T-shirt-mysteriet del tre: Ingen har flyttat den!

T-shirt-mysteriet fortsätter att förbrylla både mig och trevliga Marianne på Thuns i Faringe. I eftermiddags när hon ringde kändes det som om vi var riktigt tjenis med varandra. Dessvärre kunde hon inte servera nån lösning på mysteriet. Hon hade frågat de två kollegor som arbetade i fredags om de flyttat en t-shirt enligt min beskrivning, från kassan till barnavdelningen där den upphittades. Ingen hade gjort detta. Så hur 17 har t-shirten hamnat i kassan, blivit betald av mig – och sedan hängts upp inne i affären, på barnavdelningen???

Ungefär en sån här t-shirt är det som försvunnit obegripligt. Men den jag har betalat för har en krans i flera gula nyanser. Skitsnygg!

 

Ingen av oss har nåt svar. Det senaste är att Marianne ska prata med sin chef. Kanske blir det så att vi går halvvägs, det vill säga jag betalar för halva t-shirten. Marianne är nämligen så gullig att hon hängt undan den på kontoret och märkt den med mitt namn. Och jag vill verkligen jättegärna ha den där t-shirten! Chefen ska vidtalas i morgon och sen ska Marianne, my buddy, ringa mig igen. I vart fall åker jag ut endera dan eftersom Johans jeans måste bytas. Övriga kläder passade honom och det var särskilt roligt att han gillade luvajackan som jag själv annars kunde tänka mig (om han inte ville ha den eller om den var fel storlek). Nu får vi hoppas att Elias kan ha sina gympa-dojor som Anna köpte, för på onsdag ska han ha gymnastik i skolan för första gången!

To be continued, yet again…

Read Full Post »

Körkortsförnyelse, limousine-service och receptfjams

Idag låg ett brev i postboxen från den relativt nya myndigheten Transportstyrelsen. Samma myndighet sköter även bland annat fordonsskatten numera – och lite annat smått och gott som tidigare handlades av Vägverket. (Man undrar lite vad Vägverket har kvar för arbetsuppgifter..?) Det är i vart fall dags för mig att förnya mitt körkort. Och det behövs, kan jag meddela! Dels för att jag ser värre ut än vanligt på körkortet, ihoptryckt och fyrkantig som värsta gorillaungen (hujeda mig!), dels för att jag behöver ha ett aktuellt körkort så mycket som jag kör.

En riktig Skum-Toffla! Uff! Men så här, minus det svarta strecket, blev nya körkortsbilden.

 

Familjens limousine-service, den sköts nämligen av Tofflan, den. Först var det en sjukresa tur och retur idag på förmiddagen för Fästmön. Därefter var det en hemresa för densamma ut till Förorten. På eftermiddagen var det en skolskjuts (hämtning) för Elias. Något senare en tur- och returresa för inhandling av diverse livsmedel. Senare i eftermiddags blev det en arbetsresa (till jobbet) med Anna och i kväll blir det ny arbetsresa (hem) för älsklingen. Och så slutligen blir det en tur mamma-pappa-mamma för Linn som antagligen har en massa packning hos ”gubben i mitten” (pappa).

Mellan alla körningar är jag hemma hos mig och utför lite hushållssysslor (tvättar och bäddar rent), ringer diverse samtal, bloggar med mera. Ska försöka värma en stenfrusen gammal matlåda med pasta och tonfisksås senare. För övrigt hade Annas mamma provat att göra vitaminkickssoppan – jag mejlade henne recept och bild – och hon tyckte den var mycket god, trots att hon inte hade muskot hemma. Så nu blir jag häcklad av Anna som tycker att det är lite fjamsigt att

byta recept med svärmor

Ha ha, jag tar detta med jämnmod och är glad om jag kan glädja Annas mamma och hennes man med ett smaskigt och vitaminrikt sopprecept. Jag vet ju hur det är att vara squash-odlare – det blir ofta grymt rika skördar och vad ska man göra med allt..?

I morgon ser jag fram emot en lunchdejt med L8 innan jag hämtar Anna från jobbet. På kvällen ska jag ”barnvakta” Elias när hans föräldrar är på möte i skolan, denna gång för Frida.

Read Full Post »

En snuskestund

Skjutsade Fästmön till Sjukstugan i backen i morse dit hon skulle på undersökning. Fungerade lite som ledsagare också, men hon klarade sig bra utan hjälp.

