Ett fruktvärt inlägg.
När man är sjuk ska man få lite bonus, tycker jag. Jag ärtade hasade iväg till Tokerian tidigare. Det tog två timmar att förbereda mig för det, en halvtimme att handla och två timmar att vila efteråt, ungefär. Den sista matpengen från mamma la jag på sånt som jag tycker att vi behöver nu när vi hela tiden mår illa och har svårt att få i oss nåt. Till exempel… hallon…
Meh… vänta nu! De här är ju till en viss ANNAN dag! Låt bli!
Ja det fick bli hallonkvarg som passar diabetikern – utan tillsatt socker men med mycket protein och lågt kolhydratinnehåll.
Jorå, jag tog en liten slick också och det smakade… strävt. Men hallon och gott!
När det gäller den vårdande delen är Den Som är Mest Sjuk idag ju familjens utbildade. Blodsockret får hon kolla själv, jag kan möjligen bistå med att hämta apparaten (den ligger alltid i fel rum) och smeka feberhet panna, för jag har nålskräck och svimmar av blod. Sen kan jag i stället skiva ett gigantiskt, saftigt äpple i stavar som är lättare att tugga när käkmusklerna också är drabbade av infektionen.
Äppelstavarna fick plats i min lilla äppleskål.
Detta gav mig tillfälle att inredningsstajla också genom att lägga de tre ytterligare inhandlade äpplena i min STORA äppleskål som jag fyndade för 30 kronor för nån månad sen på Erikshjälpen.
Även min matchande STORA äppelskål kom fram.
Till mig själv då? Ja jag hittade en ask röda vindruvor på extrapris. Nu tänker jag inte vräka i mig alla på en gång, men en och annan blir det.
På extrapris till mig själv.
Fast jag är inte helst säker på att denna FRUKTstund har nån större BÄRighet. En del är ju bara oförbätterligt sjuka…
Sicko.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 