Ett inlägg om en morgon i juli när några har semester, medan andra jobbar.
Det är juli, måndag och morgon. En del av oss skulle ju upp och jobba i morse och sov väl sisådär i natt. Andra har semester. Vissa går in på sin fjärde semestervecka och laddar för… arbetssökeri.
Anna har börjat ett femveckorspass som administratör idag. Hon var ganska hispig i morse och yrade om koder, försvunna anteckningar och
Vad ska jag svara i telefonen? Jag kan ju inte säga [ordinarie personals namn]…
Jag föreslog att hon skulle sjunga en liten snutt. Då tittade hon på mig. Jag fick i alla fall skjutsa den nådiga till jobbet – alltid något!
Min morgon har därefter fortsatt med att bättra på ytterligare en lackskada som jag noterade lördags. Trött jag blir… Att folk inte åtminstone kan sätta en lapp när de skaver emot en annan bil och gör repor…
Dagens reparationsyta.
Jag springer lite in och ut i garaget, för det är ju torktider på färgen. Efter tio minuter ska man dra med ett vattenfuktigt stift över stället jag målade. Det har jag gjort – med påföljd att färgen lossnade. Fick börja om igen. Sist ska man lacka med klarlack. Ett jädra pysslande, helt enkelt.
Hantverkarbilen från Erlandssons bygg går nu in på sin, mig veterligen, andra vecka när den vardagar parkerar på gräsmattan på framsidan. Undrar om företaget tänker ersätta de skador på gräset som detta innebär? Jag vet inte ens om hantverkaren har tillfälligt parkeringstillstånd att stå på gården, inte gräset, från styrelsen. Strunt samma, jag tycker bara att det är idiotiskt att parkera på gräsmattan. Sen jobbar hantverkaren inte utomhus idag. Det är väl för att jag är uppe…
I eftermiddag ska jag in till stan och fira en födelsedagskille. Jag har bespetsat oss på räkmackor på Fågelsången och baskat om de inte har några! Födelsedagskillen är också min uppdragsgivare på Uppsalanyheter.se och såna ska man ju hålla sig väl med… I det här fallet är det inte så svårt, för Peter är en väldigt bra arbetsledare som är mån om sina medarbetare och som alltid ger återkoppling på det man gör. Alltid. Det är man inte precis bortskämd med…
Anna kommer in till stan efter jobbet – om hon inte är helt slutkörd – och vi ska leta upp nåt ställe att äta middag på.
Här stod jag och twittrade med Åsa B och Anna W under torktiden.
Nu är bilen lackad och klar. Sista gången orkade jag inte skutta in igen i tio minuter – min onda häl har gjort sig påmind och tillåter inget skuttande. Stannade därför i pilallén ovanför bilparkeringen och twittrade med Åsa B och Anna W, trevligt sällskap medan jag väntade!
Det är dags att sätta fart här inne nu med bädd, hygien och klädpåtagning. Måste börja med rutinerna i god tid så att jag vänjer mig till den 1 augusti. Datumet har plötsligt kommit ännu närmare…
Livet är kort. Oron är konstant.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 