Medan dropparna verkade blev det en glass utomhus. Glassen, en tip-top, var otroligt snuskig (eller var det de som åt glassen som var snubbiga???) och blev allt från ett bröst, via toppen på ett manligt organ till den lilla pärlan på ett visst kvinnligt organ…

Trots oskärpan… Bedöm själv, vad ser glassen ut som???

 

Säkert hade jag extra snuskig fantasi idag efter att först ha konfronterats med en obehaglig notis i morgontidningen (se föregående inlägg!) och därefter passerat en person som tycks chefa utan makt i stadens sandlåda…

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Varför tvingas jag se den fula nunan???

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Inside king Michaels castle…

Fastnade framför TV3 i kväll och den amerikanska dokumentären Inside the Michael Jackson Mansion: Never can say goodbye. Kameran och två vittandsleende programledare förde oss med in i huset, slottet, där popkungen bodde med sina barn sin sista tid i livet.

King Michael

 

Efter en kort introduktion om Michael Jacksons tidiga karriär och alldeles för kort om hans tidiga liv, får vi träffa ytterligare en vittandsleende person, den kvinnliga mäklaren som ordnade detta slott till honom. För ett slott är det i sanning! Åtta sovrum, ryskinspirerad biosalong, 13 badrum, gym, biljardrum, en enorm trädgård, en olympisk simbassäng… med mera med mera. Ett slott i tre våningar om totalt 1 800 kvadrat. Stum och helt fängslad följer mina ögon och öron varje sekvens, varje bild.

Trädgården är som en jättepark, nedsänkt 15 meter och omgiven av träd. På så sätt blev den mycket avskild. Vattenfall, jacuzzi, eldstäder, massor av träd. En underbar plats, helt enkelt, för en man som inte kunde gå till och njuta av en vanlig park med sina barn.

Inredningen i huset är mycket smakfull. Materialen i golv, väggar, dörrar, tak är utsökta och består av ovanliga träslag och stenarter. Marmorn i badrummen är så otroligt vacker och Jerusalemstenen i golven på verandorna utsökt. Kalkstenen i balustraderna på verandorna är fransk och väldigt unik.

Konstverken är fantastiska. Huset är fullt av antikviteter och man undrar hur Michael Jackson fixade det med tre små barn som ändå var just barn och som behövde rasa omkring… Men inte ett spår av chipsfeta fingrar, kladdiga saftfläckar eller smulor…

Mot slutet av programmet får vi följa med ända in i Michael Jacksons sista sovrum. Då blir det smaklöst. Inte ens som död får han vara ”privat”. Lika smaklöst och inte särskilt trovärdigt blir det när några av hans vänner – och mäklaren! – uttalar sig om vilken fantastisk person och far Michael Jackson var. Detta var riktigt onödigt. Det skulle vara ett program om Michael Jacksons sista hem, huset. Det borde ha stannat därvid, det var ju en annans, blott lånat, för att parafrasera en svensk poet.

Michael Jackson hyrde detta vackra hus sedan januari i år. Tanken var att han skulle bo där med barnen tills turnén var över. Nu hann han inte ens påbörja turnén.

Read Full Post »

Söndagssolo

Fästmön är körd till arbetet där hon ska befinna sig ända fram till klockan 21.30 i afton. Dessa ensamma kvällar är så fruktansvärt trista. Bara skit, det vill säga sport eller värdelösa gamla filmer, är det på TV också. Jag läser och läser så ögonen går i kors, men till slut tröttnar jag på det också. Söndagssolo är inte alls nåt kul! 😦

Tog en tur till ICA Heidan för att inhandla lite förnödenheter. Det lär bli så i veckan att jag käkar en del frukostar här och är hos Anna mest om eftermiddagarna och kvällarna. Mötte en före detta kollega från ”huset” i affären. Jag hälsade tydligt och fick en lite avmätt vinkning till svar. Men ändå. Jag fick en vinkning. Fast lite ledsamt känns det, trots allt. Var jag inte värd mer? Nej, nu får jag sluta tro att jag är/har varit nåt och tatuera in Jante-lagen på näthinnorna!.. 😯

Körde en maskin svart tvätt idag på förmiddagen och nu tvättar jag en sunkig utflyktsfilt som har legat i bilen hela sommaren – när den inte har använts att spilla på…

Går för fullt i badrummet.

