Ett inlägg om en jävla skitdag, kort och gott.
Den här dan började dåligt och slutade dåligt. Eller ja, den är ju inte slut ännu, förstås. En olycka kommer sällan ensam och ofta kommer de i triss.
I morse trillade skruven på mitt armbandsur av igen. Det gjorden den strax efter jag hade köpt klockan också. Fast då hade jag ju garanti. Det har jag inte nu. Klockan funkar, men skruven är ju värdelös och vad det skulle kosta att laga vågar jag inte tänka på.
Klockan har en skruv lös.
Det är nog ingen mening med att laga det här måndagsexemplaret. Så varning alla, köp ingen Calvin Klein-klocka från Swatch! Såna klockor har en skruv lös.
Vi gjorde en utflykt idag och mamma pratar pratar pratar hela tiden. Lite svårt med min koncentration då. Detta fick till följd, misstänker jag, att en karl och jag lyckades få närkontakt. Närkontakt med våra bilar. Vi backade ut från parkeringen på ICA Maxi samtidigt. Och på varndras bilar. Först tog han på sig det hela och sa att han inte hade sett mig. Men sen när han såg att även hans bil hade fått en skada ångrade han sig. Det var ju omöjligt att avgöra vems felet var. Båda bilarna fick skador, men ingen människa tack och lov. Därför sa vi att var och en fixar sin skada.
JätteKUKfint, va?!
Jag har naturligtvis inte råd att fixa detta, så är det nån som känner en billackerare som gör bra och billiga jobb i Uppsalatrakten får du gärna tipsa mig!
Nu undrar jag vad som blir dagens tredje grej att gå sönder. Jävla skitdag!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 