Ett inlägg om två TV-serier.
Igår var det premiär för min del att glo på… jaa, två brittiska bögserier på Sveriges Television. Inte för att jag är intresserad av bögar extra mycket, utan mer för att det kan vara skönt att se program om hur homosexuella i andra länder lever och har det. Nu var det här två serier åt drama-nöje-hållet och inga dokumentärer. Men ändå. Jag tittade.
Cucumber var först i tablån. Där skildras en äldre generation bögar (läs: i min ålder – eller faktiskt lite yngre!) och främst paret Henry och Lance. Det är väldigt mycket snack gurkor och anspelningar på det manliga könsorganet, men förvånansvärt lite handling. Efter nio år som ett par har förhållandet stagnerat. En kväll bestämmer de sig för att ragga upp en tredje part. Och i och med detta tar Henrys gamla liv slut.
Gänget i Cucumber med Henry i soffan. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Den andra serien, Banana, hänger ihop med den första, men här skildras en yngre generation homosexuella. Vissa av karaktärerna är med i båda serierna. Skildringarna är ändå från andra perspektiv. I Banana blir det åtta fristående berättelser om de olika karaktärerna och här är det även lesbiska tjejer med. Det första avsnittet handlar om Dean som egentligen är romantiker, men som söker snabbt sex med främlingar.
Gänget i Banana. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Ärligt talat trodde jag att båda serierna skulle vara mer lättsamma. Visst fnissar jag ibland, men för det mesta blir jag ledsen och beklämd, främst över karaktärernas ensamhet. Skildringarna känns trovärdiga och det är relevant för min del. Totalt är det åtta avsnitt vardera av båda serierna och jag ska nog försöka titta på de återstående sju plus sju avsnitten.
Toffelomdömet efter de första avsnitten blir samma för båda serierna, det vill säga högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 