 

Har jobbat en del med min kontaktlista i veckan och senast alldeles nyss, medialistan är väl i det närmaste klar. Sen är det kanske dags att ta kontakt med revisorn och få lite hjälp med diverse praktiska prylar. L8 ska jag träffa på tisdag lunch och hon har varit en peppningskälla i detta, verkligen! Så jag hoppas att hon läser detta och ser att jag faktiskt lyssnade på henne! 😎

Vi sover nog i stan i natt, Anna jobbar ju till sent. I morgon bitti ska jag dessutom skjutsa henne till Sjukstugan i backen där hon ska på ett läkarbesök. Eftersom undersökningen gör henne lite ”disabled” tror jag att det är bra att jag är med som ledsagare och chaufför.

Read Full Post »

Lögn, förbannad lögn, statistik?

Ja jag erkänner! Jag ÄR skitintresserad av att följa besöksstatistiken på bloggen. Det ÄR skitkul att se varifrån folk kommer, till och med vilka länder de kommer ifrån.

Intressantast av allt är HUR folk hittar hit. Jag har ett par återkommande besökare som söker på ”gummihandskar” respektive ”gult porslin” och hamnar på min blogg. Man undrar om det är pervon, städmaniker eller antiksamlare? Eller kanske bara såna som inte vill ge sig till känna på annat vis? Eller kanske en och annan som vill få sig ett städtips eller rentav en städkick? Kan ju behövas i vissa fall…

Nån söker på ”tofflan den tragiska” och visst är jag väl tragisk! Jag är patetisk också, har nån sagt, så nu kan man söka på ”tofflan patetisk” också eftersom jag ju skrivit det i denna mening. En annan genväg att hitta hit utan att avslöja sig för mycket är att söka på ”balkong balle”. Subba går också bra. Ja ja, jag är bara glad att jag kan roa alla som har så fulltecknade liv men trots det har tid att söka sig hit. Besöksstatistiken höjs ju dessutom.

En tragisk och patetisk figur, fotad av Fästmön.

 

Men det klart. Alla ÄR inte lika välkomna, fast om det roar folk som en gång haft en plats i mitt liv att följa det, så var så goda då. Det liv jag har nu är inte särskilt intressant och för övrigt, som sagt, ganska tragiskt. Skillnaden är att jag har kärlek och vänner nu i mitt liv – och det är sånt som ingen statistik i världen kan räkna.

Read Full Post »

Ibland…

… är färgerna så vackra att det gör ont…

Baksidan i kväll klockan 20.

Read Full Post »

Ge aldrig upp skaver!

För tre minuter sen la jag ifrån mig Michael Alonzos bok Ge aldrig upp. Jag började läsa den igår och avslutade den i kväll. Det var svårt att göra annat emellan. Boken skaver nämligen. Så in i själen.

Han gav aldrig upp, den här pappan!

 

Michael Alonzo skriver om sin kamp för att få vara pappa till sin son. Från dagen hans fru misstänker att hon är gravid med sonen uppträder hon märkligt. Och märkligare blir det! Hon gör nåt så pinsamt som misshandlar sin man – inte bara verbalt utan också fysiskt. Självklart anmäler han henne inte, hur skulle han våga det?

Den här boken tar upp ett mycket skamligt problem: kvinnor som slår sina män. Men den tar också upp hur jäkla orättvist samhället dömer när det handlar om vårdnaden om ett barn. För allt som oftast tillfaller vårdnaden per automatik mamman. Men Michael Alonzo är en pappa som vill vara med och uppfostra sin son.

Nya lagar och förordningar kommer ständigt, så även i familjerätt. Man kan bara hoppas att fördomarna planas ut med åren och att papporna får en chans. Också.

Michael Alonzo har bland annat varit sångare i ett punkband och engagerad i kampen mot rasism samt är ordförande i organisationen Pappa-Barn. Han nämns som en av dem som påståtts ha mordhotats av nationalsocialister utanför sitt hem.  Bildmaterialet kring detta visade sig senare vara förfalskningar av en reporter/fotograf på en kvällstidning.

För den som vill läsa mer rekommenderas ett besök på Pappa-Barn-organisationens hemsida. Jerry skriver också om boken i sin blogg.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Småkrypspartaj och porr…

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »