Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 29 juni, 2012

Uppdaterat inlägg!!!
Intrycken efter första användningen är följande:

  • nej, det gjorde inte ont att dutta på!
  • det luktade inte illa
  • det var skitsvårt att läsa den mikroskopiska texten på instruktionsbladet
  • hur länge räcker de bipackade topzen, tro..?


Förtroendet för vården hos mig
är, som du kanske har uppfattat, inte så stort. Och för resten tycker jag inte att man ska springa till doktorn så fort en fis vänder sig i magen. Det räcker med att jag har varit där nyss och väntar på en viss behandling.

Nä, en Toffla kan reda sig själv. Det går fortare och är oftast billigare. Jag egenvårdsbehandlar till exempel min onda häl. Håravfallet struntar jag, det är säkert nån biverkning eller nåt symtom, men nu har jag accepterat faktum: jag har en fotvårta. Det jag trodde var nåt skit jag trampat in i foten är högst troligt en vårta. Den är liten, men gör skitont. Fredag kväll passar bra för behandling, tycker jag, så jag stannade vid apoteket Hjärtat på Tokerian och inhandlade medlet Vårtfri.

Vårtfri? Tja, vi får se.


Redan förpackningen irriterar mig
eftersom den bland annat har texten

Trött på vårtor?

Ja, vem är inte det? Eller trött och trött… Vårtor är väl nåt man inte vill ha, liksom. Ont gör de och fula är de. Och smittsamma…

Vårtfri kostar en miljon… närå, men 289 kronor. Svindyrt, med andra ord.

Men ingen har hittills returnerat det!

sa apoteksmänniskan.

Nä, skulle tro att vårtmedel och underlivssalva är sånt som man kanske inte gärna vill ”byta”… (Inte heller en använd, men trasig kondom som lett till en oönskad graviditet… Men man borde – få lämna in ungen! JAG SKÄMTAR! RÅTT!)

Hur som helst, behandlingen med Vårtfri går till så att man blöter foten, i det här fallet, genom fotbad eller dusch och sen när vårtan är mjuk ska man topsa den. Detta ska upprepas en gång i veckan. Man ska INTE fila vårtan, men man kan pilla på den. (Hoppas den inte hoppar till mina fingrar då…) Bäst av allt: det gör inte ont! Sägs det… Du som har gjort en kryobehandling nån gång vet att det gör för%¤#”&/= ont. Den behandlingen går ut på att man förfryser vårtan… Brrr, nej inte skönt.

Så nu ska jag strax in i duschen och tvaga hår och kropp – och premiärtopsa vårta. Eftersom detta förfarande ska upprepas en gång i veckan ska jag också regelbundet rapportera resultaten här för att se om Vårtfri är värd de nästan 300 kronorna.

To be continued…

Read Full Post »

Jag är ju världsbäst på böcker och författare, men vad kan du?

Testa dina kunskaper i Byhålebladets quiz här !

Hur många rätt jag fick? Alla tio, förstås! 😆

Read Full Post »

Nä, jag var lite taskig mot TV4 härom kvällen. Men jag blir irriterad över de många och långa reklamavbrotten och ännu mer irriterad när kanalen har gjort om sin hemsida så man inte hittar information om programmen. Nu ska jag försöka vara lite snäll (men det är ju, som bekant, svårt för mig) och berömma också – även om jag fortfarande inte har fått svar på mejlet jag skickade i onsdags…

Har rättspatologerna varit på besök hemma hos mig, tro?


Nästa onsdag, det vill säga på min namnsdag
(jag förväntar mig gratulationer), är det säsongspremiär för Tyst vittne, en brittisk serie som jag tycker är fantastiskt bra – trots att Amanda Burton hoppade av för länge sen. Den här svängen blir det sex delar där rättspatologerna vid Londons universitet ger sig i kast med allt från seriemördares offer till självmordsoffer.

Jag tycker att Tyst vittne är en av de bästa brittiska serierna i deckargenren. Såväl innehållet som skådespelare är trovärdiga. Jag kan inte annat än gratulera TV4 till beslutet att visa detta braiga!!!

Read Full Post »

Japp! Negerbyn blir Österbo – i alla fall i Mjällby.

Vd för Sölvesborgshem säger till TT:

Vi vill ta död på det namnet […]

Och Tofflan säger:

Ja det var på tiden.

Villaområdet har ju hetat Negerbyn i över 40 år, om fakta i artikeln stämmer. Undras bara när Negerbyn i New Village där jag bor byter namn?.. Om 40 år till, eller..?

Aftonbladet har hittat fler… underliga namn, fast på orter… Och de namnen var ju, till skillnad från Negerbyn, roliga.

Read Full Post »

Nu är det klart! FN har bestämt att den 20 mars, för övrigt min gamla kompis Mjölkis födelsedag (hon fyller 50 nästa år), blir Glädjens dag.

Fira glädjen! Fast inte förrän den 20 mars nästa år.


FN har ju som bekant en massa internationella dagar.
Dagar för att uppmärksamma det mesta. Och nu är det dags för glädjen att firas. I resolutionen uppmanas medlemsländerna att fira dagen på lämpligt sätt, det viktigaste är att man ökar medvetenheten om betydelsen av glädje.

Och det ska väl inte vara så svårt???

