Nytt från ballen*

Den som läser här på bloggen vet säkert vad jag menar med ballen, men för nytillkomna läsare gör jag ett förtydligande – kolla asterisken (*) i slutet av inlägget!

Det blev balkongväder till kvällen. Vi satt ute och åt rökt kalkon med mimosasallad, paprikor, oliver och vitlöksbröd. Fräscht och gott i värmen!

Underhållningen är gratis. För andra året i rad har en talgoxefamilj hyrt in sig bakom tegelstenarna i väggen. Helt fantastiskt att se hur mamman och pappan flyger in och ut till de skrikande ungarna (påminner om några, ingen nämnd, ingen utpekad!..)  med en massa äckligt i näbbarna. Men de är väldigt skygga, så nån bild har jag inte lyckats ta. Än. Fästmön och min närvaro där ute stör antagligen i rutinerna, för föräldrafåglarna kan cirkulera en bra stund innan de klämmer in sig till ungarna. Och det gör de gissningsvis när den stora, elaka Tofflan går in och skriver wicked things på sin blogg… But, let me remind you, birdbrains, I’m your landlady!!! 👿

Vad hände mer när jag var inne och skrev? Jo detta:

En trött Lill-Kicka somnade. Eller slumrade till lite, i alla fall.

Jag har suttit och läst en stund och vi har ätit var sin glass. Jag gissar att ingen läsare har lyckats klura ut Päronsplittfrågan än! Ni suger verkligen! 😮  (Jag retas lite!) För övrigt har jag bränt mig på magen (!) så trots tjockis-svart linne är magen numera inte trind och vit utan trind och röd. Hoppas solen bränner ihjäl min alien också! 😈

I morgon väntar provtagning och läkarbesök. Jag är lite orolig, faktiskt, fast jag begriper inte varför. Vi ska alla dö, liksom…

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Dagens päronsplittfråga den 13 juni 2012

Äntligen blev det lite glassväder i kväll! Fästmön och jag satt och slickade på var sin. Min var förstås en Päronsplitt. Därför delar jag här med mig – av gåtan på pinnen! Sug på den här:

Vilken krydda är kryddhyllans elektriker???

Read Full Post »

Lite sol på nosen och några skärmar

Det blev lite sol på nosen under lunchen. Jag knatade iväg med min bok på gång till thaistället. Behövde sitta lite ensam, kände jag. Jag är inte lika yr idag, men jag är trött som 17 och jag orkar inte stå och jobba.

Dagen började disigt, men läget har förbättrats. Jag läste nånstans att det är så viktigt att få i sig D-vitamin och det får man genom dagsljus/solen. Idag har jag fått en bra dos!

På vägen passerade jag några stora träskärmar som stod uppradade längs ena kanten.

Avskärmat!

Klart jag blev nyfiken och klev intill för att kunna se vad det var skärmarna skulle skärma av. Men det var bara ännu fler skärmar…

Ännu fler skärmar.

Men nu råkar jag veta att skärmarna ska hålla obehöriga borta från ett omdiskuterat bygge. Ett bygge som det stormar omkring och som det lite opsykologiskt startade en namntävling om i måndags. (Hur tänkte nån där? Inte alls, tänker jag.) Det enda namnförslag som har nått mina kommunikatörsöron är

Spiken i kistan

och det är inte det lämpligaste även om somliga tycker att det är det mest passande.

Äsch, jag tog en bild av Biocentrums exteriör när jag passerade på väg tillbaka till jobbet. Jag gillar de långa bänkarna av träribbor och pollarna, som kan användas som både bord och sittplats.

Läckra bänkar och pollare.

Innan jag gick vidare till ”mitt” hus tittade jag i entrén för att spinka på en annan sorts skärmar än dem i trä, BC:s informationsskärmar. Tre stycken, mycket snyggt utformade… Hur ska jag få dem i ”mitt” hus lika snygga..?

Read Full Post »

Framtidsstafetten – hugade bloggar om framtida samhällsutmaningar

Jag såg ett Twitter om Framtidsstafetten och läser mer hos Bloggvärldsbloggen eftersom jag blev nyfiken!  Vad jag förstår har Framtidsstafetten kommit till på initiativ av Framtidskommissionen och det är Twingly som sköter det hela.

Initiativtagare.

Framtidsstafetten handlar om framtidens samhällsutmaningar 2020 och ännu längre fram i tiden. Det första inlägget kommer i slutet av den här veckan, vad jag förstår, och består av ett blogginlägg av Anne-Marie Körling med titeln Den bästa av framtidsvärldar. Stafetten i sig pågår fram till nyår. Syftet med det hela är att lyfta fram nya röster, inte bara de sedvanliga politiska knastertorra stämmorna. (Nåja, det gäller ju inte alla politiker, men…)

Twingly, som numera även har annekterat Bloggportalen, sköter alltså det hela. Det blir stora och små bloggar som normalt kanske inte hörs i politiken. Twingly väljer de bloggar de tycker är intressanta och vill gärna lyfta fram många olika perspektiv.

Twingly gör urvalet.

Den som vill tipsa om lämpliga bloggare som skriver inlägg i stafetten kan göra det via Anton på Bloggvärldsbloggen! För att Framtidskommissionen ska länka till inläggen får texten inte bryta mot Regeringskansliets netikett. Det är bara inlägg särskilt skrivna för Framtidsstafetten som kan komma ifråga.

