Jaha. Nu har Tofflan varit på krogen igen. Men lugn, bara lugn, det blev mjölk till maten i kväll. Och min före detta kollega drack mineralvatten. Men jisses, våra käftar gick som om det var… hög procent på dryckerna. Så kan det bli när man inte har setts, knappt, sen… 1998…
Hur hög var procenten i glasen egentligen..?
När det har gått en tonåring sen man sist satt ner och snackade, då lär man behöva några timmar för att uppdatera varandra. Men jag konstaterade bums när Agneta klev in genom dörren till China Garden att hon var precis sig lik. 14 år, knappt, sen sist, som sagt…
Bilden är oskarp, men Agneta var lika skarp som förr! Till vänster råkade en känd Uppsalaprofil komma med, därav de infärgade solbrillorna.
Agneta och jag jobbade ihop under 1990-talet. Sen skildes våra arbetsvägar och på 2000-talet lämnade vi båda två Företaget-som-ingen-av-oss-har-så-mycket-gott-att-säga-om. Det var alltså 2 x14 år som vi sammanlagt hade att redogöra för. Och man kan väl säga att livet inte har gått nån av oss spårlöst förbi… Inte har det varit särskilt snällt alla gånger heller. Agneta hade ett extra tufft år 2010 och jag har ju haft en gungande tillvaro sen 2009. Men man har sina knep att ta sig igenom och komma vidare. Agnetas knep är hästar. Mer säger jag inte utan visar här i stället en bildgåta. Vad håller Agneta i handen??? Den som gissar rätt får följa med oss ut och käka nästa gång!
Vad är detta? Gissa rätt och du får hänga med oss nästa gång vi går ut och käkar!
Det blev inte bara utbyte av tunga och sorgliga saker utan massor av skratt. För med vissa människor är det ju så att man fortfarande kan garva tillsammans och minns den andras lite råa humor trots att det har gått några år. Och en del av oss får dessutom genom sin fortune cookie veta att man är en riktig ”historieberättare”…
”You are a talented storyteller.” ”Jajamens!” som Bosse J skulle ha sagt.
Nu har jag landat hemma, jag har telefonerat en stund med Fästmön och jag ska ta en liten runda bland mina favoritbloggar. I morgon är det fredag och vi ska äta pizza, Anna och jag, och dricka Amaronevin till. Gott, gott! Men i skrivande stund är jag otroligt full i magen av kinabuffé inklusive päronglass med konseverad frukt och kaffe – och naturligtvis av intrycken från kvällens återseende…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 