Jaha vad är det här nu då? Moderaten Tomas Tobé, tillika moderaternas nya skolpolitiska talesperson, föreslår att alla sexåringar ska mognadstestas. På så vis kan barn som behöver extra stöd upptäckas i tid.
Den nya skollagen ger eleverna rätt till en annan typ av stöd än tidigare. Men för att kunna se detta, eller se om det ens finns behov, tycker Tomas Tobé att ett test är bra. Men såna här saker hasplar man inte ur sig hur som helst. Det finns alltid nån som hugger. En av dem är folkpartisten Tina Acketoft, som är gruppledare för Folkpartiet i utbildningsutskottet och ordförande i FP:s skolprogramgrupp. Hon tycker att det räcker med att man kollar in barnen i sexårs. Kollar in, alltså bedömer. Frågan är bara hur man bedömer barnen. Ett test kanske kunde vara lite vägledande ändå, eller? Vänsterpartisten Rossana Dinamarca tar frågan till en annan sfär och tror att Tomas Tobés förslag är en beställning. Från Svenskt näringsliv.
Men sossarna sätter nog ändå klacken på liktornen, så att säga, när Ibrahim Baylan säger:
Problemet är ju att det inte finns några pengar till att ge stöd till alla elever som behöver det och då är det ju inget värde med testerna
Aha, tja, då var det ju liksom ingenting att diskutera… Och det är synd. För jag kan inte vara emot såna här tester. Inte om de skulle kunna rädda en enda unge från att tvingas gå ett helt grundskoleliv i särskola bara för att h*n inte har fått göra nåt ordentligt test. Till exempel. Eller en annan unge som redan i första klass blev så skoltrött därför att det var så jädra tråkigt – h*n kunde ju redan det som lärdes ut.
Nej, jag är inte emot nåt test av sexåringar. Inte alls. Är du???
Jag önskade att det hade funnits då jag började skolan. För jag var definitivt inte skolmogen och hade vunnit mycket på att få vänta ett år .
Kram
Jag blev testad, men inte förrän efter första klass. Sen fick jag hoppa över tvåan. Det kan ju vara åt andra hållet också. Jag tycker nog att det är en ganska bra idé, men det ska ju finnas pengar så man kan agera också, inte bara testa ungarna.
Kramen!
[…] det hela kanske inte är någonting att debattera? Man får det intrycket efter att ha läst Ibrahim Baylans uttalande: ”Problemet är ju att det inte finns några pengar till att ge […]
Man måste ändå tänka på att det kan vara jobbigt för sexåringar att gå igenom ett test där de kan bli utvalda för specialbehandling i jämförelse med sina jämnåriga kompisar… Men jag håller med dig att det är värt det om man kan hjälpa någon/några att komma igenom skolan på ett bättre sätt.
Förr i tiden, på stenåldern när jag skulle börja skolan, testades ALLA sexåringar för att se om de var skolmogna eller inte. Men sen fick jag själv göra en ny test efter första klass, en test som resulterade i att jag efter två månader fick hoppa över tvåan och börja i tredje klass. Det var nog bra rent intellektuellt sett, samtidigt som jag kan känna att jag förlorade ett år av barndomen…
Men värre är dessa barn som hamnar i t ex särskola – och sen är de inte ett dugg sär egentligen…
Jag känner rent spontant: Hellre ett sådant test för mycket än ett för lite. Och som du säger, det går åt båda hållen. Skolan ska vara förståelig och intressant för alla, både för de som har de svårt, och för de som redan kan det kursplanen säger.
Ja eftersom jag talar av viss egen erfarenhet så tycker jag nog själv att jag har åtminstone liiite rätt.