag faktiskt har ett uppdrag – jag är fisk-, blom- och postvakt åt en grannfamilj. Fiskarna har hittills fått femdagarsbollar att snaska på, men idag ska de få vanliga flingor som luktar blä och urk.

Vilket liv! Att simma omkring i en glasskål – och bli matad av en Toffla!

 

Så jag har ett uppdrag, jag har haft ett uppdrag sedan den 18 juli och till och med den 30 juli. Jag är lite behövd. Lite lite, i alla fall.

Read Full Post »

Hemliv igår och idag

Två morgnar har jag nu skuttat (..?) upp kvart över sex. Fästmön börjar jobba klockan sju måndag – torsdag och det klart att jag vill hjälpa henne och skjutsa henne till jobbet! Med sommartider på bussarna i Uppsala kan man få räkna med dubbelt så långa restider. Eller rättare sagt, turerna är så glesa att man kan få ge sig av hemifrån långt i förväg. Skitdåligt, Upplands Lokaltrafik! Bara för att studenterna försvinner så försvinner ju inte alla som måste jobba, eller?

Klockan 13 slutade darlingen igår och så även idag. Igår hämtade jag henne och så åkte vi till Stormarknaden för att gå på apoteket och hämta ut mediciner samt handla lite. Därefter åkte vi hem och lunchade på eftermiddagen med frallor, kaffe och Marabou Sommar. Smaskigt!

Sött och somrigt, choklad med jordgubbar. Mums!

 

Medan Anna betalade räkningar satt jag på ballen* och läste om Maisie Dobbs äventyr i den tredje boken Lögnen.

Mamma ringde två gånger igår. Hon har ramlat igen och det lät riktigt illa när jag ringde henne i lördags. Hon är väl på benen knappt, men inte mycket mer. Den ena foten och det ena knäet har fått sig var sin smäll, så hon har svårt att gå i trappor, framför allt. Idag skulle hon ringa en bekanting och höra om hon möjligen kunde handla åt henne. Jag önskar verkligen att hon kunde få en lägenhet snart! Sen ringde hon en gång till på kvällen för att berätta att en släkting till oss gått bort. Det var inte så roligt att höra, han var knappt 60 bast fyllda, tror jag, och gift med en av mammas otaliga kusiner.

På kvällen fick vi sitta inne för det blev mulet och kallt. Vi åt kycklingspett, fransk potatis och minimozarellasallad till middag vid köksbordet och det blev faktiskt var sitt glas rött till. Tända ljus. Sen slöglodde vi lite på nån deckare på TV och avrundade med en kvällspromme – det regnade faktiskt INTE!

Vi satt också en stund på kvällen och försökte kolla Pride-programmet, men nåt rörigare har jag inte sett maken till! Det gick inte alls att få nån överblick, så vi får ta det som det kommer. Schlagerkvällen på torsdag blir det och även 90-talskvällen på fredag. Och så naturligtvis lördagens parad.

I morse var jag uppe samma tid för att utföra samma lilla uppdrag. Har suttit vid datorn sen jag kom hem, nästan, med avbrott för frukost. Detta är INTE bra för min onda högeraxel! Och jag måste ju dessutom göra ett uppehåll i behandlingen med Orudis gelen. Gelen har lindrat smärtan en del, men nu har jag bestämt mig för att kontakta doktor Anders om axeln inte blir bättre inom en månad. Då är det antagligen samma problem som jag hade med vänsteraxeln, impingement. Sjukgymnastik kan hjälpa vid den här typen av problem, men vänster axel fick jag operera hösten 2006. Då hade jag väntat ett par år på hjälp…

Nu ska jag ta en liten paus. Borsta tanden och slänga mig en stund på sängen eller i fåtöljen med Maisie Dobbs.

 

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Pappa och mackan – en korrigering

Nu måste jag göra en korrigering av inlägget som handlade om min pappa, Pappi. Jag skrev det i maj, tror jag. Hur som helst, här kommer en mer korrekt version av delar av den texten:

Pappi skickades till Sverige från Finland som 15- eller 16-åring över en sommar under andra världskriget, för att få slippa bomber och granater och för att äta upp sig lite. Han kom inte till nån bonde utan till en fabrikör i Jönköping. Denne lät Pappi jobba hårt och oavlönat – fabrikören och hans hustru var nämligen otroligt snåla. När fabrikörens hustrun fyllde 50 år hade Pappi inga pengar att köpa nån present för. Detta skämdes han över så han cyklade till Metodistkyrkans semesterhem Framnäs, nära Gränna. Sträckan Jönköping – Gränna är på ungefär fem mil. Där blev han kompis med arrendatorns (bondens) son Gunnar.