Read Full Post »

Ja, jag är orolig för egen del eftersom jag ska utsättas för vård framöver. Mitt förtroende för vården är INTE särskilt högt. Det handlar inte om kompetensen hos dem som jobbar golven, utan om kompetensen hos dem som bestämmer över dem som jobbar på golven och talar om för dem hur de ska kunna göra sina jobb så kostnadseffektivt som möjligt. Och kom nu inte och säg att jag inte vet vad jag talar om. Jag vet mycket väl. Ungefär 23 år sätter sina spår – och jag tror inte så mycket har förändrats de senaste tre åren när jag har gjort/jobbat med annat.

Jag är rädd för nålar…


Så sent som idag läser jag om saker som bekräftar
att jag nog bör vara en aning orolig – även om man i just det här fallet kan skratta. Skratta lite, i alla fall. Gösta, 65 bast, var till sin vårdcentral i Jämtland för att lämna ett urinprov. Dan därpå kom provsvaret:

Du är gravid.

Eh… jaa, nog har jag hört talas om gravida män, men kanske inte män som är 65 år. Gösta själv skrattade åt det hela och tog det som en förklaring till sin stora mage. Och så långt kan man skratta. Men när det sen visade sig att Göstas urin kom i kontakt med bakterier från gravida kvinnor blir man ju lite fundersam. Hur hanteras de prover och kroppsvätskor vi lämnar ifrån oss egentligen???

… jag är benägen att svimma när jag ser blod…


Det jag är rädd för ska hända kanske redan händer
– att man får fel diagnos och därmed fel behandling om provet varit kontaminerat på ett eller annat sätt. OK, Göstas påstådda graviditet ledde ju inte till nåt försök till tvångsabort, men det kan ju vara värre saker som inträffar. Näääru, mitt förtroende är fortsatt lågt. Byt ut okunniga tjänstemän och politiker med löner så man baxnar och låt kompetensen, det vill säga vårdpersonalen, ta ledningen! Och få lön för sitt arbete också! Det har de ju inte idag.

Gösta blir för övrigt både farfar och gammelmorfar till hösten. På så vis slipper han ju vara gravid själv…

Read Full Post »

I morse var jag som en sten. Lika kompakt, tung, tom. När mobillarmet kvillrade igång sov jag som bäst – efter en mindre helvetesnatt med täta turer till ett visst ställe. Inga mattor som blev förstörda i natt eller i morse i alla fall. Tröttheten är lika stor som den teoretiska stenens densitet. Eller har stenar densitet? Nåja, det jag menar är att mitt huvud känns som om det väger 50 kilo och tillvaron utanför ögongloberna gungar och snurrar. Men det är bara mesar som är hemma när de är sjuka, en dag till ska jag väl klara? Sen är det ju helg och två dagar ledigt.

Tröttung som en Sten Tolgfors?


Nej, men nu blev det ju fel bild.
Jag menade en helt annan sten. Typ en sån här:

En rätt stor sten.


Jag har en bloggbekanting som ofta
 skriver att hon är trött som ett snöre (ja, hon skriver mycket annat också! Läs!) Den liknelsen förstår inte jag riktigt. För mig är ett snöre nånting lätt, nånting böjligt och nånting starkt. Men vi har alla olika referensramar och känner min bloggbekanting sig trött som ett snöre ska jag inte ifrån henne det. Själv är jag alltså tröttung som en sten.

I natt sprang jag för övrigt inte enbart omkring hemma i halvvaket tillstånd. Jag var på konferens också. Nånstans. Jag skulle resa söder om Stan och jag skulle ha en halvtimmas framträdande, jag skulle föreläsa om missbrukare (!) och jag hittade inte. Av nån anledning hade jag tagit ett hotellrum för några timmar. Plötsligt insåg jag att jag verkligen inte visste vart jag skulle och hur jag skulle ta mig dit. Då ringde jag till Fästmön, men det var hennes telefonsvarare (hon har ingen IRL, tror jag!) som gick igång. Till sist kom en städerska som jag kastade mig på för att fråga var stället jag skulle till låg. Och just då vaknade jag. Därför vet jag inte om jag hittade dit, om jag hann i tid och hur min föreläsning gick. Du fattar att jag känner mig rätt slut idag, va..?

Den här fredagen har inte alltför många måsten, men jag påbörjade en sammanställning av intervjuer och åtgärdsrekommendationer för ”nya” institutionen igår och den ska jag fortsätta jobba med. Jag har gjort en skiss med ett förslag på nya startsidan och nu ska jag försöka få till den i verktyget också så att man får en bättre och mer verklighetstrogen bild av den. Skapa en kopia av startsidan och jobba i kopian, alltså. Vill ju inte riskera att klicka Publicera innan jag är färdig…

På lördag åker jag ut till Himlen. Jag hoppas att vi kan hitta på nåt i helgen, men med det här märkliga vädret vi har är det ju svårt att planera nåt. Det får bli vad det blir. Lördag-söndag-helgerna är för korta, jag varken orkar eller hinner med det jag borde hemma. Nu väntar en strykhög igen.

Igår pratade jag semester med mamma. Det blir nog så att jag åker och hämtar henne den 20 eller 21 juli, sover över nån natt och sen åker vi upp hit. Mamma var inne ett slag på att vi skulle stanna i Metropolen Byhålan och det hade jag gillat, för jag får aldrig nån sommarsemester där numera. Men så blir det inte. Mamma stannar hos mig nån vecka och jag skjutsar hem henne söndagen den 29 eller måndagen den 30. Den 31 är det nån i familjen som fyller år och den 1 åker vi till Pride. Hoppas jag. Om nu inte nån kirurg som hatar sommarsemester får för sig nåt…

Read Full Post »