Jaha. Nu har Tofflan varit på krogen igen. Men lugn, bara lugn, det blev mjölk till maten i kväll. Och min före detta kollega drack mineralvatten. Men jisses, våra käftar gick som om det var… hög procent på dryckerna. Så kan det bli när man inte har setts, knappt, sen… 1998…
Hur hög var procenten i glasen egentligen..?
När det har gått en tonåring sen man sist satt ner och snackade, då lär man behöva några timmar för att uppdatera varandra. Men jag konstaterade bums när Agneta klev in genom dörren till China Garden att hon var precis sig lik. 14 år, knappt, sen sist, som sagt…
Bilden är oskarp, men Agneta var lika skarp som förr! Till vänster råkade en känd Uppsalaprofil komma med, därav de infärgade solbrillorna.
Agneta och jag jobbade ihop under 1990-talet. Sen skildes våra arbetsvägar och på 2000-talet lämnade vi båda två Företaget-som-ingen-av-oss-har-så-mycket-gott-att-säga-om. Det var alltså 2 x14 år som vi sammanlagt hade att redogöra för. Och man kan väl säga att livet inte har gått nån av oss spårlöst förbi… Inte har det varit särskilt snällt alla gånger heller. Agneta hade ett extra tufft år 2010 och jag har ju haft en gungande tillvaro sen 2009. Men man har sina knep att ta sig igenom och komma vidare. Agnetas knep är hästar. Mer säger jag inte utan visar här i stället en bildgåta. Vad håller Agneta i handen??? Den som gissar rätt får följa med oss ut och käka nästa gång!
Vad är detta? Gissa rätt och du får hänga med oss nästa gång vi går ut och käkar!
Det blev inte bara utbyte av tunga och sorgliga saker utan massor av skratt. För med vissa människor är det ju så att man fortfarande kan garva tillsammans och minns den andras lite råa humor trots att det har gått några år. Och en del av oss får dessutom genom sin fortune cookie veta att man är en riktig ”historieberättare”…
”You are a talented storyteller.” ”Jajamens!” som Bosse J skulle ha sagt.
Nu har jag landat hemma, jag har telefonerat en stund med Fästmön och jag ska ta en liten runda bland mina favoritbloggar. I morgon är det fredag och vi ska äta pizza, Anna och jag, och dricka Amaronevin till. Gott, gott! Men i skrivande stund är jag otroligt full i magen av kinabuffé inklusive päronglass med konseverad frukt och kaffe – och naturligtvis av intrycken från kvällens återseende…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Vad trevligt!Jag tycker jag känner igen Agneta, är det möjligt, jag var ju i Företaget (redan då)???
Kram!
Alltså Agneta jobbade ju på området där du jobbar nu, så det är ju möljigt att ni har setts där. Tror hon bytte jobb en bit in på 2000-talet.
En trevlig tjej och en trevlig middag och ett skitkul samtal blev det! 😛
Kram!
Öhh, ett hovinlägg för ponnys som går lite snett eller har olika långa ben (nä vaddå, insnöad på ryggproblem)?!
Jag gillar lyckokakor, de verkar dessutom stämma alldeles utmärkt!
Nja, inte riktigt, det ska inte användas på nån kroppsdel.
He he, jaa i kväll var det otroligt intressanta fortune cookies vi fick, både Agneta och jag! 😆
En ring till ett gummibetsel?? Eller antagligen ett mått för tallriksmodellen av havretilldelningen!
Glad för att du är glad!
Nope! 😛
Om man sätter den där där *pekar* å så skruvar man ihop dom där *pekar igen* så blir det inget läckage. (Kan va’ så att den heter o-ring) Så var det med det!
Jädrans vad du är ute å ränner!
Bra!
Jag trodde också att det var nån sorts packning men det är det inte!
Jepp, här skenas det (!) hej vilt!
Ja, och jobbade hon inte dessförinnan på ett mindre ställe på en backe, där jag också jobbade?. Tror bestämt det! Hälsa så gott om ni har kontakt!
Kram
Nej det tror jag inte. Vi jobbade tillsammans på PV när det var beläget i det där tegelhuset i korsningen nära ditt jobb…
Kram!
Låter som du haft en behaglig dag !! skönt med fredag och en helg framför sig !!!
Jaaa, jag är full av intryck, det är ROLIGT att leva igen och jag känner mig bus-stimulerad i själen! Och hjärnan… Så nu blir det väl kollaps i helgen… 😉
Jo, vi jobbade tillsammans på lilla KG, som ingick i samma Företag som PV, men som lades ner ca 1994, eller rättare gick ihop med lilla SH.
Kram!
Aha! För när jag kom till PV 1993 jobbade Agneta redan där. Men visst är det väl en liten värld?! Hon har känningar i min släkt, till exempel också! 😛
Kram!
Är det en brems…. gissar hej vilt. En hästgrej alltså.
No no! Men som jag skrev så har det med hästar att göra! 😛
Då är det helt klart nåt som har med träns att göra,nåt som förhindrar hästen att skena….
Nope! Inte, då! 😛