Read Full Post »

Svordomsförbud – i en amerikansk stad

Jag vet att många som kommenterar det jag skriver om här ofta raljerar över oss tråkiga svenskar och våra töntiga lagar. (Det är vanligen personer som har emigrerat från Sverige, så varför de fortfarande bryr sig kan man undra över.) Men vad sägs om det svordomsförbud som har införts i staden Middleborough i USA? Det är invånarna själva som har röstat igenom förbudet mot att svära på allmän plats. Ibland fungerar visst demokrati, hör och häpna.

Idén till svordomsförbudet kom från en tant som har en affär. Hon hade tröttnat på främst ungdomarnas fula språk. Till AP säger hon:

De sitter på bänkarna och skriker fram och tillbaka till varandra på det otäckaste av språk. Det är bara så opassande. 

Man får emellertid använda lite lindrigare kraftuttryck i samband med basebollmatcher (typiskt att det alltid ska runda undantag för sport!) eller i privata vardagskonversationer. Men den som säger nåt opassande på allmän plats kan bötfällas.

Nog borde jag tänka på mitt språk ibland och vårda det lite bättre, men ett allmänt svordomsförbud… Nej, det tror jag inte riktigt på…

Read Full Post »

Skynda, skynda, de magiska datumen är på väg att ta slut!

Åhejåhå! Nu lever den som vill gifta sig lite farligt. Visserligen vill de allra flesta skrida till altaret en sommardag. Men än mer populära är så kallade magiska datum. Bara det att de börjar ta slut!!!

I år är det sista chansen för oss nu levande att gifta oss på ett magiskt datum. 

Förra året gifte sig 47 564 personer. Det är något färre än året innan, när över 50 000 gifte sig. Och vissa datum har visat sig vara populärare än andra. Vanligast är att man gifter sig på sommaren, ofta en lördag, kanske till pingst eller på midsommardagen. Själv gjorde jag misstaget att gifta mig på midsommarafton, men det är så länge sen att det är preskriberat nu. Jag kommer inte ens ihåg vilket år jag gifte mig, bara att skilsmässan gick igenom i maj 1999. En lättnad för alla inblandade, vad jag minns.

Men nu har alltså magiska datum blivit väldigt populära. Jag tänker på 111111, till exempel, alltså den elfte november 2011. Nästa magiska datum är 121212, alltså den 12 december i år. Vigselförrättarna börjar redan bli inbokade. För det är det sista magiska datumet på ett bra tag…

Read Full Post »

Skrattogram

Morgonens tankar har fastnat på… skrattogram. Hur många är det som är pigga och glada före klockan sex på morgonen? Njae, det är inte många av oss. Själv är jag ju förstås som en lärka så dags, men får lägga band på mig så att omgivningen inte rasar. Idag var det emellertid svårt. Fästmön upptäckte igår att hon hade glömt sin blodsockermätare hemma. En blodsockermätare är en ganska användbar liten sak för en diabetiker. Gissningsleken fugerar sisådär, men klockan drog mot halv elva på kvällen när upptäckten gjordes så att åka till Himlen och hämta apparaten var inte att tänka på. När man har lågt blodsocker – och det gäller ju de flesta – kan man bli lite… tja, motsatsen till muntergök. Anna hade ju ingen möjlighet att kolla sina värden i morse. I stället upptäckte hon att hon hade tagit fel medicin igår kväll. Detta ledde INTE till några skrattkramper. Det var då jag fick syn på annonsen om skrattogram i lokalblaskan…

Tänk om en sån här plingade  på hemma för att leverera ett skrattogram?

Jag föreslog Anna att jag skulle ringa och beställa ett skrattogram. Det föll inte väl ut. Hon såg bara ännu argare ut. Nån tidningsdel, som jag lite försynt erbjöd henne, ville hon inte heller ha – för hon hade inte tid (!) att läsa den. (Vi samåkte idag.) Sen kom hon att tänka på dagens övningar och ett stort, svart moln drog över hennes ansikte. Till råga på allt tappade hon brallorna när hon hasade över köksgolvet för att stoppa undan bordstabletten. Jag skrattade då, för det såg ganska dråpligt ut och jag tyckte mig ana ett flyktigt leende även i Annas söta fejs. På väg till garaget kom jag på att jag hade hört att man inte använde deo på 1950-talet, en upplysning som jag delgav min kära bara så där. Då kunde hon inte hålla sig utan skrattade. Lite, i alla fall. Sen kom jag på att jag mådde illa och då skrattade hon helt klart och tydligt.

Jag mådde illa.

Så vem behöver ett skrattogram när man har en rolighetsminister i familjen? Inte Anna eller jag kanske – ja för Anna kan vara fruktansvärt rolig, jag berättar inte hälften av det som sker mellan oss här på bloggen! Du kan inte ana… Men… om du beställer ett skrattogram via Clowner utan gränser kan du faktiskt göra två flugor på smällen: dels kanske nån får sig ett gott skratt, dels gör du lite gott. För Clowner utan gränser skickar clowner till barn som har drabbats av krig, sjukdom eller annat skit.

Och nej, det här inlägget fick jag inte betalt för att skriva, det kom ner på pränt av egen vilja.

Read Full Post »