Efter sommaren skulle Pappi tillbaka till Helsingfors mitt under brinnande krig. Av den rike, men snåle fabrikörens hustru fick han då en (1) smörgås att ha med på båtresan (ett dygn, minst) som matsäck. Pappi sparade och sparade på sin macka och han vågade inte försöka köpa nåt mer ätbart på båten eftersom han inte visste om han skulle kunna betala. Slutligen åt han sin macka. När han så anlände till Helsingfors var han förstås vrålhungrig och räknade med att få mat hemma hos farmor och farfar. Då gick flyglarmet. Pappi tvingades ner i ett skyddsrum – över natten. Nån som betvivlar att det var en vrålhungrig 15-16-åring som satt där?

Han fick bara en macka…

 

Dessa scener ska vi ha framför ögonen när vi goffar och smäller i oss en massa onyttigheter så kanske vi skänker en tanke till dem som inte har så mycket att äta och till dem som dessutom befinner sig i krigshärjat land.

Read Full Post »

Det finns alltid nån som har det värre…

I morse skrek en stor, fet, svart rubrik mot mig från morgonblaskan:

Arbetslösheten stiger brant

Åååå, verkligen sånt jag vill läsa just nu! Och ännu gladare blir jag (inte!) när jag ser att läget är

betydliget bättre

i Uppsala län än på andra håll i landet. Ja, suck, det finns alltid nån som har det värre, en klen tröst och ett dåligt försök att tänka positivt.

Enligt prognoserna väntas 14 400 personer i Uppsala län vara utan jobb nästa år. I procent ökar arbetslösheten i länet från 3,5 till 4,5 mot slutet av 2010. Men det är bättre än i resten av Sverige och läget är inte alls så tufft som under 1990-talets krisår. Men ändå. För den som är drabbad finns det inget kul i dessa siffror. Inte nåt.

Vad görs då för att få folk i arbete? Ja av de 4,5 procenten väntas 2,2 procent få nåt att göra i

arbetsmarknadsprogram

vad nu det är för nåt. Är det nån som nånsin bett nån förklara vad ordet betyder? Victoria Axberg, som har ett tryggt och välbetalt jobb som chef på Arbetsförmedlingen i Uppsala, säger i artikeln att

Uppsala län kommer att klara sig förhållandevis bra jämfört med andra län. Uppsala är en motor i ekonomin.

Å vilket dravel! Det hjälper väl inte oss som står här med mössan i hand och behöver jobb? I nästa andetag säger hon också:

arbetslösheten kommer att öka kraftigt i länet

Och så går artikelskribenten, som naturligtvis har fast jobb på tidningen, på hennes blabb och nedtecknar att det är bara i Stockholms län arbetslösheten blir lägre. Blir det värre där, ja då kan det påverka även vårt län. MEN SKIT I DET! SKIT I ALLA FLÄPPA JÄMFÖRELSER! Varför sätter inget fingret i magen på Arbetsförmedlingen och ber förmedlingen av arbeten (vilket skämt!) tala klarspråk och berätta vad den tänker göra åt arbetslösheten här och nu?

Victoria Axberg får ännu mer utrymme i artikeln och säger då självklara saker som att

många väljer att studera för att klara sitt uppehälle i lågkonjunkturer men det är också ett sätt att kompetensutveckla sig … Om man inte har tagit sin gymnasieexamen är det här ett utmärkt tillfälle …

Men hallå! Det passar kanske möjligen den som är under 30 och fortfarande kan få studielån. (Också kul för folk att sätta sig i skuld, för övrigt…) Jag är faktiskt 47 bast, jag har såväl gymnasieutbildning som universitetsexamen. Jag har dessutom 23 års arbetslivserfarenhet. Ska jag sätta mig på skolbänken igen och utbilda mig till ingenjör, sjuksköterska eller lärare, som räknas upp som troliga bristyrken när konjunkturen vänder??? Fan, jag är varken teknisk eller omvårdande och med barn är jag inte särskilt pedagogisk. Vad ska jag ta mig till???

Den här utsikten hade jag för sex månader sedan från mitt rum på dagtid, måndag till fredag.

 

Sätter mig väl här och halvdeppar ihop och tänker att det finns alltid nån som har det värre… Ååå vad såna tankar hjälper (inte!)!

Read Full Post »